Hoppa till huvudinnehåll
Av

Havererad rekonstruktion

Den av tingsrätten utsedde rekonstruktören Guy Lofalk vill avbryta Saabs rekonstruktion. Saab kontrar med att vilja byta ut Lofalk. Mitt emellan står vi anställda och ser på hur det spelas pingis med våra jobb.


Ja, om turerna kring rekonstruktör Lofalk, vd Muller och de kinesiska bolagen Pang Da och Youngman kan man se, höra och läsa mer än man kan önska i allehanda medier så det tänker jag inte fördjupa mig i. Dessutom är den här texten skriven i tisdags tidigt på morgonen så det har med stor sannolikhet hänt massor sedan dess.

Orsaken till uppståndelsen är att Guy Lofalk och kineserna själva, utan Victor Mullers medverkan, ska ha kokat ihop en lösning där Pang Da och Youngman skulle köpa hela Saab istället för det delägarskap som tidigare avtalats. Detta skulle göra att Victor Muller blir överflödig så det var väl ingen skräll att det avvisades av Saab, som ju i dessa sammanhang endast består av nämnde Muller i egenskap av vd och ende styrelsemedlem.

Inne på fabriken är det av förståeliga skäl ganska förvirrat och frågorna är många. Vilket ben ska man stå på? Kineserna vill köpa hela företaget. Är det bra eller dåligt? GM äger fortfarande bottenplattorna som dagens modeller bygger på. Kommer de att tillåta att licenserna tas över av eventuella nya ägare? Kan det verkligen vara så att Lofalk föreslår en affär utan att kolla villkoren i gällande kontrakt?

Killen är ju för sjutton gubbar jurist! Han borde väl kunna läsa ett kontrakt. Handlar Mullers kategoriska nej om personlig prestige? Jag menar, hjälteglorian har ju redan hamnat en aning på sniskan efter flera månader av lönestrul och skulle han tvingas lämna företaget med svansen mellan benen skulle det ju inte se bra ut.

Sedan rekonstruktionsarbetet havererat verkar det mesta peka på konkurs. Insatsen i kapitalisternas fåfänga prestigespel är i vanlig ordning våra arbeten och vår försörjning.

IF Metall gör det de är bäst på, nämligen avvaktar, så därifrån har inte rövarna något att frukta. Det var längesedan våra fackföreningar utmanade den kapitalistiska världsordningen. Numera är det endast samverkan som gäller. Till nytta för vem kan man undra.

Vår regering ställer sig stolt och borgerligt vid sidan av och tänker på intet vis blanda sig i dessa i högsta grad privata angelägenheter. En fri företagare och entreprenör måste väl få göra som han vill med sitt företag, utan att behöva stå till svars för de konsekvenser som följer när många människor blir arbetslösa samtidigt på en liten ort?

Så här står vi, utan visioner, utan ideologi och snyftar lite självömkande när bilan faller på oss. Men som man bäddar får man ligga heter det ju. Vi arbetare har under allt för lång tid varit allt för passiva.
Det är så här det slutar förr eller senare om man sätter sin tillit till kapitalister. Låt oss lära oss det inför framtida strider. För det här är inte sista gången, var så säkra.