Handling är viktigast

Publicerad 31 juli 2017

”Den svenska integrationspolitiken är ett stort svek mot alla de som varje dag lever under hedersförtryck.”

Den 19 juni presenterade kriminalvården ett delresultat i ett stort forskningsprojekt kring personer dömda för olika typer av hedersrelaterade brott. Studien inkluderar 97 personer i denna kategori.

”Det finns ganska stora kunskapsluckor kring personer som dömts för hedersvåldsbrott. Vi ville se om det finns något särskilt vi ska göra för den här gruppen vad gäller behandling, prevention och hur man graderar återfallsrisk”, säger Jenny Yourstone, forskningsledare på Kriminalvården, om bakgrunden till rapporten.

Vad visar denna studie? Att 93,8 procent av de dömda är män. Att 90 procent av dem är födda utanför Sveriges gränser. Att de i genomsnitt har vistats här i landet i nästan 14 år. Att knappt hälften av dem har en färdig gymnasieexamen.

Att mindre än hälften har en sysselsättning såsom arbete eller studier. Att deras medelålder ligger på 41 år. Att nästan en tredjedel av dem tidigare haft kontakt med psykvården. Att 60 procent lagförts för någon typ av brott innan det hedersrelaterade brottet begåtts.

Det intressanta här är vad de borgerliga dagstidningarna tar fasta på – att de som begår hedersrelaterade brott är lågutbildade. ”Många lågutbildade” står som underrubrik i DN, Expressen och SVT nyheter.

Underrubriken bör istället lyda ”Utan sysselsättning efter 14 år – den svenska integrationspolitiken är totalt misslyckad”.

Att efter 14 års vistelse i landet inte ha en sysselsättning är absurt. Det gör att en hamnar utanför samhället. Alla människor behöver ett sammanhang och en gemenskap. För dessa grupper som senare begår hedersrelaterade brott blir klanen – familjen och släkten – deras allt.

I klansamhället som baserar sig på feodala strukturer är hedersförtryck ett självklart inslag. Den svenska kulturen har sedan länge övergett detta system, men det påverkar inte de grupper som aldrig blir en del av vårt samhälle. Snarare tvärtom.

Vikten av heder förstärks av utanförskap och avsaknaden av andra kulturella influenser. I Jenny Tedjezas artikel om hedersförtryck (Proletären nr 48, 2016) kan vi läsa ett citat från Fadime Sahindal: ”Hade samhället tagit sitt ansvar och hjälpt mina föräldrar att bli mer delaktiga i det svenska samhället, så hade detta kanske kunnat undvikas”. Fadime kunde inte ha uttryckt sig tydligare.

När borgarblaskorna fokuserar på brottslingarnas låga utbildning och kriminalvården chockas över de dömdas höga ålder, så måste vi andra lyfta fram boendesegregationen och den höga arbetslösheten bland utlandsfödda.

Men problemet är också den nedskurna och underbemannade sjukvården – en tredjedel av de dömda har tidigare haft kontakt med psykvården, borde inte detta kunnat hjälpa att förhindra brott?

Utbildning är självfallet också ett problem, se bara de otroliga resursskillnaderna bland landets skolor. Att det saknas en meningsfull fritid för folk är även det ett problem.

Den största boven i dramat är de imperialistiska krigen som från första början skapar flyktingströmmarna.

Faktorerna bakom hedersrelaterade brott och förtryck är många. Det förklaras inte enkelt i form av brist på utbildning. Den svenska integrationspolitiken är ett stort svek mot alla de som varje dag lever under hedersförtryck. Alla de som är ofria att bestämma över sin sexualitet, kropp, umgänge, skolgång och framtid – det är dem som Sverige med sitt fiasko till integrationspolitik har svikit.

Det gäller också dem som tvingats ut i utanförskap och inte har annat än sin heder att förlita sig på. En fungerade integrationspolitik hade kunnat förhindra uppkomsten av dessa brottslingar.

Men en fungerande integrationspolitik hade också räddat åtskilliga människor från att falla offer för hedersförtrycket.

Att belysa hedersförtryck och brist på integration är viktigt – att handla desto viktigare.

Lenita Åberg

Studerande