Grattis!

Det har de senaste åren ivrigt debatterats om hur man ska övertyga papporna att stanna hemma med sina barn. Ska det ske med tvång genom lagstiftning om individuell föräldraförsäkring eller ska de motvilliga papporna lockas med några extra tusen i plånboken? Kravet om höjt tak i föräldraförsäkringen ställdes på LO:s kongress, trots att inga av LO:s medlemmar tjänar så mycket. Jag önskar att mitt fackförbund hade månat lika mycket om mig och om mina arbetskamrater som de gör om er. Förslaget genomfördes den första juli i år av socialdemokraterna, även om den stora majoriteten av deras väljare inte berörs av höjningen.

*
Bakgrunden till höjningen sägs vara att skapa jämställdhet mellan män och kvinnor, i hemmet och på arbetsmarknaden. Det är en så kallat jämställdhetspolitisk reform – något som uppenbarligen bara är intressant att åstadkomma bland er höginkomsttagare. Jag vet inte om det beror på min umgängeskrets, men jag har aldrig någonsin träffat en småbarnspappa eller mamma för den delen som tjänar mer än 24.800 kronor i månaden. Frågorna hopar sig: Vilka är ni egentligen? I vilka jobb tjänar man så mycket pengar? Kan det vara så att ni själva är politiker eller välbetalda journalister på landets dagstidningar? Vad ska ni använda alla pengarna till? Kanske ska ni skaffa subventionerad hemhjälp så att ni kan bli ännu mer jämställda?

Själv har jag en föräldrapenning som hamnar en bra bit under socialbidragsnormen och undrar varför man inte tänkte på att höja lägstanivån istället. Den ligger idag på 180 kronor om dagen. Det innebär ungefär 4.000 kronor i månaden i tio månaders tid. Märk väl: tio månader. Vi har alltså inte tretton månaders föräldraledigt här i Sverige. Inget drömläge precis, men ändå ganska vanligt skulle jag tro. Jag har i alla fall lagt märke till en del andra barnvagnar i socialkontorets väntrum.

*
Det ska bli intressant att se hur höjningen faller ut. Kommer papporna att låta sig lockas av tusenlapparna? Kommer ni höginkomsttagare att bli mer jämställda? Kommer reformen att ge er kvinnor fler toppjobb och kommer era män offra karriären för att vara hemma med sina små bebisar? Jag tror inte det, och det intresserar mig egentligen inte heller. Jag vill hellre veta varför det är så viktigt med jämställdhet bland dem som är rika samtidigt som fattiga föräldrar sliter för att ha råd med hyran. I de fattiga familjerna, där ”en tusenlapp hit eller dit” faktiskt spelar roll, kommer fortfarande den som tjänar minst vara den som stannar hemma. Punkt.

Missförstå mig inte. Jag tycker att alla pappor borde få chansen att vara hemma med sina barn och att alla barn borde ha rätt att lära känna sina pappor. Men inte bara era män och era barn. De pengar som nu satsas på er jämställdhet skulle kunna fördelas på ett sätt som skulle kunna ge unga, studerande och ensamstående föräldrar och deras barn en ekonomisk grundtrygghet.

*
Avslutningsvis vill jag be er rika mammor om en tjänst: kan ni sluta att kalla er feminister är ni snälla? Kanske är rätten till karriärutveckling en kvinnofråga, men den är grymt underordnad det att kunna betala hyran eller att kunna äta hyfsad mat. Sanningen är att ni är giriga tjejer som vill förbättra er egen ekonomi. Sedan kallar ni det för jämställdhet för att själva hamna i bättre dager. Hade ni varit feminister hade ni istället kämpat för en reform som gett ökad jämställdhet i alla familjer. Got ya!

Och ni rika pappor: kan ni sluta låtsas som att ni inte har råd att ta ut era pappamånader? Tjänar man över tjugofem lax är det viljan som tryter, inte pengarna. Oavsett vad partnern tjänar.
Glad sommar från mig och alla andra föräldrar som tog bussen hem från BB.

MARIA PEHRSON, undersköterska
Proletärn 33, 2006