Fria företagare?

Paret kom fram efter torgmötet. Jag hade berättat om Janne. Min gamle partikamrat som startade byggfirma, blev fri företagare. Hans byggfirma blev blåst av en husförsäljare. Banken satte honom i konkurs med en skuld på 500.000. Nu 20 år senare, har hans skuld nästan fördubblats till 941.000.

Trots att han hittills betalat in 1,2 miljoner till banken med alla räntor och inkassoavgifter.

Han har jobbat veckans alla dagar för att betala skulden. Ända tills hans arbetskamrater hittade honom på byggtoaletten. I ambulansen lyckades de få liv i honom igen. Men hans kraft har bankägarna tagit ifrån honom. Dom och deras direktörer har suttit på Stureplan och skålat på Jannes bekostnad många gånger.

– Det känns nästan som att jag är dömd till samma straff som Breivik. Jag har 5.670 kr per månad efter att fogden tagit sitt, säger Janne idag.

Paret kände igen sig i Jannes öde. Nu var de fria igen, efter fem års skuldsanering, men de undrade var pengarna tagit vägen. Och ger själva en del av svaret, när de berättar om en lågstadieklass i kommunen där fröken ber skolbarnen att torka av bänkarna.

”Men vi vet inte hur man gör”, säger några av barnen. ”Sånt gör vår Nanny”.

I den klassen har elva av barnen en Nanny. En nanny som hämtar och lämnar barnen, städar, lagar mat. En lågbetald människa, utan reglerad arbetsdag, en mänsklig hubbot. Betald av Janne och alla andra skuldsattas räntor, förseningsavgifter mm.

De där uppe pratar ofta om entreprenörerna som ska rädda Sverige. I radioprogrammet Kaliber 7 okt säger en representant för Andréassons åkeri i Veddige, en av Sveriges största åkeriägare, att man valt att anställa fria företagare istället för att ha anställda.

Fria företagare, det låter fint. Men levnadsvillkoren pratar ett annat språk; betalt när man får nån körning, boende i hytten, visserligen med tvättmöjligheter (en plastdunk med vatten) och han slipper ju betala hyra för hytten. Toaletten är i buskarna vid de stora lastbilsparkeringarna.

Med dessa ”fria” företagare som bräckjärn, kan en annan åkeriägare, i vår kommun, tvinga en anställd att betala 23.000 för en grindstolpe han råkat köra på inne på åkeriet.

Det fria företagandet har blivit politikernas lösning på alla Sveriges problem. Det började med taxiköerna. Sen kom skolan, sjukvården, kollektivtrafiken. Nu ska småföretagen också hitta botemedel mot Alzheimers och Parkinson.

Astra, ett bolag med 11 miljarder dollar i vinst, lägger ner sin medicinska forskning i Södertälje. De stora bolagen vill ta vinsterna men inte riskerna. 1400 anställda ska starta sina egna små medicinforskningsfirmor.
Dessa ska driva forskning som varken staten (Pharmacia) eller Wallenberg anser sig ha råd att driva. Marknadsekonomin talar till neurologiskt sjuka: Vi kan inte få tillräckligt mycket vinst från er sjukdom.

De byggare, styckare och lastbilschaufförersom har eget företag tvingas konkurrera med sin egen hälsa som insats.

De styrande sätter fortfarande sitt hopp till att ”fri” företagsamhet ska lösa Sveriges problem. Men vi härnere ser en annan verklighet.

Vi behöver en revolution, en planerad ekonomi, som flyttar pengar från inkassoföretag och storföretag, från Solsidan dit de behövs. Medicinsk forskning, anständiga arbetsförhållanden och ett gott liv för de många.