Förtroende

Det var inte länge sedan förhandlingarna strandade. Alla
avtalsdelegerade kallades upp till Stockholm och medlare tillsattes. De
delegerade ringde runt till sektioner och klubbar: nu gällde det att
elda medlemmarna. ”Det kan bli konflikt, var beredda!” Så gick det ett
par veckor, utan några nyheter, och plötsligt var avtalet undertecknat.
Arbetsgivarnas representant, Åke Hillman, sade att han var nöjd. Kan vi
vara nöjda då? Kan vi ha förtroende för våra representanter som sluter
ett avtal som arbetsgivarna är nöjda med?



*


De som förhandlat för oss lever inte under våra villkor. Deras löner
slår våra med hästlängder. De förstår inte hur vi har det. Någon gång
varje år kommer det ett meddelande på mejlen att ett visst datum ska
alla förtroendevalda ”vara ute och prata med medlemmarna”.



De som arbetar fackligt på heltid kanske behöver en viss dag för att
tvingas ut i verkligheten. Vi vanliga arbetsplatsombud eller
klubbstyrelseledamöter pratar med medlemmarna varje dag. Det räcker att
man är på väg i något ärende genom tvätthallen, så blir man bli stoppad
för frågor eller synpunkter. Det är väl så det ska vara. Är man
förtroendevald ska man finnas där medlemmarna finns.



Då vet man att den individgaranti på 175 kronor i månaden, som Kommunal
är så stolta att de fick igenom, upplevs som ett hån. Vi diskuterade
det på jobbet i veckan som gick. En krona i timman, åtta kronor om
dagen – det är ju fantastiskt. Det kan ju bli så att några faktiskt får
nöja sig med de korvörena medan andra kanske får 800 mer i månaden. Det
individuella lönesystemet är upplagt så.



*


Det var riktigt spännande att öppna mejlen på fackexpeditionen dagarna
efter det nya avtalet. Vi fick ett utskick om hur man skulle förklara
att det var ett bra avtal. Individgarantin beskrev som ett framsteg:
”Vi överger inga.” Finns det någon som med äran i behåll kan säga till
en medlem som bara får 175 kronor i höjning att vi övergav inte dig?
Jag skulle inte kunna det. Den medlemmen skulle aldrig mer ha
förtroende för mig.



Nej, slopa det individuella lönesystemet. Vi arbetare vill inte slåss
mot varandra. Vi gör likvärdiga jobb där alla försöker bidra så gott de
kan. Varje kugge i kedjan behövs för att maskinen ska gå runt.



*


Sist några ord om Feministiskt initiativ. Kan det innebära en möjlighet till förbättring för oss arbetarkvinnor i Kommunal?



Jag litar inte på dem för fem öre. Även om det finns en del frågor som
är gemensamma för alla kvinnor så har inte jag något gemensamt med till
exempel Gudrun Schyman.



Hon är bara ute efter att skaffa sig en plattform även efter nästa
riksdagsval. Hon utnyttjar systemet med resor och bidrag till max. Ja,
hon missbrukar det. En sådan person har jag inget förtroende för.



Förtroende är något man förtjänar genom sina handlingar, inte genom vad man säger.


INGELA ERIKSSON THELIN, tvättbiträde

Proletären 17, 2005