Exkluderad i manssamhället
Kom inte och säg till mig att klassgemenskap inkluderar alla, medan feminism och kvinnokamp splittrar.
Häromdagen satt jag på en utbildningsdag på mitt jobb. Ämnet var fukt och mögel. I rummet satt en blandning att installationstekniker, rörmokare och drifttekniker från hela stan. Stämningen var god, det var fredag och de flesta befann sig nog redan halvägs hemma. Men för mig blev det allt annat än något trevligt fredagsmys. För alla övriga i rummet hade något gemensamt, alla utan jag. Dom var män.
Jag är van att jobba i en mansdominerad miljö, många gånger i mitt arbetsliv tillhör jag en liten minoritet eller är till och med helt ensam. Skillnaden var att denna dag var det något jag gjordes medveten om, igen och igen.
Halvvägs genom kursdagen hade jag redan hört historier om hur mycket kärringar tjattrar och hur hårt hållna männen är därhemma. När en kollega berättade om att han hade glömt att montera friskluftsintag till sin öppna spis (en så kallad kråka), var någon snabb med svaret – ”vad ska du med en kråka till, du har ju redan en skata därhemma”.
De gånger jag sa emot möttes jag bara av tystnad, och snart drog någon ett liknande skämt igen. Var det inte kvinnor så var det invandrare, ”dom har väl ändå stampade jordgolv hemma”, sa någon apropå fuktproblem med linoleummattor.
Under de tio år jag har varit politiskt aktiv har jag många gånger hört män lite oroligt prata om att det där med feminism lätt kan bli exkluderande. Det är klassgemenskapen vi ska kämpa för. Det är klass som är den viktigaste frågan. Och självklart är klasskillnader den främsta motsättning under kapitalismen. Men det betyder inte att andra förtryck inte är viktiga att ta kamp emot. Inte minst för att skapa förutsättningar för alla arbetare att känna sig delaktiga i klassbegreppet, inte bara vita män.
För trots att jag satt där i ett rum där vi alla var LO-arbetare var det tydligt att det fanns en gemenskap som jag inte var inkluderad i.
Så kom inte och säg till mig att klassgemenskap inkluderar alla, medan feminism och kvinnokamp splittrar – för allt emellanåt är det uppenbart att mina klassbröder skiter i om deras beteende kränker och förminskar mig. Då krävs det kvinnokamp också mot dem.