Dumma kvinnor?

Publicerad 7 mars 2012

Vi jobbar billigt, vi köper deras skit och det var jävligt länge sedan vi höjde våra röster.

”Ibland är vi kvinnor så dumma i huvudet”, sa Susanna Alakoski för några år sedan när hon pratade om sitt författarskap på en träff med Föreningen Arbetarskrivare. Hon syftade då inte på sina medsystrars intelligens. Istället ville hon säga något om kvinnors sätt att hela tiden försöka klara av allting. Själv hade hon trott att hon skulle kunna skriva sin första roman och samtidigt vara heltidsarbetande trebarnsmamma. I verkligheten var det först med ett rejält ryggskott och en sjukskrivning som ”Svinalängorna” började ta form.

Kvinnans roll i patriarkatet är att serva och behaga, helst samtidigt och helst med ett leende på läpparna. Och i takt med att klassamhället har bytt skepnad genom årtusendena är det som om kvinnan bara får fler och fler uppgifter och förpliktelser.

Arbetat har vi ju alltid gjort. Och tagit hand om barnen. Men under kapitalets sena tidevarv ska kvinnan plötsligt vara som hela samhällets krockkudde. När resurserna till barn, sjuka och gamla stadigt minskar är kvinnorna där och fixar och trixar för att så gott som möjligt slå vakt om människovärdet.

När kvinnolönerna är så låga att singelliv inte är att tänka på, så vi biter ihop och håller fast vid våra tråkiga, lata och i värsta fall våldsamma män för att slippa samla pantburkar.

Och så fort vi öppnar en tidning eller går ut på stan talar kapitalet om för oss att vi måste vara missnöjda med vårt hår, vårt hem, våra liv och våra läsvanor och vi kvinnor köper bokstavligen och lydigt hela lögnen.

När överklassen bestämmer sig för att det var bättre förr då tjänstefolket tog hand om skiten, ja då är det en kvinna som greppar skurtrasan och tutar ut till Örgryte med en Rut-anpassad F-skattsedel.

Kvinnokroppen fungerar som projiceringsyta för all sköns debatt och konflikt. Ska det vara burqa eller bikini? Varför ammar hon inte? Hur kåt får en kvinna bli utan att betraktas som störd eller prostituerad? Borde småflickor verkligen ha så mycket rosa kläder? Hur vågar hon ha en så kort kjol, fattar hon inte vilka signaler det sänder ut? Måste hon verkligen se så grå och trist ut, kan hon inte åtminstone sätta på sig lite mascara? Graviditet är ingen sjukdom, det är bara att jobba tills du släpper i fogarna!

Sanningen är att den kvinnoroll som pådyvlas oss från vår första stund på jorden är en kapitalisternas dröm. Vi jobbar billigt, vi köper deras skit och det var jävligt länge sedan vi höjde våra röster.

Men tänk om vi slutade att trixa och jämka så mycket. Tänk om vi sa åt männen och barnen att serva sig själva en stund och sedan förenades på gatorna så där härligt som i den där reklamfilmen för trosskydd, fast med något vettigt krav som, ja varför inte riktiga löner och kortare arbetstid? Sedan hade vi inte behövt få ryggskott för att få tid och ork att skriva vår egen historia.

Jenny Tedjeza