Dags att flytta direktörerna utomlands?

I media kallades den Avtalssåpan. Konflikten mellan Handelsanställdas förbund, Svensk Handel och Svenskt Näringsliv.



Handelsanställdas förbund och arbetsgivarorganisationen Svensk Handel
var överens om ett treårigt avtal som skulle ge 12,6 procent i
löneökning. Men de andra arbetsgivarna i Svenskt Näringsliv sa tvärt
nej till att ge kvinnorna i Handels en större löneökning än
industriavtalets 10,2 procent.



Svenskt Näringsliv hotade till och med sin medlemsorganisation med skadestånd om de skrev på avtalet med Handels.



Svenskt Näringslivs vd, Urban Bäckström, kom med de gamla vanliga
lögnerna om risk för räntehöjningar och jobbexport. Menar han att vi
ska åka till Polen för att handla vår påskmiddag? Eller bosätta oss på
ett lettiskt äldreboende när vi blir gamla?



Måste vi påminna om att LO-kvinnorna varje dag året runt är de som
bygger landet? Att de förser oss med mat och omvårdnad, byter blöjor på
våra barn och städar på Urban Bäckströms hotellrum? Och att de har rätt
till en lön som går att leva på. En lön att bygga en framtid på.



*


Jämställdhetssatsningar på arbetsmarknaden är naturligtvis nödvändiga
för att kvinnolönerna ska ha en chans att komma ifatt männens löner. Så
länge kvinnor i allmänhet, och arbetarkvinnor i synnerhet, fortsätter
att tjäna mindre än sina män kommer vi att ha ett samhälle där kvinnor
har mindre inflytande över sina egna liv, där kvinnor fortsätter att ta
ut den största delen av föräldraförsäkringen och där kvinnor inte kan
leva på sin pension när de blir äldre.



Allt förvärras av den grundläggande synen på kvinnors arbete som ett
komplement till mannens försörjningsansvar, med deltidsarbete och
otrygga anställningar som följd.



Därför är det positivt att LO i årets avtalsrörelse har låtit
kvinnoförbunden kräva extra löneökningar utan att andra förbund ska
kräva kompensation.



Men för arbetsgivarna i Svenskt Näringsliv är de låga kvinnolönerna
inom Handels, Kommunal och Hotell- och restaurang värda guld. Vad
betyder jämställdhet när man kan håva in några miljarder till i vinst?
Låglönebranschen ska till varje pris hållas nere.



*


I torsdags i förra veckan skrevs handelsavtalet trots allt under och
Handelsanställdas förbund drog tillbaka det strejkvarsel de hade lagt
inför påskhelgen. Avtalet är detsamma som det Svenskt Näringsliv sa nej
till.



Svenskt Näringsliv gav i ett pressmeddelande på fredagen uttryck för
sin oro att lönenivån är för hög. Men medlemmarna i Handels oroar sig
säkert inte för hur de ska spendera löneökningen. Kvinnolönerna är,
trots det nya avtalet, låga och utgifterna många. Och när hyran ska
betalas eller barnen behöver nya kläder måste du betala med kronor och
ören. En hög procentsats räcker inte långt om lönen redan från början
är skamligt låg.



Facket backade dessutom på frågan om rätten till heltid, vilket innebär
att lönegapet till den manligt dominerade detaljhandeln i verkligheten
är betydligt större, eftersom kvinnor oftare vägras heltidstjänster.



*


Det vi verkligen behöver oroa oss för är jämställdheten på
arbetsmarknaden. Enligt Handelsanställdas förbund kommer det att ta
fjorton år för de anställda i kvinnodominerad detaljhandel att komma
ifatt de anställda i mansdominerad detaljhandel.



Och när Svensk Handels vd, Dag Klackenberg, uttalar sig om hur nöjd han
är med avtalet anar man att det finns betydligt mer pengar att hämta
till höjda kvinnolöner.



Vi kan också oroa oss över löneutvecklingen för direktörerna som år
efter år höjer sina inkomster till allt högre fantasibelopp. Ericssons
vd, Carl-Henric Svanberg, fick i år 56 procent i lönepåslag. Från 22,2
miljoner till 34,7 miljoner. Dags att flytta direktörerna utomlands,
kanske?



JENNY TEDJEZA

Proletären 14, 2007