Hoppa till huvudinnehåll
Av

Korruptionen (FI)rar triumf

Det finns inget feministiskt i att angripa anställningstrygghet. Och korruption och mygel bör inte belönas med en riksdagsplats, även om Annelie Nordström säkert skulle känna sig hemma i sällskapet.


Det hör inte till vanligheterna att partier i Sverige inkallar presskonferenser när de får nya medlemmar. I demokratiska folkrörelsepartier får man ansöka om medlemskap, jobba för det gemensammas bästa och om organisationen har behov av ens förmågor gäller det att ställa upp.

I dagens Sverige har de politiska partierna förvandlats till utskott på statsapparaten – så gott som helt finansierade av statligt partistöd – och de interna demokratiska processerna har ersatts av massmediala cirkusartisterier. Feministiskt initiativs presskonferens i måndags är inte så konstig trots allt, den är ett tecken i tiden, ett bevis på partiernas kris i Sverige.

Desto konstigare är att den nya medlem som Gudrun Schyman vill lyfta fram offentligt är den korrupta fackpampen Annelie Nordström.

För mindre än ett år sedan ertappades Nordström och övriga Kommunaltoppar med fingrarna i syltburken. Skamlöst hade Nordström & Co förskingrat hundratals miljoner av Kommunalarbetarnas pengar på lyxkrogar och överklassanläggningar. Den korrupta livsstilen väckte ramaskri inte minst bland de kvinnodominerade arbetargrupper inom Kommunal, vars pengar förskingrades.

Lika illa är att Nordström satt som fackligt alibi åt en av regeringen tillsatt grupp med representanter från fackföreningar, monopolkapital och storbanker. En av gruppens uppgifter var att bereda mark för ett generalangrepp på Lagen om anställningsskydd, Las.

Att Nordström ansåg – och säkert ännu anser – det nödvändigt att angripa vanliga arbetares lagliga trygghet, samtidigt som hon själv landade tryggt med en miljonfallskärm efter att så fullkomligt ha missbrukat medlemmarnas förtroende, säger allt om vad hon är för sorts typ.

Lika klart visar Schyman och Nordström vad Feministiskt initiativ är för sorts parti. Ett parti som rullar ut röda mattan åt människor som myglat med undersköterskors och städerskors fackföreningsavgifter kan aldrig vara ett alternativ för arbetarkvinnor.

En feminism som vill vara relevant i vanliga kvinnors vardag måste utgå från både klass och kön.

Det finns inget feministiskt i att angripa anställningstrygghet. Och korruption och mygel bör inte belönas med en riksdagsplats, även om Annelie Nordström säkert skulle känna sig hemma i sällskapet.