Kamp för de inhyrda arbetskamraterna

Metallarbetaren och kommunisten Jorge Nuñez har tillsammans med sina arbetskamrater på golvet länge arbetat med att försöka organisera och aktivera arbetarkollektivet innanför verkstadsföretaget ABB:s portar. Under en lång period har de fokuserat på frågan om bemanningsföretag och trygghet på jobbet.

En grupp arbetare har arbetat för att lyfta frågan, väcka klassolidaritet och motivera arbetare att agera tillsammans mot otrygghet på jobbet.

De otrygga anställningsformerna sprider sig på landets arbetsplatser. På ABB som på många andra ställen finns bekymret med en ökad inhyrning av personal.

– På några få år har ABB i Ludvika ökat sin personalstyrka med inhyrda från olika bemanningsföretag från ungefär 10 procent till 28 procent. Det vill säga att på arbetarkollektivsidan finns idag 875 fastanställda och 324 inhyrda arbetare, berättar Jorge Nuñez.

– Inte nog med det, den här otrygga anställningsformen har permanentats när flera av våra inhyrda arbetskamrater har jobbat flera år under samma villkor. Det senaste året har vi dessutom haft en naturlig avgång på 62 arbetskamrater som ersatts med inhyrda.

• Ni har en stor fackklubb på ABB. Hur ställer sig klubben i frågan om bemanning?

– Från klubbstyrelsens håll sägs att de för en dialog med ABB för att komma fram till en sorts överenskommelse men det har alltid varit svårt att veta hur de ställer sig i frågan gentemot ledningen. Det görs inget för att samla krafter och att i kollektivet besluta om hur facket ska sätta stopp för bemanningsföretagen.

– Så gapet mellan det som klubben säger att de gör och den information som medlemmarna får är väldig stort. Från förbundets sida finns inga tecken på att man vill stoppa otrygga anställningsformer.

• Hur ser du och arbetskamraterna på problemet?

– Otryggheten i sig är ett stort problem både för våra inhyrda arbetskamrater som har att leva med visstidsanställningar månads- och kvartalsvis. Men det är också ett problem att de blir det tysta laget som ställer upp för jobbet i tid och otid med krav om flexibilitet som kommer från ABB:s ledning. Deras otrygghet som anställda påverkar också alla med fast jobb eftersom det splittrar kollektivet att det finns arbetskamrater som inte kan eller törs säga ifrån om sin arbetssituation.

– En annan aspekt av konjunkturanpassade eller tillfälliga anställningar är hur kvaliteten på arbetet påverkas av att så många nya inhyrda sätts mitt i produktionen utan långsiktig planering för kompetensutveckling i verksamheten.

• Vad fick er att börja agera mot inhyrningen?

– Det finns en oro bland arbetarna när bemanning via inhyrda växer och permanentas. Detta gör att många börjar ifrågasätta den här anställningsformen som skapar otrygghet bland våra arbetskamrater. Frågan diskuteras ofta i fikarummet och vid olika möten och infoträffar. Deras situation väcker solidaritet bland de fastanställda. Många inser att något måste göras för att lyfta frågan till ett kollektivt agerande.

Arbetskamraterna på ABB bestämde sig för att agera, och ett antal stridbara arbetare drog igång en namninsamling mot bemanningsanställningarna.

– I kampanjen använde vi oss av ABB:s egna ord hämtade från deras hemsida om personalpolicy. Vi citerar dem när de säger att: ”Du är vår bästa investering”, ”Om vi inte hade våra medarbetare skulle vi inte finnas”, ”En bättre värld börjar med dig”, och så vidare. Vi skriver att arbetstrygghet är en viktig del för att kunna utvecklas som arbetare och vi lägger förslag om att våra inhyrda arbetskamrater ska erbjudas tillsvidareanställning hos ABB efter 6 månaders inhyrning.

• Hur gick ni tillväga?

– I slutet av augusti presenterade vi namninsamlingskampanjen på ett medlemsmöte som tog emot initiativet väl. Vi vände oss även till klubbstyrelsen och skrev att initiativet var en solidarisk gest från arbetskamraterna, att kampanjen också var en möjlighet för kollektivet att aktivt agera i frågan.

– Vi ville gärna att alla ABB:are skulle få chansen att skriva på, men vi själva nådde inte alla på fabriken. Så vi bad klubben ställa upp och hjälpa till med att spridda listorna på hela ABB. Styrelsen tog upp frågan om kampanjen vid flera tillfällen på sina möten utan vidare resultat.

• Hur var responsen på golvet?

– Över 200 arbetskamrater skrev på. Det är folk från två avdelningar, några andra avdelningar nådde vi inte eftersom vi inte fick någon hjälp av klubben. Vi har konfronterat klubbstyrelsen på ett par medlemsmöten efter det utan att få någon vettig förklaring om varför de inte stödde kampanjen.

– Men den allmänna reaktionen var att initiativet var bra och att något måste göras. I gruppen som drev kampanjen har vi några kontaktombud men resten är vanliga metallare utan förtroendeposter. En del andra kontaktombud valde att inte stödja initiativet. Deras argument var att klubben inte har sanktionerat kampanjen.

Nästa steg blev sedan att presentera kampanjen med listorna för ABB:s ledning i Ludvika.

– Vi var fem arbetskamrater som vid mötet lämnade över våra namnunderskrifter till högsta chefen, säger Jorge Nuñez. Vi klargjorde att situationen med bemanning har gått för långt och att vi vill att våra inhyrda arbetskamrater får tillsvidareanställning så att de får samma anställningstrygghet som oss andra. Flexibilitet för ABB betyder otrygghet för de inhyrda.

– Cheferna svarade att grundtanken med inhyrning är flexibilitet men att det har gått överstyr. Frågan om anställning av dem som de kallar ”nyckelpersoner” kommer de att diskutera vidare och återkomma till oss.

Det beslutades om ett nytt möte för att fortsätta diskussionen. Vid det senare mötet bjöds även fackklubbens nya ordförande och viceordförande in.

– Då informerade ABB om att de kommer att anställa några av de inhyrda arbetskamraterna. Kärnfrågan, att stoppa otrygga anställningsformer via bemanningsföretag, diskuterades inte. Men vi har i alla fall sett till att något hänt genom att sätta press underifrån.

– Efter vårt agerande har ABB:s ledning varit tvungna att ta upp frågan om bemanning. Det har också satt press på verkstadsklubben att börja lyssna på arga medlemmar som tycker att de gör för lite för att stoppa bemanningsföretagens frammarsch inne på ABB.

Härom veckan aviserade ABB:s platschef i lokala Dalarnas Tidningar att företaget planerar att tillsvidareanställa ett tvåsiffrigt antal inhyrda ”nyckelpersoner” i produktionen. Men de kommer ändå att fortsätta hyra in personal.

– Det visar ju att kampen är långt ifrån över, kommenterar Jorge Nunez. Vi kan inte låta den här otryggheten permanentas för arbetarna.

– Och otryggheten för de inhyrda som inte får fast jobb försvinner inte för att några få ”nyckelpersoner” anställs. Splittringen av arbetarkollektivet kvarstår.

• Vad har ni dragit för slutsatser av ert arbete? Några lärdomar att dela med er av till andra arbetsplatser?

– Vi har med agerande underifrån lyckats med att ge arbetarkollektivet en chans att agera solidariskt gentemot inhyrda arbetskamrater som drabbas av otrygghet på jobbet. Och även om namnunderskrifter bara är en liten gest har den förstärkt känslan att vi kan bryta passiviteten och bygga vidare på mer kamp.

– Tyvärr har vi också märkt att det finns en viss rädsla för att öppet visa vad man tycker i frågan. Det har att göra med att arbetare länge har passiviserats uppifrån med ett fack som inte förankrat kampen på arbetsplatserna hos arbetarkollektivet. Här som på många andra arbetsplatser råder en stark ombudsmannamentalitet bland förtroendevalda och klubbstyrelsen.

• Hur ska ni arbeta vidare nu?

– Vi i gruppen kommer att fortsätta med våra träffar för att diskutera vidare hur vi ska agera. Nu har även klubben fått delta på vårt möte med ABB:s ledning så bollen ligger även hos dem för att lyfta frågan till organiserad kamp tillsammans med arbetarkollektivet.