Hoppa till huvudinnehåll
Av

”Street smart” visar kontroversiell konstform

Graffitins vara eller icke vara har varit ett politiskt ämne i många år. Stockholms stad har bedrivit en nolltolerans, men genom grafftiutställningen ”Street smart” verkar huvudstaden ha antagit en mildare hållning.


Mellan 14 juni och 7 oktober pågår den internationella konstutställningen ”Street smart” på Kulturhuset i Stockholm. Utställningen visar 21 verk av konstnärer med bakgrund inom graffiti och ska enligt Kulturhuset ”… nyansera bilden av en samtida konstform som tidigare inte presenterats med ett större samlat grepp på Stockholms konstscen. Besökarna ges här en möjlighet att ta del av ett varierande konstuttryck som vanligtvis existerar kortvarigt och svårtillgängligt i det offentliga rummet.”

Att Kulturhuset som drivs av Stockholms stad anordnar en utställning med graffiti är något anmärkningsvärt. Stockholms stad har mellan 1995 och 2011 haft en graffitipolitik som kallas nolltolerans genom strängare regelverk och straff och fler väktare och polisiärt arbete.

Men Stockholms stad har inte bara bekämpat den illegala graffitin utan även haft en hård policy mot lagliga väggar, workshops och utställningar. Inget som kan uppmuntra till illegal målning är tillåtet.

Stockholms stads klotterpolicy som fastslogs 2007 har nio punkter där den sista lyder ”Staden ska inte medverka till eller stödja verksamheter eller evenemang som inte klart tar avstånd från klotter, olaglig graffiti och liknande skadegörelse. Staden ska inte heller medverka till verksamheter som på något sätt kan väcka intresse för och leda till klotter, olaglig graffiti eller liknande skadegörelse”.

Denna policy har inneburit flera uppmärksammade konflikter och en som just nu pågår är Riksteaterns utställning ”Art of the streets” som granskas av Justitieombudsmannen.

Förra sommaren hade Riksteatern bokat ett antal kulturtavlor för att göra reklam, målade av tretton graffitikonstnärer. Detta stoppades av kommunen och fick arrangörerna att tala om censur, kollektiv bestraffning och att se en hel grupp utövare av en konstgenre som kriminella.

På utställningen ”Street smart” kan vi bland annat se verk av konstnären Nug som har en magisterexamen i fri konst från Konstfack i Stockholm. Han blev känd genom sitt kontroversiella konstverk ”Terretorial pissing” som ställdes ut första gången på Konstfacks vårutställning 2008.

”Terretorial pissing” är en video med en maskerad person som sprejar ner en hel tunnelbanevagn med svart färg för att sedan krossa ett fönster som han kastar sig ut genom.

När kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth första gången fick se verket uttalade hon sig i Dagens Nyheter: ”Otroligt provocerande. Graffiti är till sin natur illegalt. Det här är inte konst.”

Att en kulturminister ger sin in i en debatt om vad som är konst eller inte är ovanligt och inte särskilt lämpligt.

Konstnären Nug blev polisanmäld, misstänkt för grov skadegörelse, men förundersökningarna lades ner då de inte kan säkerställas vem som ska stå till svars. Ett skadeståndskrav från Storstockholms lokaltrafik på 100.000 kronor kvarstår.

– Om du skapar något i konstsyfte så är det konst oavsett om det som görs är lagligt eller inte. Samtidigt ska det som är olagligt behandlas på det sättet, säger graffitimålaren Fairy från Göteborg.

Fairy är idag 26 år, men började måla olagligt vid 15 års ålder. Han hade sedan tidigare ett stort intresse av att måla och läsa serier, graffiti blev en naturlig utveckling.

– Jag visste inte ens att det var graffiti, jag bara gillade sättet att måla på, med sprayburkar och stora ytor, berättar Fairy.

Men han blev vid 16 års ålder gripen och fick betala .3500 kr i böter då han målat längs järnvägsnätet. Efter det slutade han måla olagligt och har sen dess sprayat på de få lagliga väggar som finns i Göteborg.

– Nu för tiden målar jag på en laglig vägg tillsammans med mina kompisar. Vi tar en öl, grillar och tar det lugnt. Ett trevligt sätt att umgås, berättar Fairy.

För honom kan man se att hans straff gav resultat och att han efter det slutade måla olagligt. Detta mycket tack vare de lagliga väggarna som fanns i staden. Men Fairy är kritisk till Noll toleransen, dess argumentation och konsekvenser.

– Det finns många anledningar till att jag är emot denna nolltolerans, men en av anledningarna är det offentliga utrymmet, staden vi alla bor i. Jag tycker invånarna i staden ska få besluta vad som ska finnas. Idag är det reklammakarna och de med pengar som får sätta standarden, menar Fairy.

Att diskutera äganderätt är problematiskt och allmänna uppfattningar kan variera över tid. Men att kritisera den rådande äganderättsformen genom att ensam bryta mot den, i detta fall att ta sig friheten att spraya vart man vill, leder inte till någon förändring. Att förändra äganderätten kräver andra metoder än enskilda individualistiska handlingar.

I boken ”Noll tolerans. Kampen mot graffiti” som nyligen kom ut resonerar Jacob Kimvall, doktorand i konstvetenskap vid Stockholms universitet, om argumenten för en nolltolerans, mot all typ av graffiti och klotter.

Ett av argumenten som används flitigt bland borgerliga politiker är att medborgarna och samhället anser att klotter är otryggt och förslummar stadsmiljön. Stockholms stads första nolltoleranskampanj hette ”Operation trygghet”.

Dess förespråkare har på senare år hänvisat till ”Trygg i Stockholm” som är en omfattande undersökning från 2008. 18412 personer har svarat på en enkät och en utav frågorna berör graffiti.

Frågan var ”Upplever Du att det finns problem med klotter/graffiti i Ditt bostadsområde eller i anknytning till detta?”. I stadsdelen Södermalm svarade 70 procent ja på frågan.

För det första ser många människor inte klotter och graffiti som samma fenomen, men inom nolltoleransen används de som synonymer. Klotter anses av många vara en enkel målning, kanske med ett fult ord eller formulering och med en färg. Graffiti ses ofta som en mer avancerad målning gjord med sprayfärg.

Vidare kan frågan anses vara ledande, vad är det man svarar på egentligen? Det finns för få lagliga väggar och det är ett problem? I vilken relation ställer man klottret till andra problem? Och att använda detta resultat till att dra slutsatsen att graffiti skapar otrygghet kan knappast ses som korrekt användning av resultaten.

Ett annat fundamentalt sätt att argumentera på som Jacob Kimvall redogör för är att klotter och graffiti leder till annan brottslighet. På detta finns det forskning då Kriminologiska institutionen vid Stockholmsuniversitet gjort undersökningar på uppdrag av bland annat Stockholms Lokaltrafik.

Denna konstaterade att ungdomarna i materialet är en heterogen grupp och att graffitin utgör en komplex subkulturell miljö. Det går inte att påvisa att graffitimålare är mer brottsbelastade än andra ungdomar om man väger in alla sociala faktorer.

– Det finns såklart droger bland en del av mina vänner som målar graffiti. Men de hade tagit droger oavsett om de målat eller inte. Samtidigt har jag vänner som inte målar och tar droger. Det hänger liksom inte ihop, säger Fairy.

Jacob Kimvall resonerar även kring hur graffitikulturen kunnat vara en ungdomskultur i över 30 år, över flera generationer. Han menar att graffitin också kan ha varit beroende av den hårda hållningen, vilket skapat ett slags krig mellan graffitimålare, politiker och poliser.
– I Finland till exempel, har man gett upp nolltoleransen. Man märkte att det bara handlade om mer och mer pengar, som inte hjälpte. Folk måste vidga sina vyer lite mer. Vi vill inte förstöra det offentliga rummet, vi vill förfina. Det är trots allt konst. Det borde finnas mer utrymmet för lagliga väggar, workshops och utställningar, menar Fairy.

Fairy tror inte att all graffiti kommer försvinna på det sättet, men enligt honom ger det ett utrymme för ungdomar att få skapa och vara kreativa på sina villkor, genom lagliga metoder.

– Nu för tiden finns graffiti i allt fler former. Vissa målar tags olagligt på stan, andra målar politiska budskap, graffitin finns på fina konstgallerier, på folks privata hus och så vidare. Graffitin utvecklas mer och mer och det är positivt, tycker Fairy.

Att Stockholms stad tillåter en utställning med graffiti, av graffitimålare verkar tyda på en mindre hårdför linje. Debatten kommer förmodligen fortsätta då graffiti och klotter fortfarande är ett mycket kontroversiellt ämne.
Fakta

”Street smart” visar kontroversiell konstform

Graffiti
  • Av italienskans graffito som betyder ristning.
  • Ristad, skriven eller målad text eller bild på offentliga platser.
  • Bruket att meddela sig på väggar och murar utan censur är flera tusen år gammalt. Graffiti har bla påträffats vid utgrävningarna av Pompeji och i medeltida kyrkor.
  • Åren runt 1968 ökade det politiska användandet av graffitin.
  • Den form av graffiti vi känner i dag, så kallad spraykonst, utvecklades i USA:s subkulturer på 1970-talet och kom till Europa på 1980-talet.
  • Idag finns graffitiformer som helt accepteras av samhället, tex postgraffiti som är spraykonst för gallerier.