Volvoarbetare protesterar mot stress och övertidstvång

I höstas startades nattskiftet. Det gjordes utan att nyanställa. Folk
från de övriga skiften fick byta till natten och takten gick ner på
alla skift. Redan då stod det klart att planen var att sedan höja
takten sakta men säkert och därmed genomföra en kraftig ökning av
produktiviteten.



Torslandachefen Lars Danielsson samlade i förra veckan till möten med
alla tre skiften. Danielsson importerades häromåret från Saabs fabrik i
Trollhättan. Han är ökänd för sina hårda nypor och sin likgiltighet
inför personalens välmående.



– Det var uppenbart att det enda han ville var att vi ska jobba mer och
de ska tjäna mer pengar, säger Robert Sandh som jobbat på fabriken i
tre år.



Envägskommunikation

Mötet var obligatoriskt och vissa småchefer till och med hotade att dra hela dagens lön om man inte gick på mötet.



– Danielsson snackar om att kommunikation är viktigt och det är
sant, säger Andrej Berndtsson som jobbat på banan i sju år. Det är bra
att Danielsson kommer ner till golvet. Men det han sysslade med var
envägskommunikation. Man hade inte en chans att ställa några frågor.



Trots detta lyckades Andrej Berndtsson med att på mötet överlämna en protestskrivelse till Lars Danielsson.



– Jag sa till honom att ”här kan du läsa dig till hur dina visioner påverkar oss på banorna.”



Skrivelsen var undertecknad av samtliga arbetarna på de tre skiften på
banavsnitt 1.71. Totalt över 50 namn. På mötet jonglerade Danielsson
med siffror och diagram med syftet att visa hur dåligt det går för
fabriken.



– I ena stunden får man höra hur bra det går, vi producerar fler
bilar än någonsin, å andra sidan hotar de oss hela tiden, säger Jessica
Kunnari som gör sitt sjätte år på TC.



– Hoten är inget nytt, påpekar Robert Sandh, redan på min farsas tid höll de på att hota.



Hotar med utflyttning

Genom att hela tiden hota med utflyttning och hetsa fabriker mot
varandra lyckas man genomdriva försämringar. Den senaste i raden är att
minimera antalet balanser en montör har att rotera på. Avdelningar och
arbetslag har splittrats upp och variationen i arbetet kraftigt
minskats.



– Vi har bara tre balanser att rotera på, berättar Robert Sandh.



Kortare rotationer leder till fler upprepningar per arbetsdag vilket
ger sämre ergonomi. Sämre ergonomi i sin tur leder till sjukskrivningar
som löses med att låna personal mellan avdelningar vilket bevisligen
inte leder till bättre kvalitet.



– Skyddet har kämpat mot smårotationerna och nu ska det drivas
till arbetsmiljöverket. Men företaget kör över skyddet, påpekar Andrej
Berndtsson.



• Vad gör verkstadsklubben då?

– Man märker inte att det finns något fack, säger Stefan Obradovic som
jobbat fem år på fabriken. De säger bara att man inte ska bråka för då
flyttar de fabriken och så länge vi har jobb ska vi vara nöjda.



– De har till och med avskaffat MTM-mätningar (tidsstudier) av
vårt arbete, berättar Robert Sandh. Vi har ingen koll på hur mycket vi
jobbar. Den ensamma mtm:are som finns hos mig är så överbelagd av de
ständiga ombalanseringarna att tidsstudierna i praktiken är avskaffade.



Inte nog med att hetsen och pressen blir högre under ordinarie
arbetstid. Dessutom tvingas de anställda till att jobba över. Volvo
utnyttjar fackets accepterande av övertidstvånget och har tvingat in
folk på flera lördagar det senaste halvåret. Eftersom man bantat ner
personalen går det inte att ta ledigt.



– Om vi inte kan vara lediga varför ska vi då jobba in mera
komptimmar, frågar Stefan Obradovic. Det räcker med att en är sjuk på
avdelningen så får ingen ledigt.



Bemanningsföretag

De senaste åren har bemanningsföretag blivit allt vanligare på
Torslandafabriken som Proletären skrev om i december förra året.
Arbetarna från bemanningsföretagen är rättslösa inne på Volvo. De fyra
volvoanstäldla berättar om arbetare från bemanningsföretagen som skadat
sig på jobbet men inte vågar gå till läkaren utan stannar på jobbet. Om
de sjukskriver sig eller klagar så får de kanske inte komma tillbaka.



– Bemanningsföretagen måste bort och de som jobbar på fabriken ska anställas av Volvo, menar Stefan Obradovic.



– Facket har lovat flera gånger att de ska bort men trots det blir
de bara fler och fler, berättar Andrej Berndtsson. Alla vi på golvet
måste stå tillsammans, men det blir mycket svårare när vi är anställda
av olika företag.



Skapar splittring

Inne på fabriken råder rena vilda western. Verktygen faller samman.
Brandskydd saknas. Stämningen är dålig. Alla ser till sig själva eller
sin lilla grupp. Det har till och med utbrutit slagsmål mellan
arbetare.



– Anledningen är att vi jobbar över men aldrig får ta ut vår
ledighet och på jobbet är det stressigt, menar Robert Sandh. Stressen
och frustrationen går annars ut över arbetskamrater samt produkten.



– Vi har splittrats upp i smågrupper som står mot varandra istället för att alla håller samman, säger Jessica Kunnari.



Alla håller med om att företaget vill ha det så och att de tjänar på splittringen.



– Sammanhållning är den enda lösningen. Så länge vi låter
företaget spela ut oss mot varandra så blir det ingen förändring, säger
Andrej Berndtsson.



ROBERT MATHIASSON

Proletären 7, 2007