Volvoarbetare mot uppsägningar

Det blev en demonstration som heter duga. Betraktaren utanför den stängda bommen vid porten, Volvos ledning släpper inte pressen inpå sina anställda, måste imponeras av den breda uppslutningen och den kollektiva vilja som genomsyrade ansiktsuttryck och kroppsspråk i den stora skaran förbipasserande volvoarbetare.

Budskapet till Volvos stenrika aktieägare och företagsledning var glasklart. Vi accepterar inga avsked av visstidare. Inte på några villkors vis!

På Volvo Lastvagnar i Göteborg finns enligt företaget 1500 kollektivanställda, varav 370 visstidare som nu hotas med arbetslöshet från 15 februari när Volvos ledning vill sparka ut 250 av dem.

Att det beskedet kom samma dag som företaget meddelade den svindlande kvartalsvinsten på 5,8 miljarder kronor kan tolkas som uttryck för kapitalistisk cynism hämtad ur en total okänslighet för de människor som faktiskt skapat dessa värden. Eller är det ”bara” en simpel lapsus i huvudkontorets planering?

Orsaken kan kvitta, inte bara för de hotade visstidarna utan faktiskt lika mycket för alla anställda, det budskapet framgick med all önskvärd tydlighet i det imponerande protestmötet.

Om det var 700 eller 1000 eller fler som slöt upp ska vi låta vara osagt men budskapet att i denna sak säger kollektivet ett entydigt och rungande nej till avsked, det budskapet kan inte vd Olof Persson och övriga i Volvos ledning ha missat.

– De ska inte få trycka ner oss till 1800-tals förhållanden. Att visstidare får gå ses som förmildrande. Varför reagerar inte media på samma sätt som när fast anställda åker ut. Det gör mig djävligt förbannad, sa den förste talaren gruppordförande Daniel Kristoffersson och applåderna rungade.

Han frågade sig varför Volvo inte använder de enorma vinsterna till andrum och kom med ett konstruktivt förslag.

– Gå ner i takt varje dag och behåll alla anställda. Stoppa in vinstpengarna i utbildning av personalen under tiden.

– Många som åkte ut redan 2008-2009 står här i samma situation igen, konstaterade Daniel Kristoffersson och avlutade med ett löfte: Vi som fackordföranden ska göra allt som står i vår makt för att få ett så bra resultat som vi kan.

Tomas Johansson, också gruppordförande var ännu skarpare.

– Volvo säger att de hanterar de visstidsanställda enligt avtal. Det är skitsnack som vi inte går med på. Visstider är arbetsmarknadens B-lag och vi accepterar inte det. Det får inte bli en kil mellan oss fastanställda och visstidarna.

– Vi som jobbar ihop vinsterna står lottlösa. Varför avsätter inte Volvo några ynka procent av avkastningen till oss i dåliga tider. Nu är det dags att vi säger att nu får det vara nog. Vi accepterar inte att ni skickar ut 250 visstidare.

Också Tomas Johanssons tal mottogs med tydligt bifall och rungande applåder. Den korta rasten var slut och mötet upplöstes så sakteliga. Folk släntrade in i fabriken och var så säker att samtalen handlade om kampen för jobben.

– Det var bra av gruppstyrelserna att med så kort varsel arrangera protestmötet. De flesta fick reda på det samma dag men uppslutningen var riktigt stor. Folk är argare nu än 2008, förra gången Volvo avskedade, säger volvoarbetaren Håkan Bylin. Efter arbetstiden har vi stämt träff med honom och Robban Jonsson från den kommunistiska partiföreningen på Volvo för att höra deras tankar.

– De pratade bra, det märks att Olle Ludvigsson, förre ordföranden i Volvo verkstadsklubb, har flyttat till EU-parlamentet i Bryssel, påpekar Robban Jonsson.

– Enda anmärkningen är att gruppstyrelserna skulle föreslagit ett uttalande från mötet. Men den massiva sammanhållning som vi manifesterade räcker givetvis långt, säger Håkan Bylin.

– Det kostar så lite att behålla våra arbetskamrater som går på visstid, vinsten från två arbetsdagar räcker till lön för dem under ett helt år, påpekar Robban Jonsson.

Hans lösning är kortare arbetstid och att facket sätter all kraft bakom ett sådant krav.

– 6 timmars arbetsdag hade varit helt rätt. Volvo rationaliserar varje år. På banan måste folk jobba mer eller smartare, men vi har aldrig fått något av vinsterna. Att gå ner i arbetstid med bibehållen lön är ett måste, det skulle rädda jobb och många arbetare skulle få färre förslitningsskador, menar Robban Jonsson.

Hur som helst måste det till en överenskommelse som räddar de visstidsanställda. Redan tycks klubbstyrelsen, som till skillnad från de direktvalda gruppstyrelserna äger förhandlingsrätten i anställningsfrågor, sitta och diskutera ett avtal om de visstidsanställda. Det är illavarslande om de inte lyssnar på signalerna från protestmötet.

Kommunisterna på Volvo lastvagnar har ett förslag till handling som de ska presentera för arbetskamraterna på Tuve. Förra veckan meddelade IF Metall att ”en strejk är fullt möjlig från och med 1 december”. Då upphör fredsplikten i nuvarande avtal.

Eftersom vinsten från två arbetsdagar räcker för att betala lönerna i ett år till de visstidare som hotas med avsked så gäller det att göra det dyrare för Volvo att skicka ut dessa 250.

Gruppstyrelserna bör omgående begära av IF metalls förbundsstyrelse att inte teckna kollektivavtal före 1 december. Då skulle det bli möjligt att vidta legala strids-åtgärder mot Volvo som svar på dessa provocerande avskedanden.

Att kampen för jobben engagerar framgår också av det faktum att kommunisterna dagen efter protestmötet utanför grindarna på Tuve-fabriken sålde 55 exemplar av Proletären med huvudrubriken på förstasidan ”Inga avsked!”.

Håkan Bylin och Robban Jonsson sammanfattar Kommunistiska Partiets syn på händelserna:

– Rör inte våra arbetskamrater. Det är det tydliga budskapet från hela kollektivet när vi samlades på Tuve förra onsdagen.