"Vi vill skapa oss en framtid"

I idrottshallen samlas ett gäng ungdomar varje vecka för att träna olika kampsporter. Någon formell idrottsklubb har de inte bildat, utan de med erfarenhet och kunskap håller i träningarna. Ikväll har de tränat boxning och jiu-jitsu.

Efter träningen stannar fem av deltagarna kvar för att diskutera situationen på arbetsmarknaden och i samhället, och möjligheten att arbeta och leva i Karlstad.

De Karlstadbor vi träffar ikväll har alla känt av kombinationen av högerregeringens jobblinje och kapitalismens kris och kan vittna om svårigheterna att få ett jobb, allra helst för den som vill stanna på hemorten.

– Det finns ingen arbetsmarknad att komma ut till, inleder Mikael Larsson.

Förutom boxningstränare i är han långtidsarbetslös gymnasielärare.

Som långtidsarbetslös är Mikael Larsson inskriven i Jobb- och utvecklingsgarantin. Därifrån får han den lägsta ersättningen på 65 procent, runt 8000 kronor i månaden.

– Det säger sig självt hur långt det räcker.

Martin Rönnlund beskriver det som att livet tar en paus efter gymnasiet för många unga när det inte finns några arbeten att söka.
Långtidssjukskriven

Själv är han långtidssjukskriven och känner oro inför årsskiftet då regeringen bestämt att 20000 långtidssjukskrivna skall friskförklaras.

– Vi skall tvingas ut på arbetsmarknaden till vilket pris som helst så det är klart jag är orolig. Jag har sökt en högskoleutbildning som nödplan, men jag vet inte om jag kommer att klara av den och inte heller om jag kommer att ha pengar till hyran nästa år.

I hela Värmlands län finns det samma kväll som vi besöker Karlstad 170 lediga jobb utannonserade hos arbetsförmedlingen. Bara i Karlstad var över 2400 öppet arbetslösa i september i år.

För många värmlänningar har det varit en räddningsplanka att söka jobb i Norge.

– Jag tror alla som bor i Karlstad känner någon som jobbat i Norge, konstaterar Mikael Kruse.

En av dem är Alexander Wilhelmsson som under en period jobbade på ett lager i Norge.

– Det är ofta bemanningsföretag som anställer arbetare till jobb i Norge, berättar han. De lovar mycket men det är ofta krångel med löner. Du får sämre betalt hos bemanningsföretagen.

Kapitalismens kris underlättar knappast situationen för de unga som redan tidigare hade svårt att ta sig ut på arbetsmarknaden.
Mikael Kruse går en yrkesutbildning med inriktning mot träindustri och snickeri.

För honom ökar chanserna att få jobb med en yrkesutbildning, men samtidigt är hans pågående utbildning hotad av bristen på jobb inom byggbranschen. Ändå vet han av egen erfarenhet vilka behov som finns och som skulle kunna ge honom som framtida byggnadsarbetare jobb.

– Det behöver byggas fler bostäder. Jag har sökt förstahandskontrakt i över ett år nu, men det enda som byggs är lyxlägenheter för de rika.

Heltidsjobb
Ali Al-Rufeye är den enda i gänget som har ett heltidsjobb. Han har nyligen blivit projektanställd hos Unga KRIS, som fungerar som ett ungdomsförbund till Kriminellas revansch i samhället.

Som så många andra organisationer som är beroende av samhällsstödd finansiering känner Unga KRIS av hotet från lågkonjunkturen.

– Vi är helt beroende av att vi får pengar till verksamheten, berättar Ali Al-Rufeye. De aktiviteter vi anordnar för unga som haft problem är verkligen betydelsefulla. Det har gett mig själv otroligt mycket och jag trivs verkligen med jobbet.

Vårt samtal går vidare till hur fler jobb kan skapas. Det sägs ofta att orsaken till den höga ungdomsarbetslösheten är att det är för dyrt att anställa och att Lagen om anställningsskydd, Las, utgör en bromskloss för unga att ta sig in på arbetsmarknaden. Detta resonemang avvisas dock.

– Företagare anställer inte fler arbetare bara för att det är billigt, de anställer när de behöver arbetskraft, säger Mikael Larsson. Men regeringen och Svenskt Näringsliv har lyckats etablera myten att Las är orsaken till ungdomsarbetslösheten.

– Det är möjligt att jag personligen skulle gynnas om de ändrade i Las, säger Mikael Kruse. Men jag blir ändå en förlorare i det långa loppet eftersom de ställer arbetare mot arbetare och använder ungdomar som en murbräcka för att sänka löner och försämra de fackliga villkoren.

Tanken på att skapa fler arbetstillfällen genom att dela på jobben är de Karlstadbor vi träffar betydligt mer positiva till.

– Idag är de som har jobb överarbetade, påpekar Martin Rönnlund. Det finns ett behov av fler anställda och kortare arbetstid.
Bestämda förhoppningar

Det säger han dagen efter det att socialdemokraternas ordförande Mona Sahlin gjort ett utspel om att pensionsåldern måste höjas för att rädda välfärden

– Det har också blivit en myt att vi vill jobba längre, säger Mikael Larsson. Jag tror det är marginellt, det är knappast utslitna undersköterskor som vill jobba längre.

– Jag har aldrig träffat någon på byggena som är över 50 år, fyller Mikael Kruse i.

Karlstadbornas förhoppningar om framtiden är enkla men bestämda. Det handlar om att kunna få ett jobb och försörja sig själv.

– Ett jobb med vettig lön som går att leva på skulle göra livet bättre, som våra föräldrar har haft det, anser Alexander Wilhelmsson.
Han är själv nybliven pappa, och den ersättning han i dag får från Jobbgarantin för unga räcker inte långt för den som har ett barn att försörja.

– Jag ska försöka börja på någon yrkesutbildning, berättar han. Jag är utbildat vårdbiträde, men det går knappt att få jobb ens som timvikarie längre. Alternativet är att flytta, men då får jag inte träffa min dotter.

Det vardagliga
Att de fem Karlstadsborna är rotade på hem- orten och vill bo kvar här framgår tydligt. De lyfter fram det vardagliga som gör trivseln på en ort, som närheten till naturen. Idrottsintresset är stort och de följer Boltics hemmamatcher i bandyn på vintern och Degerfors i fotbollen under sommarsäsongen.

De påpekar motsättningen mellan politikernas vision om en stad med hundratusen innevånare och den krassa verkligheten där arbetsförmedlingens enda alternativ till den som blivit arbetslös är att flytta.

– Karlstad är inget dåligt ställe att bo på, slår Mikael Larsson fast avslutningsvis. Man måste se livet ur olika synvinklar. Det är en pest att vara arbetslös, men livet måste inte vara pest för det.

WICTOR JOHANSSON
Proletären nr 45, 2009