Hoppa till huvudinnehåll
Av

Vi vill arbetarpolitik!

• • Redan i Kommunistiska manifestet slår Karl Marx och Friedrich Engels fast att kommunisterna inte har några från arbetarklassen i övrigt skilda intressen.








Det är en viktig ståndpunkt. Kommunistiska Partiet är inte till för sig
självt eller för sina medlemmar, utan själva meningen med föreningen är
att efter bästa förmåga försöka samla arbetarklassen och folkets
flertal till strid mot de kapitalistiska orättvisorna och för en
socialistisk samhällsomvandling.





Kampen mot de kapitalistiska orättvisorna är primär. En arbetarklass
som inte förmår försvara sina intressen här och nu kan inte utmana den
kapitalistiska samhällsordningen. Det är i kampen som socialismen blir
en möjlighet; det är när människor i massomfattning visar att de inte
längre vill leva på det kapitalistiska viset som socialismen på allvar
sätts på den politiska dagordningen.





Därför är ingen strid för liten för oss kommunister. Överallt där
människor slåss för arbetares rätt, finns vi med. Men inte bara som
deltagare. I varje strid ser vi som vår uppgift att knyta samman det
lilla med det stora.






*




Vi deltar i kampen för jobben, där de hotas av utflyttning till
låglöneländer. I massarbetslöshetens Sverige måste alla samhällsnyttiga
jobb försvaras.





Men vi framhåller att jobbexporten inte beror på elaka kapitalister,
utan på en produktionsordning som sätter högsta möjliga vinst före allt
annat. Och på en EU-politik som uppmuntrar denna samhällsdestruktiva
ordning och som gjort den till lag.





Vi deltar i kampen mot den sociala nedrustningen varhelst sådan kamp utbryter. Välfärden måste försvaras.





Men vi framhåller att skolnedläggelser och sjukvårdsslakt ingår i ett
politiskt systemskifte, där den offentliga välfärden medvetet skall
privatiseras och krympas. Vi framhåller att det handlar om
klasspolitik. De rika vill inte längre vara med och betala för den
gemensamma välfärden; vill bara betala för sig själva. Det blir
billigare så - för dem. Och framförallt ger det dem möjlighet att roffa
åt sig en ännu större del av Sveriges allt större rikedom.





Vår strävan är att sammansluta alla de små striderna till en enda; till
klasskamp, till kamp för det gemensamma klassintresset. Det är först
när arbetarklassen formerar sig som en klass för sig som den blir en
kraft att räkna med.






*




Kommunistiska Partiet är ett arbetarparti. Det betyder inte att bara
arbetare är välkomna hos oss. Alla som sluter upp bakom vårt program
och som vill jobba för våra målsättningar får hjärtans gärna bli
medlemmar. Men det betyder att vi i all vår politik och i allt vårt
arbete utgår från arbetarintresset, från vad som är bra för arbetare
och vanligt folk.





Det kan synas gammaldags i en tid då det påstås att arbetarklassen är
på väg att försvinna. Men vi hävdar att påståendet om arbetarklassens
död är nys. Arbetarklassen utgör fortfarande den stora majoriteten av
Sveriges befolkning. Lägger man sedan till alla de som lever under
arbetarklasslika förhållanden, så blir majoriteten överväldigande.





Arbetarklassen har bara försvunnit som politiskt objekt och politisk
kraft. Ingen tar längre hänsyn till arbetarklassen i politiken, inte
ens den själv. Det vill vi ändra på.





Faktum är att svensk politik är totalt klasspräglad. Svenskt Näringsliv
skriver den politiska agendan och hela det politiska etablissemanget
jamsar med, också de partier som säger sig ingå i arbetarrörelsen.
Politiker från alla partier gapar sig hesa om vikten av att förbättra
det sk företagsklimatet, trots att företagen är rikare än någonsin. Men
bara vi kommunister talar om arbetarklimatet.





På vårt partiemblem skriver vi "klass mot klass". Med dess tre små ord
uttrycker vi en grundläggande sanning. I det kapitalistiska samhället
står två huvudklasser mot varandra, arbetarklassen mot borgarklassen.
Med intressen som inte kan förenas. Det som är bra för arbetarklassen -
som trygga jobb, utbyggd välfärd, kortare arbetstid, höga löner, bra
bostäder till låga hyror och bra pensioner - är dåligt för
borgarklassen och vice versa.





Under en kort period lyckades socialdemokratin till delar försona dessa
motstridiga intressen. Det var under det sk klassamarbetets dagar, då
borgarklassen i fruktan för socialistisk revolution var beredd att
kompromissa med en del av sina mer harmlösa krav. Så är det inte
längre. Borgarna fruktar inte längre socialismen, dumt nog, och därför
är överheten nu inriktad på att ta tillbaka allt som gavs. Därav den
råa och ensidiga klasspolitik som idag drivs i Sverige. Därav det
märkliga faktum, att ju bättre det går för kapitalismen och
överklassen, desto sämre går det för alla oss andra.






*




Kommunistiska Partiet vill arbetarpolitik. I allt vårt arbete och i
alla våra ställningstaganden ställer vi oss frågan: Vad är bra för
arbetarklassen?





Vi är mot alla försämringar för arbetare och vanligt folk och för allt
som gör livet bättre och lättare att leva för de många.
Arbetarintresset är vår politiska kompass.





Men detta är bara den lätta delen av vårt budskap. Arbetarpolitik är
inte blott högerpolitikens motsats, är inte bara en annan inriktning på
de beslut som fattas i de politiska församlingarna. Arbetarpolitik är
först och främst arbetarklassen formering kring gemensamma krav och
kamp för dem, inte först och främst genom valda ombud, utan genom egna
aktiviteter - på arbetsplatser, i bostadsområden, på gator och torg.





Vårt budskap är måhända en aning kärvt: Vill du en bättre framtid för
dig och dina barn, så måste du slåss för den själv, tillsammans med
andra människor i samma situation som du själv. Ingen annan kommer att
ordna det åt dig, inte ens vi kommunister. Vanliga människor får inget
gratis i det kapitalistiska samhället, vi får bara det vi lyckas
tillkämpa oss.





Ett lite kärvt budskap, som sagt. Men ärligt. Vi kommunister vill
arbetarpolitik och strävar i all vår verksamhet att få till stånd
arbetarpolitik, både här och nu och på längre sikt. Men vi kan inte
ordna arbetarpolitik på egen hand. Alla som vill arbetarpolitik måste
ordna den tillsammans.