"Vi måste säga ifrån"

Det är som vanligt ett myller av folk kring skiftbytet utanför
grindarna på Volvos jättefabrik i Torslanda dagen efter företagets
chockbesked att kanske så många som 1500 anställda ska bort. Vi träffar
ett gäng på väg hem till en välförtjänt vila. Snacket arbetare emellan
är inte det vanliga, vreden är stor mot direktörer på Volvo och mot de
US-amerikanska ägarna på Ford.



Laris Dzonlic, montör på löpande bandet ifrågasätter möjligheten att minska antalet arbetare på banan.

– De ökar takten hela tiden och de behöver ständigt mer folk. De har
infört rullande avlösning så att bandet ska rulla hela tiden.



När han började för några år sedan var takten 45 bilar per timme idag
är det 62,5, och målet är att snart kunna nå 70 bilar per timme.



– Idag delar de banorna istället för att öka samarbetet. De vill få
bättre effektivitet, men med ständigt nytt folk så händer ingenting



– De flesta är oförstående och förbannade, säger Martin Karlsson, också
han montör. Beskedet kommer ju utan förvarning, samtidigt som fabriken
går utmärkt.



För lite folk

Alla vi talar med utanför fabriken denna eftermiddag är överens om att
egentligen inte går att plocka bort en enda arbetare. Företaget har
satt i system att det ska vara för lite folk på banan.



– Här jobbas konstant övertid påpekar reparatör Martin Karrin, Många
jobbar 41,5-42 timmar i veckan, fyra timmar mer än normalt som går in i
en övertidsbank. Den tiden ska vi själva kunna förfoga över men det lär
inte gå med färre anställda. Istället för välbehövlig ledighet befarar
jag att tiden kommer att betalas ut i pengar.



– Idag fick jag reda på att TA, plåtslageriet där jag jobbar, så
förbjuds folk att söka sig till andra avdelningar på grund av att vi är
för få. Men är det brist på folk måste de ju anställa istället för
avskeda.



Mikael Jonsson nickar och tilllägger:



– Det snackas fortfarande om nattskift. Det har de hållit på med i två
år. Vem vet vad som händer i slutändan. Kanske ingen gubbe alls får gå
från banan. Kanske de tar folk från plockstationer och lager. Ett annat
beprövat sätt är att ge äldre avtalspension, det finns många som skulle
vilja ha det dag.



Större vinster

– Jag tror inte att montörerna kommer att beröras, det drabbar nog mest
tjänstemän, säger Tove Janzon, som själv är montör. De vill tjäna mer
pengar, det är hela syftet.



Men varje avskedad betyder förlorade jobb, och bland volvoarbetarna vi
talar med finns en medvetenhet om att storföretag gärna skjuter högt i
syfte att pressa ut ännu mer arbete ur de anställda och att skrämma
facket till tystnad.



– Jag kan tänka mig att de tar en reserv på varje avdelning, säger truckföraren Tommy Hansson.



– Men kapitalister handlar inte alltid logiskt. Kanske Fords ägare väljer sina egna fabriker före vår.



– Visst skulle de kunna bygga Volvo i USA om några år, säger Martin Karrin.



Varför inte? Kan GM:s ägare flytta produktionen av svenska Saab-bilar
till Tyskland så varför kan inte Ford? Men vad säger facket? Ingen vet,
för ingen har hört något inne på fabriken.



Men för ett kort ögonblick trodde Martin Karlsson att ett mindre under var på gång.



– När vi fått höra om avskedshotet kom det en fackgubbe och delade ut någonting. Nu är det strejk, tänkte jag.

– Men han kom med volvofackets tidning Fördelaren, som inte sade ett ord om hoten mot jobbet.



Samma dag som vi är på fabriken publicerar Göteborgs-Posten ett öppet
brev från en bana i protest mot sparpaketet. Alla tycker att det är ett
utmärkt initiativ.



– Så himla bra att arbetare går samman och visar upp att vi har en
annan uppfattning än företaget, säger Martin Karrin. Om inte vi på
golvet säger ifrån vem ska då göra det?



Lars Rothelius

Proletären 35, 2005