Hoppa till huvudinnehåll
Av

"Vi betalar inte för dina nybonade golv"

Hej Annika. Jag såg Dig på TV nyligen när det meddelades att Du ska efterträda Lars Thunell som koncernchef på SEB. För Dig är detta säkert en milstolpe i en framgångsrik karriär.


Du tycker ju att bank är
väldigt kul, att banker berör alla och att alla har erfarenhet av
banker, läste jag någonstans.


Då har ju Du Ditt drömjobb att se fram emot. Du ska bli koncernchefen
som står längst fram i skutan. Du ska lyssna med örat mot marken och Du
ska gräva vidare där Du står i Din strategi för att göra SEB-banken
till den ledande banken i Norden.



Inte för att vara oförskämd, men jag har lite svårt att få ihop det
här. Vad det betyder att stå i stäven på en båt, det vet jag. Men att
både ha örat mot marken och gräva samtidigt, där har jag lite svårt att
få ihop det. Det beror nog på att vi tänker lite olika. Kanske är det
några andra som ska gräva? Ja, så är det säkert. Du ligger där på
backen och lyssnar medan det grävs runt omkring Dig, eller?



Nej, jag tror att jag får strunta i hur Du har tänkt att sköta Ditt
jobb, vad jag förstår så håller både Wallenberg och Thunell ett vakande
öga.



Egentligen var det några andra saker jag tänkte på.



*


Du säger att Du både anser och inser att Du är en förebild för andra
kvinnor. Vad Du anser kan Du få behålla för Dig själv. Vad gäller Din
insikt tycker jag att det är lite klent beställt.



Vad har Du åstadkommit som skulle göra Dig till en kvinnlig förebild?
På vilket sätt har Du medverkat till att göra kvinnors tillvaro bättre?



Har Du höjt bankkassörskornas löner? Gjorde Du gemensam sak med
kvinnorna i Kommunal i strejken härom året? Var Du kanske med och
stormade kommunalhuset i Halmstad? För att ta några exempel.



Men, vem vet, kanske döljer Du ett ess i rockärmen. Låt mig gissa.



Du planerar att införa sex timmars arbetsdag när Thunell har lämnat
rummet. Bravo! Då skulle man kunna snacka om att vara en förebild.



Tänk så bra det skulle vara för Dig och vilket eko det skulle ge i hela
Sverige. Vilka rubriker. Den nya koncernchefen på SEB-banken. Annika
Falkengren, ung, djärv och småbarnsmamma går i spetsen och slår ett
slag för kvinnokampen. Det vore något att komma med, äntligen en kvinna
med makt som vet att använda den rätt.



Nu när Du ändå måste vara mer publik och allting.



För Du nöjer Dig väl inte med att vara något särskilt för de andra 124
kvinnorna som Veckans Affärer utsett till Sveriges mäktigaste? Du blir
ju den mäktigaste.



*


Du skulle kunna jobba, umgås med familjen, damma Dina porslinskatter och sopa upp Dina egna dammråttor.



Slingra Dig inte. Säg inte att Du inte uttalar Dig i politiska frågor för det gör Du.



Du har sagt offentligt att Du tycker att det är dags för skattesubventionerade hushållsnära tjänster.



Men hallå, tror Du verkligen att alla vi hundratusentals kvinnor som
arbetar i offentlig sektor skulle gå med på det? Att vi skulle finna
oss i att få sämre förutsättningar för att göra ett bra jobb för barn,
äldre och sjuka? Bara som exempel. Eller nästintill jobba gratis?



För att Du med Din inkomst ska få billig städhjälp? Aldrig i livet.
Förresten så finns det ingen som ser det som sitt drömjobb att göra
karriär bland Dina sopor. Dem kan Du ta hand om själv.



Om det i dina kretsar ses som en omöjlig kombination att fixa allt utan
tillgång till avdragsgill hjälp så kan jag bara ge rådet; gå i bräschen
för sextimmarsdagen. I mina kretsar är svaret givet; vi betalar inte
för Dina nybonade golv.



Vera Peterson, fritidspedagog

Proletären 8, 2005