Vårdanställda kräver kortare arbetstid – istället för EU-direktiv

Från och med nyår gäller EU:s nya arbetstidslag
även i Sverige. Lagen innebär bland annat att de anställda måste ha
minst elva timmars vila varje dygn, vilket har skapat problem för
personalen inom sjukvården, som ofta arbetar dagpass direkt efter ett
kvällspass.

På Universitetssjukhuset Örebro träffar vi
undersköterskan Eva-Jane Johansson tillsammans med sjuksköterskorna
Susanne Elmersson och Maria Pohn. På arbetsplatsen använder man sig av
ett boka-system för att lägga scheman, vilket innebär att personalen
själva får sätta upp sig på sina arbetspass, ungefär som i en
tvättstuga.

– Jag tycker att det har varit ett bra system. Vi
har kunnat styra själva och kunnat vara lediga på speciella dagar,
säger Susanne Elmersson som arbetar på en akutvårdsavdelning.

Flextid avskaffas
Personalen
på Universitetssjukhuset Örebro har också haft ett flexavtal som har
inneburit att de anställda har kunnat stämpla in lite tidigare innan
ett pass, eller stämpla ut lite senare efter, för att sedan kunna ta
ledigt vid behov.

Men den nya arbetstidslagen som kräver elva
timmars vila per dygn tar i praktiken bort flexen. Bryttiden för ett
nytt dygn är satt till klockan tre på natten och om du arbetar
kvällsskift följt av ett dagskift kan du inte förlänga ditt kvällsskift
utan att bryta mot de nya arbetstidsreglerna. Vilan blir då kortare än
elva timmar.

– Det blir mycket mera låst nu, tycker Maria Pohn.
Det blir ingen vits med flexen och schemat är mycket krångligare att
lägga. Om du går ner i tid några gånger slutar det bara med att du får
gå en tur extra.

– Vi kommer inte heller att kunna ha möten i
anslutning till ett arbetspass, menar Susanne Elmersson. Och det blir
svårare att ringa in personal när någon är borta.
Maria Pohn
upplever inte att den nya lagen är skapad för att ta tillvara på deras
intressen eller värna deras hälsa. Det verkligt stora problemet för
sjukvårdspersonalen är den korta nattvilan mellan ett kvälls- och ett
dagskift, men den blir inte längre med den nya lagen.

– Om du slutar tio och börjar igen klockan sju är det svårt att koppla av. De säger att det här är en skyddslag. Mot vad?

–
Jag tror att det är arbetsgivaren som har tolkat lagen på det här
sättet, säger Susanne Elmersson. Tanken måste väl vara att man ska ha
elva timmars vila mellan arbetspassen?

– Det är därför EU inte
fungerar, fortsätter Maria Pohn. Det är möjligt att den här lagen
förbättrar för dem som arbetar i något av de andra länderna, men den
hjälper inte oss. Det blir bara ytterligare en sak som försvårar i
vardagen.

– Har EU någonsin gjort något bra, undrar Eva-Jane Johansson.

En arbetsgivarfråga
Enligt
de tre sjukvårdsanställda har varken Vårdförbundet eller Kommunal några
synpunkter på hur den nya lagen tillämpas på arbetsplatserna.

– Facket lägger sig inte i, menar Susanne Elmersson. Schemaläggningen har varit en arbetsgivarfråga.
–
Vårdförbundet säger att den nya lagen kan öppna upp för helt nya sätt
att jobba, berättar Maria Pohn och skrattar. Vad flummigt! Hur då andra
sätt att jobba? Vi har alla de här sjuka människorna som ska upp på
morgonen, det är därför vi är här.

– Arbetsgivarna kanske går
med på att vissa börjar arbeta klockan nio istället, men de vill inte
ändra på rutinerna, säger Eva-Jane Johansson.

– Rutinerna är ännu mer angelägna i dag när vi har mer pressade vårdtider och patienterna är sjukare, menar Maria Pohn.

De är alla överens om att mer personal skulle göra arbetsmiljön bättre.

– Jag har alltid sagt att det skulle bli drägligare med mer folk, säger Eva-Jane Johansson.

– Om vi var fler hade kanske arbetstidslagen hjälpt oss, menar Maria Pohn.

– Men det här fick inte kosta några pengar för arbetsgivaren, säger Susanne Elmersson.

Om de fick organisera arbetet helt efter egna önskemål så står kortare arbetstid högst upp på listan.

–
Då skulle vi ha en helt annan ork, även efter jobbet, tror Maria Pohn.
Yrket är slitigt både fysiskt och psykiskt och vi skulle stå bättre
rustade om tempot var mer mänskligt.

– Ingen med heltid vågar gå ner i tid eftersom det är svårt att gå tillbaka igen, säger Eva-Jane Johansson.

– Och inte med tanke på pensionen, påminner Susanne Elmersson.

Mer personal
Maria Pohn berättar om klinikdagar och möten där personalen uppmanas att fundera på vad som kan göras bättre.

– Då blir man tystad om man föreslår mer personal. Men det är grundläggande. Allt annat blir en låtsasdiskussion.

De
är också överens om att det skulle behövas mer kringpersonal på
sjukhuset, som i köket. Eva-Jane Johansson berättar att hon som
undersköterska tvingas dra på sig förklädet för att stå i köket några
gånger varje dag, vilket är slöseri med tid.

– Och sedan glömmer jag att ta av mig förklädet och springer runt och ser ut som ett fån, skrattar hon.

Sedan blir hon allvarlig igen.

–
Jag saknar att kunna sätta mig på sängkanten hos någon patient ibland.
Tänk på 70-talet, då hade vi med oss stickningen till jobbet på
helgerna!

Nu är de alla osäkra på vad som kommer att hända
framöver och hur den nya arbetstidslagen kommer att påverka deras
arbetssituation på sikt.

– Många av våra arbetskamrater är upprörda och ilskna och undrar vad det här ska vara bra för, berättar Maria Pohn.

– Det är absolut ingen positiv förändring, tycker Susanne Elmersson. Absolut inte.

–
Jag undrar vad som skulle hända om vi bara struntade i lagen och
fortsatte som vanligt, funderar Maria Pohn. Blir det EU-böter för hela
sjukhuset då?

Jenny Tedjeza
Proletären nr 6, 2007