Uppdrag: Förskingring

Som tidigare vd för Investmentbanken Carnegie har hon ett brett
kontaktnät med monopolkapitalister världen över. Av egen erfarenhet vet
hon betydelsen av företagsaffärer. Som vd på Carnegie 2003-2006 fick
hon tiotals miljoner kronor i lön och bonus.



Forsekes intresse av jobbet som säljgeneral är rent ideologiskt.
Formellt tituleras hon ämnessakkunnig på finansdepartementet, vilket
betyder att Karin Forseke blir rådgivare åt finansmarknadsminister Mats
Odell. Lönen för det jobbet är en bråkdel av hennes tidigare inkomster.



De bolag som regeringen först ska privatisera är Telia, Nordea, OMX,
SBAB, Vasakronan och Vin & Sprit. Dessutom ryktas att statliga
forsknings- och utvecklingsföretaget Imego och Svensk Exportkredit ska
privatiseras.



Redan tidigare har riksdagen gett klartecken till att sälja statens
aktier i OMX, Nordea och Teila Sonera. I denna vecka avser regeringen
att begära riksdagen att få sälja SBAB, Vasakronan samt Vin &
Sprit.



Dunkla planer

Men exakt vilka statliga företag som ska säljas i den första omgången
är i detta läge höljt i dunkel. Ansvarig minister Mats Odell (kd) är
oklar på den punkten. Någon tidsplan eller ordning för utförsäljningen
finns inte hellre, trots att regeringen i flera samanhang antytt om att
det brådskar.



Sedan tidigare har staten ett ramavtal med nio investmentbanker som ska
hjälpa till med privatiseringen. Tre är svenska: Carnegie, Enskilda och
Handelsbanken. Övriga är utländska investmentbanker. Dessa har sedan
förtur att lämna in offerter till staten om att få hantera
utförsäljningen.



De stundande privatiseringarna har lockat till sig så kallade
riskkapitalister och hedgefonder som är ute efter att snabba pengar.
Redan innan valet i höstas köpte många på sig aktier i en del av
statens bolag, bla Telia och Nordea.



Kritiker rensas ut

En av dem var Christer Gardell som genom fonden Cevian köpt på sig en
post i Telia, vilket gav en plats i valberedningen. Det i sin tur ledde
till att stora delar av Telias styrelse nyligen byttes ut, två av de
nya är förbundna med Gardell. Kritiker har rensats ut för att
underlätta en utförsäljning av Telia.



Rikskapitalister har även gått in i andra bolag som ska privatiseras,
bland andra storbanken Nordea. Alla vill vara med på rean av statliga
bolag. Den som ansvarar för realisationen är Carnegies förra vd Karin
Forseke, dvs en av dem som har anlitats av staten som rådgivare vid
privatiseringarna.



Risken för jäv är påtaglig, men det har regeringen ignorerat när
Forseke utnämnts till ”ämnessakkunnig” rådgivare åt Mats Odell. Till
skillnad mot vanliga auktionister är inte priset ett avgörande
kriterium för vem som får köpa bolagen. Det avslöjade hon nyligen till
affärstidningen e24.



– Priset är ett, sysselsättningen är ett, konkurrensfrågor ett. Det
finns en rad olika frågor. Sedan måste vi anpassa oss till bolagets
specifika möjligheter och utmaningar, säger Karin Forseke. 



Nya ägare kommer knappast att hindras från att göra samma sak som
Christer Gardell brukar göra, köpa till underpris och sälja vidare det
som sedan är kvar efter att bolaget styckats, för att på så vis göra
sig en rejäl vinst på affären.



Brinner för privatisering

I samma tidning fortsätter Karin Forseke att säga att hon brinner för privatiseringar.



– Ett sådant här uppdrag tar man inte om det inte är i enlighet med ens
egna värderingar. Principiellt tycker jag att det är statens ansvar att
skapa de rätta förutsättningarna för en väl fungerande marknad, säger
hon.



Med Forseke vid rodret kan regeringen vara helt säker på att de
statliga bolagen säljs till rätt pris, det vill säga till vad
spekulanter och kapitalister är beredda att betala för att göra sig en
hacka. Vilka som slutligen lägger beslag på bolagen är ovisst, det kan
lika gärna bli svenska bolag som utländska.



1,2 miljoner i lön

Karin Forseke får ingen bonus eller provision, däremot en lön på hela
100.000 kronor i månaden av regeringen för att sälja ut statens bolag,
eller 1,2 miljoner kronor om året. Men det är inget i jämförelse med de
17,2 miljoner kronor som hon hade som vd för Carnegie år 2005.



– Jag tar inte det här jobbet för lönen. Jag tar det här jobbet för utmaningen, säger hon.



KENT HALDEBO

Proletären 9, 2007