Tufft, omväxlande och självständigt

I prydliga rader står de göteborgskt blåa spårvagnarna i uppställningshallen i Vagnhallen Gårda. Klockan närmar sig midnatt, ändå råder här en febril aktivitet.

Städlaget har just avslutat de senast uppställda vagnarna. De ingår i nattgänget på dryga tiotalet personer som är i full gång med att iordningställa de spårvagnar som redan klockan 4 i morgon bitti ska rulla ut i kylan för att transportera morgontidiga arbetare till sina arbetsplatser runt om i Göteborg.

Här möter vi reparatören Janne Strömqvist som under natten ska guida oss runt i verkstaden. Han har jobbat som spårvagnsreparatör sedan mitten av 1970-talet, är huvudskyddsombud och ordförande i Kommunistiska Partiets Göteborgsavdelning.

– Nu på nattskiftet mellan 22.00 och 06.00 iordningställer vi de vagnar som efter dagens körningar kommer in till vagnhallen, men samtidigt har vi beredskap att åka ut med servicebil om något händer i linjetrafiken, berättar Janne Strömqvist.

Tillsammans med förmannen Göte Malmqvist står vi vid dataterminalen där avgående spårvagnsförare lämnar över fordonet till reparatörerna. I datorn får reparatören uppgift om eventuella akuta fel som vagnens många förare kan ha rapporterat under dagens turer. Dessutom anges om det denna natt är dags för någon återkommande säkerhetskontroll.

Göte Malmqvist har också arbetat på spårvägen sedan mitten av 1970-talet och han berättar att det med åren blivit mer att göra nattetid.

– Alla vagnar ska rulla. Därför är vi fler i jobb på nätterna och du ska veta att alla måste ligga i.
Spårvagnsföraren skyndar hem och Janne Strömqvist äntrar vagnen för den fortsatta resan genom verkstaden.

Vid första stoppet är kontrollstationen för den viktiga sandningen av spåren. Att snabbt stanna fordonet vid halka är ett stort problem för all spårbunden trafik där friktionen mellan hjul och räls kan vara nästan noll under höst- och vintertid. Bromssträckan förkortas rejält genom att spåren sandas när vagnen bromsas.

Men systemet är känsligt och inte sällan är det problem med sandningen vid något hjulpar. Därför är kontroll och service så viktigt, ett ganska tufft jobb.

– Det är ganska djävligt när snön drivit in under vagnen och det är blött och smutsigt, säger Yaasin Ali när han lossar ett sandrör som mankerar och sedan kryper ner under vagnen. Hans kamrat Adam Hellqvist gör samma sak på andra sidan vagnen.

– Fördelen är att det är bra betalt på natten. Vi är anställda av bemanningsföretag och inhyrda under vintersäsongen, berättar Adam Hellqvist som gillar att vara bemanningsanställd.

– Det systemet fick mig ut i jobb och jag tror att jag har bättre lön än de som är timanställda av spårvägen.

Traditionellt har kommunalt ägda och drivna Göteborgs spårvägar bara haft fast anställda och därtill vissa timanställda, studenter som jobbat på somrarna och som också huggit in vid toppar.

– Bemanningsbolag används bara tillfälligt när det är problem med sandningen, förklarar Göte Malmqvist.

– Många här har börjat som sommarjobbare och sedan fått fasta jobb. Jag gillar att arbetet bedrivs i spårvägens regi, att de anställda är spårvägare.

Efter sandkontrollen körs vagnen till uppställningshallen för städning. Vagnen ska in på rätt spår, där den möts av städlaget.

Ibland fungerar inte växelelektroniken men Janne Ström-qvist hoppar smidigt ur vagnen och växlar spår med det gamla växelspettet som fortfarande finns i varje vagn. Vagnen körs in på rätt spår och lämnas med ljuset på.

Först kommer städlaget som smidigt tar hand om massor av slängda gratistidningar och dricka-flaskor innan vagnarna grundligt sopas. Sedan tar Mirko Simic över med tvätt av väggar, fönster och byter trasiga säten.

– Det är ett viktigt servicearbete, säger han. Men vintrarna kan vara jobbiga med allt grus. Ibland måste vi nästan skyffla ut det.

– Nej, jag kan inte bli förbannad på alla som smutsar ner och klottrar, säger Mirco Simic som svar på vår fråga. Men visst ger klottret mig mycket jobb, för det är inte lätt att få bort.
Han sprutar rengöringsmedel på väggen och börjar torka med trasan. När Mirco Simic är färdig släcker han ner vagnen som ett tecken på att den är klar för att åter göra sin tjänst på Göteborgs gator.

Samtidigt fortsätter förare att i en aldrig sinande ström leverera vagnar som tas ur drift för dagen. Reparatören Per Aronsson står beredd att ta nästa vagn och Janne Strömqvist som ska ta nästföljande gör den obligatoriska kontrollen i datorterminalen efter fel och åtgärdslista.

– På denna ska jag utföra flera säkerhetskontroller, bland annat av hjulringarna, säger han och hoppar vigt upp i förarsätet.

Vi kör samma invanda väg som sist, runt ett hörn i verkstaden och fram till Adam Hellqvist och Yassin Ali vid sandkontrollen. På denna vagn finns inga fel på sandningen varför Janne Strömqvist går ner i graven under vagnen för hjulkontrollen.

– Slitaget är stort och hjulen måste regelbundet omsvarvas, säger han. Efter maten ska du få se maskinen där ojämnheter i hjulen svarvas bort.

Nu ska Janne Strömqvist upp på taket och kontrollera strömavtagaren. Först måste strömmen brytas och det sker på ett ur säkerhetssynpunkt väl uttänkt system. Strömbrytaren låses genom en specialnyckel som vrids om och tas ur sitt fäste. Samma specialnyckel använder reparatören för att öppna grinden till trappstegen som leder upp på spårvagnens tak.

– Säkerhetstänkandet är ett måste i den här verksamheten. Sedan finns det givetvis sådant som skulle kunna bli ännu bättre, säger Janne Strömqvist.

På taket kontrollerar han noga strömavtagarens funktionsduglighet, inte minst att fjädringen upp mot den strömförande kopparledningen är okej.

Tillbaka i vagnen åker vi runt nästa hörn och efter någon minut är också denna vagn parkerad i uppställningshallen för den obligatoriska städningen.

Dags för matrast och för första gången möts hela nattskiftet. På snacket framgår att de känner varandra väl. Men inte bara arbetsuppgifter är olika, utan också arbetstiderna.

Så jobbar städarna och sandkontrollanterna ständig natt, med tre arbetsdygn och tre dygn ledigt, året om oavsett helger eller vardag. Men reparatörerna går treskift dag – natt – eftermiddag och därefter två lediga dagar.

Det tvistats om vilket system som är bäst. De ständigt nattarbetande säger sig gilla sitt system. Att skiftersättningen är välkommen är samtliga överens om.

– Fördelen är skiftpengarna och att jag är ledig ibland på vardagarna, säger reparatören Per Aronsson. Fast det blir det jobbigare med dessa arbetstider ju äldre man blir.

– Förr hade vi 60 spårvagnar på en natt, nu blir det 80-90 säger Janne Strömqvist.

– Förr gjorde vi inte heller några tyngre jobb på nätterna, vilket vi måste göra numera. Då fanns det reserver att ta till.

Rasten är slut och arbetarna försvinner var och en till sin invanda arbetsuppgift. På trappstegar klättrar vi ner till hjulsvarven, belägen under ett stickspår, där svarvaren Roozbeth Fatemi jobbar extraskift.

– Välkommen till mitt jobb, säger han med sitt breda leende och berättar att maskinen som svarvar hjulen medan de sitter kvar på spårvagnen är unik. Bakom skärmar ser vi hur svarvstålet målmedvetet skär grova spånor ur spårvagnshjulen.

– Spånorna är 600 grader varma och utsugen räcker inte alltid till för att suga ut dimman från kylvattnet, säger Roozbeth Fatemi.

När skäret är över öppnar han skydden och drar vant ut stora spånnystan.
Vi skyndar vidare för nu ska Janne Strömqvist köra ut klargjorda spårvagnar från den snart överfulla uppställningshallen till gården bakom verkstaden.

Vi äntrar vagnen, den växlas in på ett annat spår än tidigare och vi far ut i den göteborgska kylan, blåsten och nattmörkret. Färden är slut på någon minut när vi parkerar tätt bakom en redan färdigställd vagn.

– Ännu har inget hänt ute på linjen. Vid allt från rejäla motorhaverier eller urspårningar, över tragiska personolyckor och till lättavhjälpta småfel är vi beredda att rycka ut med servicebilen, berättar Janne Strömqvist.

– Det kan vara tufft särskilt på nätterna, men jag gillar omväxlingen och det självständiga jobbet. Vi reparatörer måste kunna klara det mesta.

Självständigheten kan vi bekräfta. I praktiken är reparatörsjobbet ett ensamjobb, även om det övriga skiftlaget finns runt omkring. Hela tiden i rörelse, alltid en ny vagn som väntar. Villfarelsen att nattjobbet skulle utföras i lugn takt tas verkligen ur oss denna natt.

Visst blir det lite lugnare efter tre, särskilt därför att det inte blir någon uttryckning. Men det finns jobb att göra. Per Aronsson och Janne Strömqvist hjälps åt att försöka att tömma blöt sand ur bingen i en spårvagn. Bara torr sand kan rinna genom rören ut på spåren vid inbromsning.

När vi lämnar verkstaden är det mindre än en timme till dess att de första morgonvagnarna rullar ut ur i det ännu nattmörka Göteborg.