Trafficking - nygammal slavhandel

Det beräknas att mellan 30.000 och 100.000
kvinnor från främst de baltiska staterna och Östeuropa i sommar kommer
att transporteras till Tyskland. Återstår att se om siffran är sann,
men sant är att i tyska städer finns redan ”Verrichtungsboxen”, till
bordeller inredda containers.

Den tyska sexhandeln, som
beräknas omsätta 14 miljarder kronor årligen, kräver ”villiga” kvinnor
i tiotusental till bordellerna och till porrindustrin. Sådana finns
inte – inte frivilliga och inte i Tyskland. Därför
organiseras trafficking av samvetslösa brottssyndikat som transporterar
kvinnor, som sedan hänsynslöst utnyttjas i den legala eller svarta
sexindustrin. Det handlar inte om frivillighet. Olika former av tvång,
från utpressning över kidnappning till grovt våld och grova våldtäkter
är legio. Droger spelar en viktig roll i sammanhanget.

Omfattande
I
en rapport från vänstergruppen i EU-parlamentet beräknas att 1996 togs
500.000 människor, främst kvinnor och barn, årligen in i EU:s dåvarande
medlemsstater för att utnyttjas på olika sätt. 2004 uppges siffran till
800.000, och 90 procent av dessa såldes av slavhandlare för att
utnyttjas sexuellt.

FN redovisar liknande siffror.
Uppskattningsvis omsätter den illegala sexindustrin per år mer pengar
än världens samlade militärbudgetar som omfattar 5-7 biljoner
US-dollar. FN beräknar att fyra miljoner människor, främst flickor och
kvinnor, varje år transporteras mellan och inom länder i syfte att
utnyttjas sexuellt.

Lägg därtill att i Tyskland med legala
bordeller är det tio gånger vanligare än i Sverige att män köper sex.
Trafficking till Sverige är i sammanhanget mycket liten.
Mäniskohandlarna lyckas ”bara” transportera in 400-600 lurade eller
tvingade kvinnor och barn till Sverige i syfte att de ska utnyttjas
sexuellt.

Världsunikt
Orsaken till den stora
skillnaden är den svenska sexköplagen som infördes 1999. Den svenska
kriminaliseringen av torskarna är världsunik, och den ingår i
Kvinnofridslagstiftningen tillsammans med bla lag mot våld mot kvinnor,
sexuella trakasserier, könsstympning. Inte så att svensk
sexlagstiftning är superb, Proletären har många gånger kritiserat den
ihåliga våldtäktslagen.

Men  i ett internationellt
perspektiv måste vi erkänna den nuvarande lagstiftningens förtjänster.
Särskilt som trenden i övriga Europa är tydligt sexliberal. De stora
pengarna i sexindustrin utgör en lockelse för kapitalister och i
kombination med tidens liberala idéer kan läget snabbt förändras.

Men
det betyder också att kommunisterna inte får låta sig invaggas i falsk
säkerhet. Vi om några vet att borgerlig lag och rätt är klassmärkt och
föränderlig beroende på klasskrafternas läge. Om inte arbetarklassens
parti tar striden mot sex- och porrliberalismen, vem ska då göra det?
Kampen för kvinnans frigörelse går hand i hand med kampen för
socialismen. En del i detta är bekämpandet av det sexuella förtrycket
och utnyttjandet av främst kvinnor och barn genom trafficking. En
historisk tillbakablick ger perspektiv på den kampen.

Prostitutionen regleras
Reglementering
av prostitution finns dokumenterad från 1200-talets Frankrike.
Prostitution förvisades till vissa gator och kvinnor kasernerades,
spärrades in i kvinnohus, bordeller. Uppsikten var sträng, oftast
utförd av skarprättaren. Liknande system uppstod i England och
Frankrike. För att rekrytera stammen av kvinnor i prostitution
utvecklades småningom vit slavhandel, på engelsk benämnt ”traffic in
women and children”.

Under medeltiden och in i nyare tid växlade
i Europa tider av reaktioner mot prostitution med tider av stark
reglementering där kvinnorna i bordeller, tukthus och spinnhus utsattes
för sträng regim ofta med grymma övergrepp och offentliga skamstraff.
Nästan alltid var det bara kvinnorna, inte männen, som straffades.

Uppkomsten
av smittsamma könssjukdomar innebar att reglementeringen, den
organiserade bordellverksamheten, mer motiverades av sanitära skäl än
moraliska. Strax före Franska revolutionen infördes sådan inskrivning
med tvångsmässiga läkarbesiktningar av kvinnorna. Med Franska
revolutionen avskaffades reglementeringen för att åter införas i
strängare form under Napoleon I i början av 1800-talet.

Franska systemet
Vid
mitten av 1800-talet institutionaliserades under Napoleon III ett
system för reglementerad prostitution som snabbt spreds över Europas
länder under namnet ”Det franska systemet”. I Stockholm erhöll
reglementeringen sina slutgiltiga bestämmelser 1875 och legaliserad
prostitution eller bordellverksamhet uppstod i större svenska städer.
Under denna tid ökade trafficking, vit slavhandel, och hade före första
världskriget stor omfattning med agenter över hela Europa.

Nu
tydliggjordes att reglementeringen bygger på en samhällssyn och
sexualuppfattning som reducerar kvinnor till ett medel för att
tillfredställa män. En sedlighetsrotel övervakade systemet.
Agenter/slavjägare, hallickar och kopplare kunde driva verksamheten
relativ riskfritt, samtidigt som staten tjänade pengar på att beskatta
bordellerna. De prostituerade kvinnorna utsattes för rigorösa
hälsoinspektioner ofta med inslag av våld och tvång medan männen inte
inspekterades alls. Systemet föll delvis samman då männen spred
veneriska sjukdomar till nya prostituerade och till fruar och
flickvänner.

Motståndet växer fram
Med början i
England växte en huvudsakligen borgerlig motståndsrörelse fram, sk
abolitionister. 1875 grundades på initiativ av Josephine Butler
Federationen ”för upphävande av prostitutionen som legaliserad eller
tolererad institution”. Två år senare bildades en svensk avdelning.

Abolitionisternas
kamp samverkade med det faktum att de snabbt växande veneriska
sjukdomarna blivit ett samhälleligt problem. Reglementeringen
avskaffades succesivt från 1880-talet i Nederländerna, Schweiz,
England, Norge, Italien och i Danmark 1906.

I Sverige förbjöds
bordeller revolutionsåret 1918, och året efter trädde en modern lag mot
veneriska sjukdomar i kraft. Därefter minskade handeln med kvinnor och
könssjukdomarna kraftigt i Västeuropa. I Ryssland förbjöd sovjetmakten
all prostitution liksom pornografin.

Nationernas Förbund tog upp
vikten av att bekämpa trafficking och inkallade en internationell
konferens i Geneve 1921. Slavhandeln med kvinnor och barn minskade, men
en internationell expertkommitté visade att handeln med kvinnor och
barn hade en ”inte obetydlig utbredning” i den kapitalistiska världen
under 1920-talet.

I de progressiva stämningarna efter andra
världskriget avskaffades slutligen reglementeringen också i Frankrike,
betecknande att det skedde samtidigt som kvinnlig rösträtt infördes.
1949 antogs en FN-konvention som förbjuder reglerad prostitution,
inklusive registrering eller administrativ kontroll av prostituerade.
Konventionen skyddar prostituerade då dessa inte ses som lagbrytare,
samtidigt omöjliggör den för stater att erkänna prostitutionen som en
egen ekonomisk sektor. Men många stater som skrivit under konventionen
tillämpar inte bestämmelserna.

Sexliberalism
1960-talets
porr- och sexliberalism luckrade upp den i Europa förhärskande
förbudslinjen. Danmark och inte minst Sverige blev förridare för en
uppluckring av den  dåtida borgerligt konservativa sexmoralen.

I
Sverige kom under detta årtionde den viktiga kampen för kvinnans rätt
till fri abort att delvis gå hand i hand med en allt mer ohöljd
sexliberalism. I slutet av 1960-talet upphävdes pornografiförbudet i
Sverige och många andra länder. En omfattande pornografisk marknad
uppstod och sexindustrin började växa till den miljardindustri den är
idag.

Samtidigt befordrade pornografin en ökande
gatuprostitution. Bordeller var förbjudna, liksom koppleri, men
prostitution och köp av sextjänster var tillåtet. Under 1970-talet
växte en helt ny företeelse fram, så kallade sexklubbar, där unga
kvinnor officiellt bjöd ut ”tillåtna” sexuella tjänster, men där
kvinnorna ofta utnyttjades som prostituerade.

Höjdpunkten för
sexliberalismen under denna epok var nog den statliga
sexualbrottsutredningen som ville riva nästan alla förbud kring
bordellverksamhet. I februari 1976 föreslog utredningen att lagen om
grovt koppleri skulle avskaffas, att incest skulle tillåtas, liksom
blottning. Att åldersgränsen för sexuellt umgänge skulle sänkas till 14
år samt att skyddsgränsen 18 år för prostitution skulle tas bort. Det
senare innebar att 14-åringar skulle ”ges rätten att prostituera sig”.
Utredningen föreslog vidare att våldtäkter inte skulle ses som
våldtäkter om kvinna hade visat sexuellt intresse genom att exempelvis
vara utmanande klädd.

Gränsen var nådd
Men gränsen för
sexliberalismen var nådd och tidigare sexliberaler som Hans Nestius,
som 1978 blev ordförande för RFSU, protesterade. Tio år tidigare hade
han lämnat liberalismen för socialismen, gått från folkpartiets
ungdomsförbund till vpk.

I en artikel i Aftonbladet 1977 skrev
Nestius att kampen för sexuell frigörelse var en bra kamp ”som säkert
gjort viss nytta”. Men vi liberaler ”insåg inte att några av
frihetskraven cyniskt skulle komma att utnyttjas av krafter som ville
göra snabba stålar på människors ensamhet och kontaktlöshet, att vi
bäddade för de mest hänsynslösa kommersiella spekulationerna. En
naivitet – som ju är symptomatisk för allt liberalt
ekonomiskt tänkande …”

Nestius gick emot de grövsta formerna av
pornografi, han krävde bibehållande av 18-årsgränsen för prostitution
och han krävde: ”Stäng sexklubbarna – för tjejernas skull.”

Nyliberalismen
Sexualbrottsutredningens
förslag genomfördes inte. Gränsen för den kommersiella sexliberalismen
var för tillfället nådd och marknaden för pornografi minskade tydligt
från slutet av 1970-talet. Men med videokassettens intåg på 1980-talet
ökade porrmarknaden igen. Detta sammanföll med nyliberalismens
politiska och ekonomiska segertåg över världen. Senare har utvecklingen
av Internet varit av avgörande betydelse för den nya sexliberala våg vi
ser inom EU. 70 procent av de 252 miljoner engelska pund som europeiska
internetanvändare spenderade på nätet 2001 gick till porrsajter.

FN:s
världskvinnokonferens i Beijing 1995 bidrog aktivt till denna
utveckling. Genom att defieniera ”tvångsprostitution” som våld mot
kvinnor skapades dess motsats, den så kallade frivilliga, självvalda
prostitutionen. En stor hjälp till prostitutionslobbyn inom EU som
utlyste en kampanj för att särskilja trafficking från prostitution i
ett försök att dölja ett historiskt samband.

1997 inbjöd
dåvarande ordförandelandet Nederländerna till en konferens för att på
EU-nivå anta riktlinjer för bekämpning av trafficking.
Antiprostitutionsorganisationer som vägrade att begränsa sina inlägg
till att behandla trafficking som skild från prostitution förbjöds
tillträde till konferensens NGO-forum. I en rapporten från
vänstergruppen i EU-parlamentet framhålla att i Europa följs principen
”att censurera bort all debatt om prostitution och trafficking från
konferenser och seminarier om trafficking.” Så dök den konstlade
åtskillnaden mellan prostitution och trafficking upp i Europeiska
Unionens stadga om de grundläggande rättigheterna i förordet till
Nicefördraget 2000.

Det är mot denna bakgrund vi ska se kampen
mot bordeller och trafficking under fotbolls-VM i Tyskland. Sverige har
en lag som ligger på kontrakurs mot den bordell- och
prostitutionslegalisering som pågår inom många EU-länder. Legalisering
av prostitution är intimt förbunden med den ökande människohandeln till
EU från inte minst från Östeuropa. Vem vet om EU en dag söker
legalisera prostitution också i vårt land.

Kampen mot prostitutionsliberalismen är en bjudande angelägenhet.

LARS ROTHELIUS
Proletären 11, 2006