Terrorismens verkliga ansikte

Den för terrorbrott misstänkte, numera helt friade, familjefadern vill komma tillbaka i normala gängor. Men när han försöker ta sig till jobbet tryter kraften. Värst drabbade är barnen, särskilt den 10-åring som mot gällande regler utsattes för ett regelrätt polisförhör utan närvaro av någon förälder.

– Barnen är fortfarande mycket rädda. De upprepar att polisen ville döda dem.
Khaled Sadi berättar att de traumatiska händelserna för drygt två veckor sedan rivit upp gamla sår. För de vuxna är det som att vara tillbaka i Palestina och återuppleva minnen av hur Israels arme tränger in i hemmen.

– Men också barnen drar samma parallell. På tv kan de med egna ögon se hur deras folk trakasseras och dödas av Israels soldater.

Nu utsätts fyra palestinska familjer för liknande behandling i det Sverige som de upplevt som tryggt. Just känslan av otrygghet, oro för framtiden, är något som enligt Khaled Sadi präglar hela den palestinska gruppen på cirka 8000 personer i Göteborg.

Försök sätta dig in i den fruktansvärda upplevelsen att vakna när maskerade och tungt beväpnade poliser från piketstyrkan i Göteborg utan förvarning och med grovt våld tränger in i lägenheten, brutalt rycker upp familjen, utan pardon skiljer familjemedlemmarna åt och transporterar bort dem var för sig. Försök att förstå de känslor som skapas vid återkomsten till en delvis sönderslagen lägenhet.

För att inte tala om den oro och osäkerhet som skapas av, visserligen falska men ändå ack så verkliga, anklagelser om förberedelse för terroristbrott. Lägg därtill den svenska polisens ovilja att ens försöka bidra till upprättelse för de drabbade.

– Det kom ett yttrande från chefsåklagaren om att även om misstankarna mot de här personerna är nedlagda skulle det finnas anledning att ta själva hotet mot Göteborg på allvar. Det låter som en strategi för att kunna hindra min klient att få ut handlingarna, säger advokat Thomas Olsson till GP.

Vi håller med Thomas Olsson att öppenhet är en förutsättning för att polisen och Säpo ska kunna lära sig av sina misstag. Men det räcker inte. För här handlar det inte om misstag i stunden utan om strukturella felslut som i grunden kan hänförs till de fullständigt oacceptabla terrorlagar som ger den hemliga polisen befogenheter bortom allt som heter demokrati.

Alla som sedan 11 september följt utvecklingen av det så kallade kriget mot terrorism vet att resultatet i vårt land bara kan räknas i oskyldiga offer. Det räcker att påminna om Somaliasvenskarna, de två egyptier som kidnappades till tortyrkammare i Kairo och fallet Hassan Asad.

Nu kan vi till dessa och alla andra fall av oskyldiga offer lägga de ”misstag” som polisen och Säpo hösten 2010 begick mot fyra palestinska familjer.

På minst sagt lösa grunder uppgraderar Säpo ett bombhot till föreberedelse för terrorbrott. Fyra namn vaskas fram. Tre av de utpekade palestinierna ska anhållas.

Anhållanden görs enligt ”skolboken” för terroristbekämpning. Alltså med maximalt våld. Också den person som bara ska förhöras behandlas regelvidrigt på samma sätt.

Hustrun till en av de anklagade som också bara ska förhöras får samma behandling. Detsamma gäller barnen, tioåringen förhörs mot alla regler.

Ett av gripandena sker i en moské. Visserligen väntar polisen till morgonbönen är över men när den utpekade mannen anhållits stängs åtta andra män inne i moskén under tre timmar tills de identifierats.

Efter tolv dagar läggs alla anklagelser ner och utredningen är avslutad.

Tilläggas bör att Khaled Sadi berättar om nya detaljer. Den i moskén gripnes familj väcks när polisen, fortfarande i full stridsmundering, går in hemmet med mannens nycklar. Familjefadern hålls kvar i polisbilen.

– Det var som i Rambo. Den chockade frun trodde att det var maffian som trängde sig in, säger Khaled Sadi.

Så ser terrorismen ut. I verkligheten. I Göteborg.