Svekfullt av Transport

Dagarna innan den gångna långhelgen undertecknade Transport ett avtal med Bilarbetsgivarna för landets renhållningsarbetare. Därmed avbröts den pågående övertids- och nyanställningsblockaden innan den fått verklig effekt, och utan att någon av de avgörande stridsfrågorna fått en lösning.

När det blev känt att avtalet undertecknats stormade ett trettiotal sopgubbar in på förbundskontoret i Stockholm för att ställa ledningen och ordförande Lars Lindgren till svars. Peder Murell, en av de sopgubbar som stått i spetsen för de vilda aktioner som genomförts i Stockholm de senaste åren, är trött och arg när Proletären når honom på telefon på tisdagsmorgonen.

– Det värsta är sveket, att de gick bakom ryggen på oss. Vi hade blivit lovade att förhandlingsdelegationen inte skulle skriva på något utan vårt godkännande. Istället tog de ifrån oss rätten att strida, samtidigt som huvudfrågan om förbättrad arbetsmiljö ignorerades. Nu får vi inte veta hur långt vi hade kunnat nå eftersom det aldrig blev på allvar.

• Du menar att ni inte hade någon möjlighet att påverka det nya avtalet?
– Vi hade en av våra sopgubbar med i förhandlingsdelegationen, men han hölls utanför besluten och han vägrade också att skriva under avtalet.

I Stockholm har renhållningsarbetarna sedan länge kämpat mot de privata sopföretagens attacker mot löner och arbetsmiljö. Genom möten och olika aktioner har de visat på en stor enighet och stridsvilja. Peder Murell berättar att förhoppningarna att komma tillrätta med problemen var stora när Transport nu tog till konfliktåtgärder.

– Det var ett drömläge, vi har haft en stark sammanhållning och var beredda att ta striden fullt ut. Vi kunde ha hållit ut över helgen, då hade konflikten blivit kännbar. Om förbundsledningen var osäker hade det varit bättre att avbryta konflikten tillfälligt och samla medlemmarna för att besluta om nästa steg.

– Istället fick vi ett nytt avtal som i stort sett är samma som vi hade tidigare. Det avtalet var fullt av falluckor som arbetsgivarna utnyttjat för att försämra arbetsmiljön för oss. De falluckorna finns kvar, det enda vi har visat är att facket är fullständigt tandlöst.

I LO-tidningen säger Transports ordförande Lars Lindgren att sopgubbarnas avtal är Transports bästa avtal, och att avtalet möjliggör förbättringar och lönehöjningar i lokala förhandlingar. Kritiken från sopgubbarna i Stockholm viftar Lars Lindgren bort med radikala fraser om att ”kampen mellan arbete och kapital aldrig tar slut”.

– Fackets kollektiva styrka lokalt är avgörande. Det har sopgubbarna i Stockholm visat tidigare liksom lagerarbetarna på Lagena. Nu har vi skrivit in i avtalet att arbetsgivaren måste förhandla lokalt om premielön. Sedan avgör den fackliga styrkan, säger Lars Lindgren till LO-tidningen.

Ska detta uttalande tolkas som en uppmaning till sopgubbarna att än en gång strejka vilt? I så fall är det en ren fräckhet, eftersom det lämpar över ansvaret på arbetarna – med risk att förlora jobb och dömas till dryga böter – samtidigt som Lars Lindgren och Transportledningen inte vågade utmana sopkapitalisterna på allvar.

De radikala fraserna till trots är Lars Lindgrens uttalanden falska och bedrägliga. Sant är att klasskampen är ständigt pågående, men med kollektivavtalen följer fredsplikt och med det nya avtalet har Transportledningen frivilligt avstått från att med legala medel ta en strid värd namnet.

Peder Murell är kritisk till Transport- ordförandens uttalanden.
– Vi har tagit oss friheten att strejka vilt eftersom vi har ansett att arbetsgivarna inte har följt kollektivavtalet. Men om avtalet innebär att vi ska förhandla kring varje fråga kan vi ju inte gå i strejk hur som helst. Och vi kommer knappast att kunna skrämmas med facket i kommande förhandlingar.

Han påpekar också att vilda strejker och andra aktioner som bryter mot kollektivavtalets fredsplikt är förenade med personliga risker och uppoffringar.

– Vi som ställt oss i spetsen för striderna riskerar ju att förlora våra jobb.

Peder Murell är mycket tveksam till att de företagare inom sopbranschen som gjort sig kända som aggressiva och arbetarfientliga kapitalister frivilligt skulle gå med på förbättringar för arbetarna.

– De privata företagen använder alla möjliga knep för att försämra för oss. De använder inhyrd arbetskraft från bemanningsföretag, och de tillämpar system där vi tvingas köra vissa turer själva. En del företag har satt i system att inte ta in vikarier vid sjukdom, utan de som jobbar på bilen får lösa det själva vilket som regel innebär mycket övertidsjobb.

• Själva stridsfrågan, att förbättra arbetsmiljön genom en belastningsbegränsning, hänskjuts till en kommitté där fack och arbetsgivare ska finna en lösning. Hur ser du på det?
– Lars Lindgren säger att det är en för stor fråga för att lösa genom kollektivavtal, men vad ska vi då ha ett kollektivavtal till? Jag förstår inte att han har mage att vara stolt över avtalet. Antingen så ljuger han, eller så är han dum.

• Hur ser du på framtiden, kommer ni att kunna behålla sammanhållningen och orka kämpa vidare?
– Det är nog svårt att hitta tillbaka till den styrka vi hade tidigare, just nu har luften gått ur oss fullständigt. Om vi tar strid igen kommer det ändå sluta med att förbunds-toppen kommer att förhandla över våra huvuden, och den har vi inget förtroende för längre. Det får nog gå ett tag innan vi gör något, just nu känns det som ett under att vi orkar gå till jobbet på morgonen.

– Samtidigt måste man försvara sig, fortsätter Peder Murell. Det är klart att vi kan ge upp, men då kommer arbetsgivarna att ta en ännu större del av kakan.

För stunden känner han inte någon oro för ytterligare försämringar, företagen känner sopgubbarnas kollektiva styrka vid det här laget.

– Jag tror inte att våra nuvarande arbetsgivare vill skapa mer oro, men varje upphandling av områden innebär hot mot våra villkor.

• Till LO-tidningen säger du och flera av dina kollegor att ni kommer att lämna facket. Är det ett beslut du står fast vid?
– Absolut. Jag måste visa mitt missnöje på något sätt. Det är möjligt att jag kommer att gå med igen, men först ska jag gå ur.