Strejkrätten angrips igen
Svenskt Näringsliv är på krigsstigen. Målet för offensiven är strejkrätten. Svenskt Näringsliv har 12 miljarder i sin kassa och har lagt i en högre växel. Med en öppet borgerlig regering och en fackföreningsrörelse som inte bjuder motstånd, har tuppkammen växt.
I ett öppet brev till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin dundrar Svenskt Näringslivs vice vd Jan-Peter Duker den 16 januari mot ”den obegränsade rätten att vidta stridsåtgärder” och ”fackets makt att ensidigt bestämma utfallet av förhandlingarna med arbetsgivaren”.
De stora orden framstår nästan som löjliga om man ser till strejkstatistiken. Sedan massarbetslösheten permanentades i början av 1990-talet har antalet strejker varit obetydliga. Antalet deltagare i vilda strejker har dessutom efter 1991 inte ett enda år överstigit något av åren mellan 1970 och 1990.
Om man jämför med de flesta europeiska länder under 2000-talets första halva så ligger Sverige i botten (se diagram).
Kapitalets kravlista
Det är just för att verkligheteen ser ut som den gör som kapitalet vågar föra fram sina krav. De vet att det inte möter något nämnvärt motstånd. På Svenskt Näringslivs kravlista står följande förslag:
• Inför en proportionalitetsregel, dvs en konflikts omfattning och syfte ska stå i proportion till dess konsekvenser och dess effekter för företagen och tredje man.
• Förbjud sympatiåtgärder.
• Inför möjlighet till statlig tvångsskiljedom via lag för att tvinga parterna till avtal
• Ge medlare ökade befogenheter att skjuta upp/ställa in varslade stridsåtgärder
• Förbjud samhällsfarliga konflikter
• Förbjud organisation som saknar kollektivavtal att vidta stridsåtgärder inom områden där det finns gällande kollektivavtal
• Inför förbud för fackliga organisationer att vidta stridsåtgärder mot företag där organisationen saknar medlemmar.
Kravlistan innebär i praktiken ett lagstadgat strejkförbud. I direkt strid mot den grundlagsskyddade strejkrätten i Regeringsformen 2 kap 17§. Men det bekymrar uppenbarligen inte herrarna i Svenskt Näringsliv. Gärna mer diktatur – bara det gynnar kapitalets profiter.
Strejken är arbetarklassens viktigaste vapen i den fackliga kampen. Så ser vi att strejkrätten måste värnas i kamp, liksom all arbetarrätt. Vaktslåendet om den grundlagsskyddade strejkrätten är en ödesfråga för arbetarklassen och fackföreningsrörelsen.
Ett propagandaspel
Svenskt Näringslivs kampanj är först och främst ett propagandaspel. Det är hela deras uppgift att vara en spjutspets som genom massiv propaganda flyttar fram hela kapitalistklassens positioner. De reser de mest utmanande kraven och tänjer gränserna. Inte för att driva igenom kraven direkt, men de vidgar spelutrymmet för övriga såväl borgerliga partier som arbetsgivarorganisationer.
Men just därför är det så viktigt att slå tillbaka från arbetarhåll. Ett strejkförbud har varit på kapitalets önskelista sedan arbetarrörelsen började sin långa kamp under senare delen av 1800-talet. Självklart villl de svenska storföretagen driva igenom ett sådant förbud, inte för att strejkvapnet är ett hot mot dem idag. Men så som det är förblir det ej. De passar på att slå tilll när motståndaren är som svagast.
Svenskt Näringsliv och dess nyliberala politiska språkrör talar gärna och ofta om friheten och om att staten inte ska lägga sig i arbetsmarknaden. När det kommer tilll strejkrätten blir liberalismens förljugenhet tydlig. Staten ska inte lägga sig i så länge det handlar om att begränsa kapitalets frihet. Men frihet för den ena är ofrihet för den andra.
När man pratar om strejkrätten måste man skilja på juridik och verklighet. Även om man på laglig väg tar bort arbetarnas ”rätt” att strejka, så finns alltid möjligheten. Den möjligheten kan ingen lag i världen ändra på!
Robert Mathiasson
Proletären nr 4, 2007
Antalet strejkdagar i sju länder
Antalet arbetsdagar som gått förlorade genom strejk per 1000 anställda:
Land: 2000 2001 2002 2003 2004
Danmark 50,7 24,2 78,6 22,3 31,0
Finland 123,2 29,4 36,4 32,1 19,5
Frankrike 54,0 45,0 32,0 31,0 ——
Tyskland 0,3 0,8 9,6 5,1 1,6
Norge 236,6 0,3 71,2 0,5 67,1
Sverige 0,1 2,9 0,2 162,4* 4,3
Storbritannien20,0 20,0 51,0 19,0 34,0
* Den höga siffran detta år beror på Kommunals nederlagsstrejk.
Källa: Eiro, European Industrial Relations Observatory