Hoppa till huvudinnehåll
Av

Sjuksköterskestudenter i löneuppror

Sjuksköterskestudenter över hela landet demonstrerar. Men trots hotande personalbrist gör storsjukhusen vad som helst för att slippa gå med på deras krav.


Sjuksköterskeelevernas löneuppror rullar på med tilltagande styrka. Tisdagen 24 april genomfördes demonstrationer på flera håll runt om i landet. Antalet deltagare gick att räkna i hundratal i var och en av städerna Uppsala, Stockholm, Göteborg och Lund.

I Stockholm mötte över 500 personer upp på Södermalms torg. På plakaten stod att läsa ”Låg lön – inga syrror”, ”Sjuksköterska är inget kall” och ”Sluta dumpa våra ingångslöner”. Det råder ingen tvekan om ilskan och engagemanget i protesterna.

Löneupproret går kortfattat ut på att de blivande sjuksköterskorna inte ska ta och acceptera arbeten med lägre ingångslön än 24000 kronor i månaden. Detta går på tvärs mot de 20000 till 21500 kronor som erbjuds på landets storsjukhus. Såväl offentliga som privata.

– Storsjukhusens ingångslöner är skrattretande med tanke på det hårda arbete som sjuksköterskorna utför i vården, tycker Ulrika Blumsfelds som är en av initiativtagarna bakom protesterna. 24000 kronor i månaden är ingen orimligt krav.

Sjuksköterskestudenterna hävdar att storsjukhusen ingått en lönekartell Deras uppfattning bekräftas av en rundringning som gjorts av nyhetsbyrån TT. Den omfattade samtliga av Sveriges storsjukhus utom Örebro. Inga av dessa vill gå sjuksköterskeeleverna till mötes.

– Om vi skulle höja de nyutexaminerades löner till 24000 kronor kan det väcka irritation bland de fast anställda och vi frångår då också vår policy att erfarenhet ska löna sig, säger personaldirektör Ann-Sofi Bennheden på Region Skåne till tidningen Dagens sjuksköterska.

Ulrika Blumsfelds anser att resonemanget är så dumt att hon inte ens vill kommentera det. Faktum är att nyanställda sjuksköterskor mycket väl kan fungera som lönelok och dra upp lönerna för ordinarie personal och andra yrkesgrupper. Irritationen står snarare att finna hos personaldirektören själv.

Genomsnittslönen för en sjuksköterska ligger på 26600 kronor i månaden. Men lönespridningen är stor med individuella löner. Givet storsjukhusens ingångslöner och löneutveckling skulle det ta sex till sju år att nå upp till löneupprorets krav på 24000 kronor i månaden.

Sjuksköterskeelevernas lönekrav kan även ställas mot löner i andra yrken med liknande krav på utbildning. En landstingsanställd högskoleingenjör kan räkna med en ingångslön på 27100 i månaden. Medellönen hamnar på 30800 kronor.

Rättvisa löner? Det är ingen självklarhet att det ena eller andra yrket är könsbundet. Men ingen skulle motsäga påståendet att sjuksköterskeyrket är kvinnodominerat och ingenjörsyrket mansdominerat. Detta är ett tydligt exempel på könsrelaterad lönediskriminering.

Till sommaren hotar akut sjuksköterskebrist över hela landet. Storsjukhusens företrädare ser den som en direkt effekt av sjuksköterskeelevernas löneuppror. Det visar en sammanställning i Dagens Nyheter 22 april i år.

– Vi har klart färre sökande i år, hävdar Anita Andersson som är en av cheferna på Skånes universitetssjukhus. Jag har jobbat på sjukhuset sedan 1976 och jag har aldrig varit med om något liknande faktiskt. För närvarande saknar vi runt 120 sjuksköterskor till sommaren.

– Även om vi inte har färre sökande än normalt, så har uppropet fördröjt rekryteringsprocessen, menar Christina Elmros på Norrlands universitetssjukhus i Umeå som annonserar efter 300 sjuksköterskor. Normalt brukar vi vara klara runt
påsk, men det är vi inte i år.

– Det har varit mer fokus på lönerna i år, på grund av uppropet, säger chefsläkare Ann-Britt Bolin på Karolinska sjukhuset. Dessutom finns färre nyutexaminerade sjuksköterskor i Stockholm i år, jämfört med tidigare år.

Akutsjukhusen i Stockholmsområdet skulle behöva 478 sjuksköterskor till sommaren. Bara på Karolinska sjukhuset saknas 300 sjuksköterskor för att hålla 85 procent av vårdplatserna öppna under semestermånaderna. Då gäller det att hålla sig frisk.

– Det är politikernas ansvar att lägga en budget som sträcker längre än över sommaren, kommenterar Ulrika Blumsfelds. Det går inte att räkna månad för månad. Det är ju skattebetalarnas pengar. Vi agerar bara som man ska göra på en fri arbetsmarknad.

Men istället för att lyssna på sjuksköterskeelevernas berättigade krav fortsätter storsjukhusen sin hårdnackade lönepolitik. Metoderna att rekrytera arbetskraft blir allt mer desperata och kostsamma. Allt tycks vara tillåtet – utom att höja sjuksköterskornas ingångslöner.

Södersjukhuset i Stockholm erbjuder ordinarie sjusköterskor 5000 kronor extra för varje semestervecka de tar utanför sommaren. Den som förlägger hela sin semester på annan tid än sommaren kan räkna med 20000 kronor i extrabonus.

I Skåne får ett rekryteringsföretag en engångssumma på 20000 kronor för varje sjuksköterska som anställs till sommaren. Med specialistkompetens tillkommer ytterligare 5000 kronor. Notan för Region Skåne beräknas bli tre miljoner för 125 sjuksköterskor.

I Stockholm lockar bemanningsföretaget Dedicare med 1000 kronor per vecka i sommarbonus för varje sjuksköterska som är beredd att ta jobb veckorna 27 till och med 33. Karolinska sjukhuset är berett att gå ner till 73-77 procents bemanning för att få ekvationen att gå ihop.

Det saknas inte spektakulära och rent löjeväckande inslag i jakten på personal. Så annonserade Södersjukhuset i Stockholm efter ”TV-seriesnygga sjuksköterskor” och ”Söderhipsters” i vintras. Privata S:t Görans sjukhus lockar med en särskild sommarfest.

Sjuksköterskeeleverna står på sig. Deras kamp har rört om i grytan och ses inte med blida ögon av arbetsgivarna. Agneta Jöhnk som är direktör på avdelningen för arbetsgivarpolitik på Sveriges Kommuner och Landsting anser att löneupproret är ett brott mot kollektivavtalet.

– Vi har ju tecknat kollektivavtal och är bundna till fredsplikt, påpekar hon för tidningen Vårdfokus. Drar man det här till sin spets kan det betecknas som en nyanställningsblockad. Vi utgår från att det här inte är organiserat och vill ha Vårdförbundets försäkran om det.

– Det är att påstå att vi är livegna, kommenterar Ulrika Blumsfelds upprört. Vi har väl rätt att söka vilka jobb vi vill. Vi har inte skrivit på några papper om att vi måste söka jobb på landets storsjukhus bara för att vi har gått en viss utbildning.

I ett uttalande publicerat i slutet av mars på Vårdförbundets hemsida gör sjuksköterskornas fackförening sin egen markering i konflikten. Knappast vad som i allmänhet menas med kollektiv kamp.

”Vårdförbundet vill även vara tydligt med att det är helt upp till varje enskild individ, i dialog med den tilltänkta arbetsgivaren, att fatta beslut om vilken lön man accepterar vid en nyanställning. I de kollektivavtal Vårdförbundet tecknar med olika arbetsgivare är vi överens om individuell lönesättning. Att studenterna försöker få upp frågan om sitt eget värde på agendan kan därför inte anses vara en nyanställningsblockad.”

Men Vårdförbundets ordförande Sineva Riberio deltog i manifestationen i Stockholm där hon också gjorde ett ställningstagande för sjuksköterskeelevernas sak:

– Det här är ingen facklig manifestation men jag vill vara här för att visa mitt stöd, säger hon till tidningen Dagens Medicin. Även om studenternas krav kan sticka i ögonen på våra medlemmar som arbetat länge och har lägre lön än 24000 så är det ingen som tycker att deras krav är orimliga.

Löneupprorets presstalesman Ulrika Blumsfelds säger sig vara nöjd och tacksam för
Vårdförbundets agerande. Men framför allt är hon mycket tillfreds över den goda responsen från alla studiekamrater som kom på demonstrationerna.

– Vårt opinionsarbete pågår hela tiden på nätet, avslutar Ulrika Blumsfelds. Men just därför är det väldigt viktigt att få mötas tillsammans på gator och torg. Vi är mycket glada över uppslutningen. Vi kan räkna i hundratal i de flesta städer där protester ägt rum.

Arbetsmarknadsläget talar till sjuksköterskestudenternas fördel. Flera av dem har redan fått jobb med 24000 kronor i månadslön. Det finns flera möjliga arbetsplatser för nyutbildade sjuksköterskor. Inte bara på storsjukhus.

Men det visar också att kamp lönar sig. I längden blir det svårt för storsjukhusen att hålla fast vid sin rigida hållning i lönefrågan. En god och kvalificerad vård kräver en lika god och kvalificerad personal. Då måste den också få betalt därefter.