Sjömän hotas av register

I förra veckan föreslog infrastrukturminister Åsa Torstensson (C), inför transportkonferensen Tran- sportforum, sju punkter för att stärka svensk sjöfart.

Överst på infrastrukturministerns förslagslista stod införandet av ett svenskt internationellt fartygsregister. Ett förslag som, om det träder i kraft, öppnar upp för billig utländsk arbetskraft och innebär att svensk arbetslagstiftning åsidosätts och att tusenstals svenska sjömän riskerar att förlora jobbet. 

– Det är samma idéer som fördes fram av den förra borgerliga regeringen för 20 år sedan, konstaterar Lennart Johnsson, mångårig chefredaktör för Seko Sjöfolks tidning Sjömannen, när Proletären tittar in på förbundskontoret i Göteborg.

Facklig strid
Hösten 1991 rasade en stor facklig strid när den dåvarande borgerliga regeringen föreslog införandet av ett svenskt internationellt fartygsregister. Förslaget var ett rent beställningsjobb från arbetsgivarna i Svenska Redareföreningen. Men omfattande protester gjorde att förslaget aldrig kunde bli verklighet.

– Här i Göteborg var det demonstrationer varje vecka utanför Svenska Redareföreningens lokaler, och kulturarbetare som författaren Ove Allansson och skådespelaren Sven Wollter ställde upp för sjömännens sak på opinionsmöten, minns Lennart Johnsson.

Lennart Johnsson menar att det även denna gång är redarna som driver på för att införa ett internationellt register, men nu i ett läge där fackföreningsrörelsen är mer tillbakaträngd än på länge. Inte minst hotar EU-domstolens dom i Lavalmålet, som nu riskerar att bli till svensk lagstiftning, de fackliga rättigheterna. Om ett svenskt internationellt fartygsregister blir verklighet blir konsekvenserna desamma som i Lavaldomen.

Utnyttjar krisen
Dessutom passar redarna på att utnyttja krisen för att flytta fram sina positioner, precis som kapitalister inom andra branscher. Svensk sjöfart skall göras konkurrenskraftig genom lönedumpning och försämrade arbetsvillkor. Till sin hjälp har redarna det ständiga hotet om utflaggning av fartyg, en möjlighet allt fler rederier utnyttjar för att sänka sina kostnader.
Lennart Johnsson vänder på resonemanget om vad som bör anses som konkurrenskraftigt.

– Det vi ska konkurrera med är kvalité, med välutbildad besättning och bra säkerhets- och miljöarbete.
Han påpekar att det inte är utländsk arbetskraft i sig som är problemet, ingen annan bransch har så många anställda av olika nationaliteter som sjöfarten.

– Men då skall lika avtal och löner gälla för alla i besättningen. Om ett internationellt sjöfartsregister införs kommer allt vad arbetsrättslig lagstiftning heter att åsidosättas till förmån för det som kallas för ”lokala villkor”.
Lennart Johnsson tar facket i Filipinerna som exempel.

– Där är fackföreningsrörelsen genomkorrupt och agerar som regelrätta bemanningsföretag. Det är deras avtal som skulle gälla framför svenska kollektivavtal och svensk miljölagstiftning, redarna slipper besvärliga fackföreningar.

Lex Britannia
Lex Britannia, den lag som hittills gett svensk fackföreningsrörelse möjlighet att vidta stridsåtgärder för att värna svenska kollektivavtal och förhindra lönedumpning, tillkom efter just en av sjömännens fackliga strider.

Dåvarande Sjöfolksförbundet och Internationella Transportarbetarfederationen försatte det Cypernflaggade fartyget M/S Britannia i blockad när det ankrade i Göteborgs hamn, eftersom den filippinska besättningen arbetade under slavliknande villkor.

I det rättsliga efterspelet hävdade Arbetsdomstolen att blockaden var felaktig eftersom filippinskt kollektivavtal fanns tecknat för de anställda på M/S Britannia. Men den dåvarande socialdemokratiska regeringen ingrep efter omfattande fackliga protester och lagstadgade att stridsåtgärder är tillåtna om ett utländskt avtal innehåller sämre villkor än det svenska.

– Lex Britannia har hela tiden varit ett hinder för arbetsgivarna, och nu är hindret på väg att röjas bort, konstaterar Lennart Johnsson. Det som hotar våra medlemmar är redan verklighet inom andra branscher, inte minst inom byggnads.
Om ett svenskt internationellt fartygsregister införs uppskattar Lennart Johnsson att 3000-4000 svenska sjömän omedelbart riskerar att förlora jobbet. Han jämför med Norge, som var det första landet som införde ett sådant register i mitten på 1980-talet.

– Då kastades 8000 sjömän i land, i princip över en natt.

Om redarna, med det arbetarfientliga Centerpartiet som spjutspets, får sin vilja igenom denna gång återstår att se.
Allianskollegorna i Moderaterna är mera återhållsamma i frågan än infrastrukturminister Torstensson och säger att beslut om ett internationellt fartygsregister kommer att fattas tidigast i oktober, alltså efter valet.

Ta initiativ
Men Lennart Johnsson menar att fackföreningsrörelsen inte kan sitta med armarna i kors, utan istället ta till vara erfarenheterna från 1991 och utnyttja tiden för att mobilisera motstånd.
 
– Min uppfattning är att facket måste ta egna initiativ och mobilisera motstånd innan det är för sent, avslutar Lennart Johnsson. Det behövs en samlad facklig rörelse som motkraft.

WICTOR JOHANSSON
Proletären nr 3, 2010