Hoppa till huvudinnehåll
Av

Segregerande skolpolitik

Sven-Eric Liedman är idéhistoriker, författare och en verklig folkbildare. Hans böcker når utanför en snäv krets akademiker, och han talar gärna om allt från Marx alienationsteori till Björklunds skolpolitik. I Sven-Eric Liedmans senaste bok Hets! riktar han skarp kritik mot hur skolan utvecklas. Proletären möter honom för en intervju.


• Vad borde skolan ha för uppgift i dagens samhälle?
– Skolan har många uppgifter. En av de viktigaste är att skolan ska förmedla kunskaper. Det är bara det att ”kunskaper” är väldigt brett och stort. Människor, inte minst barn, skaffar sig massor av kunskap vid sidan av det skolan förmedlar. Det är viktigt att komma ihåg att det förhåller sig så.

– Skolan ska också se till att elever med olika bakgrund får likvärdiga kunskaper. Det är där jag tycker att skolan idag sviker mest och har störst brister. Alla undersökningar säger att det är en växande skillnad mellan elevernas resultat, beroende på deras bakgrund.

• Varför är det så?
– Till stor del beror det givetvis på samhällsutvecklingen. Skolan är en viktig del av utvecklingen i samhället och kan inte isoleras från det. Problem i samhället fortplantar sig till skolan. Vi har också fått ett slags kontrollsystem i skolan som går ut på att ägna oerhört mycket tid till att kontrollera sådant som är svårt att kontrollera.

– Det är också så att det inte längre finns en uppfattning om att skolan är en möjlighet och att den ska vara en möjlighet för alla. Hos många, även bland unga, finns föreställningen att ”skolan inte öppnar några möjligheter för oss”. Det är väldigt sorgligt.

– Om vi ser till många av de så kallade klassresenärerna som tog sig fram på 1950-, 60-, och även 70-talet så uppmuntrades de av sina föräldrar att studera, för då skulle de få ett lättare jobb. Det är viktigt att det finns en sån uppmuntran.

• Om skolan är en del av samhället och samhällsutvecklingen med ökade klassklyftor, är det då ens möjligt att skolan utvecklas åt motsatt håll?
– Det är inte omöjligt. Men då krävs det en enorm satsning på de skolor och de grupper av barn och unga som vi vet är dissfavoriserade. Nu har vi en utveckling med alla dessa affärsdrivande friskolor, och det gör det mer svårstyrt.

– Man borde ha väldigt bra lärarkrafter till skolor där det på ett eller annat sätt gör att omständigheterna är svårare. Men nu är det precis tvärtom. Det är oftast de grönaste som blir lärare i förorterna, och sen är det en karriär tills de är lärare i innerstan.

• Vad gör att barn till arbetare eller lågutbildade har svårare i skolan?
– Det finns väsentliga saker, som att det finns större uppmuntran för sådant som betraktas som viktigt i skolan i hem med högutbildade föräldrar; som att lära barnen tidigt att läsa och skriva. Det är också så att föräldrar med längre utbildning ofta talar mer och med fler ord.

• Det sker stora förändringar i skolan nu, hur skulle du karakterisera dem?
– Jag är dystert övertygad om att de reformer som nu drivs igenom verkar i riktning mot ökade klyftor. Att man favoriserar de redan favoriserade. Inte minst genom ett ökande kontrollsystem, som innebär att lärarna i första hand ska säga vad eleverna ska kunna och sedan framställa prov. Det gör att de elever som inte utan vidare är med på tåget inte får någon chans att följa med alls. Lärarna får inte tid till att ta hand om dem som kommer efter. Har man betyg och prov hela vägen genom skolan får det som omedelbar effekt att elever slås ut.

• Vad tror du är syftet med en sådan politik?
– Det som betonas är Sveriges internationella konkurrenskraft. Det innebär att de inför elitgymnasier och elithögstadier där man ska välja ut de allra bästa. All erfarenhet säger att det inte alls är positivt, ens för de utvalda. Det innebär också att eleverna som inte får gå där, får en stämpel att de inte är tillräckligt bra.

– Sveriges styrka internationellt sett har genom århundraden varit bredden. Vi har tidigt haft en stor läskunnighet. Genom den oerhört goda läskunnigheten och folkbildningen har vi fått väldigt många människor som har utvecklat stora kunskaper, vad de än har jobbat med. De har kunnat vara aktiva politiskt och genom det skaffat sig stora kunskaper om samhället.

• Vad innebär högerns skolpolitik i det sammanhanget?
– Vi håller på att förlora bredden genom de här reformerna. Vi får en liten elit som i huvudsak rekryteras från de redan priviligierade. Då kommer en motsvarande avstjälpningsplats skapas. Redan nu är det förfärligt hur lättvindigt elever sorteras ut. De får en bokstavskombination och skjutsas undan någonstans.

– En lärare ska vara lärare både för dem som redan kan och de som inte kan. Men nu ska läraren sortera. Erfarenheter av alla typer av specialklasser och särskolor är att det blir en nedåtgående spiral, eleverna får inte tillräckligt med stimulans.

• Du sa tidigare att skolans uppgift är att förmedla kunskap. Det skulle säkert Björklund också skriva under på. Hur skiljer sig ditt kunskapsbegrepp från hans?
– Björklunds kunskapsbegrepp är så oerhört snävt. För honom, och den breda internationell trend som han ingår i, är kunskap det som kan prövas i prov och betygsättas.

– I USA, där man i flera stater haft ett liknande system under många år, talar man mycket om ”teaching to the test”. Man lär bara för provet. Det innebär en insnävning både i synen på vad kunskap är för någonting och vad som är viktigt. I USA är det att läsa, skriva och aritmetik. Det har visat sig nu att när man tittar på kursplaner i USA har det blivit en koncentration på de ämnena. Precis som det i de svenska skolorna håller på att bli en koncentration på matte, och i någon mån naturkunskap, engelska och att läsa. Även i de här ämnena blir siktet väldigt snävt.

– Varje god kunskapsinhämtning är en lek. Det är påtagligt i estetiska ämnen och även i forskning. Men överhuvudtaget i positiv mänsklig verksamhet så finns det inslag av lek. Så för mig är kunskap mycket vidare. Det är det som får en människa att utvecklas och växa. Skolan har tre uppgifter. Det första är att utbilda för yrket. Det andra är att utbilda för människans liv i ett demokratiskt samhälle. Man ska ha kunskaper så att man kan vara med och påverka sin omgivning och sitt samhälle. Det tredje är ett liv rikt på upplevelser tack vare kunskaperna.

• Dagens skola förknippas med boklig kunskap och teori. Hur ser du på det?
– Jag menar att all kunskap, även den mest handgripliga, är oerhört viktig. Men idag kräver fler verksamheter teoretisk kunskap. Oavsett det måste man komma ihåg att även den mest teoretiska kunskapen är bunden till händerna och kroppen. Att skriva gör man med handen. Det är inte en rent cerebral process, utan det är något handgripligt också.

– På motsvarande sätt så är det så att vilken manuell verksamhet det än är så finns det hela tiden ett inslag av att man måste tänka. Även i det mest intellektuella arbete ingår moment av rutin, och även i de mest rutiniserade verksamheter finns det här att man måste vara närvarande. Skicklighet är något som utvecklas efter hand.

– Vilket yrke man än utbildar sig för så ska skolan ge eleven möjlighet att orientera sig i samhället och livet så mycket att man kan bli en bra samhällsmedborgare och få en rik fritid.

• Men i den nya gymnasieskolan så kommer ungdomar som går yrkesinriktade program exempelvis att läsa mindre historia och samhällskunskap jämfört med eleverna på studieförberedande program. Vad tycker du om det?
– Det tycker jag är väldigt konstigt. Målet med de här ämnena är ju ändå att ge en orientering i samhället och nutiden i förhållande till det förflutna. Varför behöver de eleverna mindre av detta?

– Människor måste också under sitt liv ha möjlighet att vidareutbilda sig, och om de vill så ska de ha möjlighet att ägna sig åt återkommande utbildning; det livslånga lärandet. Där har det varit påtagligt med den här regeringen, att de inte tycker det är viktigt alls. När krisen kom fick man kasta in lite nya pengar till vuxenutbildningen, men det är väldigt lite och motvilligt.

• Du pratar om vikten av att alla elever får tillgång till kunskaper, men en del elever hoppar av skolan. Hur kan samhället hantera skoltrötta ungdomar?
– Det är inte så konstigt att en del blir trötta när de är mitt i puberteten. Det händer så oerhört mycket och deras värld förändras totalt. Jag hoppas att lärare kan dra med sig även de som är trötta. En lärares första plikt är att hon eller han ska kunna väcka entusiasm.

– Sen kan jag mycket väl föreställa mig att man kan individualisera undervisningen i någon mån. Men det får inte vara så att man bränner chanser för all framtid för att man är skoltrött i nian. Jag är mycket motvillig mot att man ska styra in ungdomarna definitivt mot en inriktning som stänger möjligheterna. Lärlingsprogrammet är en återgång till hur det var för ett halvt århundrade sedan. Jag ser detta som ett befästande av ett klassamhälle.

• Är det möjligt att skolan i ett klassamhälle överbrygger klasserna?
– Nej, det är inte möjligt. Det jag menar är att det är skolans uppgift att motverka klassamhället. Det är väldigt svårt eftersom skolan och lärarna själva är en del av klassamhället, det kommer man inte ifrån.

• Förr var det vanligare att unga tog ett sabbatsår efter nian. Idag går vi mot ett utbildningssystem som premierar elever som har gått raka vägen genom grundskola och gymnasium till högskolan. Är det en nackdel att möjligheter som sabbatsår försvinner allt mer?
– Det är sådana saker som förr gick att ordna när arbetsmarknaden såg helt annorlunda ut. Den som var skoltrött kunde göra något helt annat i ett år, och sen komma tillbaka och ha upplevt livet utanför skolan och blivit klokare. Det är inte alls dumt. Det är bara det att det numera är så svårt för unga att få jobb. Därför är det på ett sätt lite orealistiskt idag.

• Hur påverkar den tekniska utvecklingen och internet skolan?
– Alla fakta som har setts som viktiga är nu omedelbart tillgängliga, men det gäller att förstå dem. Det viktiga är att kunna diskutera och ifrågasätta fakta.

• Just nu genomgår skolan stora förändringar. Hur ser du på utvecklingen i ett längre tidsperspektiv?
– Jag försöker vara optimistisk. Jag tror inte att den här skolan som sjösätts nu kommer att klara sig. Jag hoppas och tror på en motrörelse med ett mycket bredare kunskapsbegrepp och där skolan ses som ett ställe där möjligheter ges.
Fakta

Segregerande skolpolitik

Skolan genom tiderna
  • 1842 Folkskolan införs och alla barn får möjlighet att gå i skolan. Även tidigare fanns dock skolor, och huvuddelen av befolkningen kunde läsa.
  • 1972 Grundskolan ersätter succesivt folkskolan. 1972 har grundskolan införts över hela landet. Det innebär att alla elever har nio år obligatorisk skolgång. Detta är grunden för enhetsskolan.
  • 1991 Skolan kommunaliseras. Detta medför ökade skillnader mellan landets skolor, där skolor i fattiga kommuner missgynnas.
  • 1992 Friskolereformen och det fria skolvalet införs. Alla elever bär med sig en skolpeng från kommunen som den skola får som eleven går på, oavsett om skolan är kommunal eller privat. Detta är början för den enorma expansionen av antalet friskolor som vi ser idag.
  • 2006 Högern vinner valet och påbörjar de stora förändringar av skolan som idag träder i kraft, där bland annat elitklasser och en ny gymnasiereform leder till att den enhetsskola som etablerades 1972 naggas i kanten rejält.
Gymnasiereformen 2011
  • Efter sommaren träder den nya gymnasieförordningen, Gy11, i kraft.
  • Det som idag heter studieförberedande program kommer då heta högskoleförberedande program. Dagens yrkesförberedande program ska ersättas av yrkesprogram och lärlingsutbildningar. Kärnämnena ersätts av sk gymnasiegemensamma ämnen.
  • I dag innehåller alla gymnasieskolans program samma kärnämnen. Enligt den nya gymnasieordningen kommer högskoleförberedande program att innehålla en betydligt större del gymnasiegemensamma ämnen än yrkesprogram.
  • Elever som läser Fordons- och transportprogrammet kommer framöver till exempel att läsa mindre svenska, engelska, historia och samhällskunskap än eleverna på det naturvetenskapsprogrammet. Därmed kommer de vara sämre rustade för livet efter skolan.
  • Förändringen medför dessutom att yrkes- och lärlingsprogrammen inte kommer ge högskolebehörighet.
Elitklasser
  • Idag finns det elitklasser, eller spetsklasser som Björklund kallar dem, på gymnasienivå på runt trettio skolor. 2012 kommer elitklasser att införas på försök även i grundskolan, från årskurs sju.
  • Urvalet till elitklasserna sker med antagningsprov. Endast de som presterar bäst accepteras.
  • Eleverna som går i en elitklass på grundskolenivå ska kunna läsa gymnasiekurser, och elever i elitklasser på gymnasienivå ska kunna läsa högskolekurser.