”Samhället ska driva kollektivtrafiken”

Decennier av privatiseringar och avregleringar inom kollektivtrafiken har inneburit försämrade arbetsvillkor, personalneddragningar och ökad stress för de anställda. För resenärer har samma utveckling inneburit inställda tåg och bussar, förseningar och försämrad service. Med den nya kollektivtrafiklagen riskerar den negativa utvecklingen att förvärras.

Tidigare i höst publicerades uppropet ”Riv upp den nya kollektivtrafiklagen”, som en debattartikel undertecknad av ett femtiotal anställda inom kollektivtrafiken. Tjugo av arbetarna bakom uppropet jobbar i bussverkstaden vid Hornsbergsdepån på Kungsholmen i Stockholm.

– Alla här tycker att det är åt helvete med den nya lagen, säger bussplåtslagaren Mats Berglöf när han möter upp vid Hornsbergsdepåns grindar.

Vi anländer några minuter försenade, efter att ha irrat runt en stund bland vägarbeten och andra byggen i området. Hornsberg genomgår stora förändringar. Den anrika bussdepån ska rivas och lämna plats åt kontorslokaler och lägenheter. En ny bussdepå kommer att byggas under jord några hundra meter härifrån.

Mats Berglöf är aktiv i Kommunistiska Partiet, och han har också en period varit förtroendevald inom Kommunal. I Hornsbergsdepån har han arbetat sedan tidigt 1980-tal.

– När jag började var vi över femhundra anställda här, berättar han.

Då, på 1980-talet, hade även den kommunala färdtjänsten sina bussar här. Men färdtjänsten blev tidigt utsatt för upphandling i samband med taxiavregleringen, och uppdraget går nu till företag som förvarar och reparerar sina fordon på annan plats.

Många anställda försvann tillsammans med färdtjänsten, andra har försvunnit i takt med att allt mer av arbetet lejts till underentreprenörer. Idag jobbar ett fyrtiotal plåtslagare, reparatörer, elektriker och rangerare kvar i verkstaden.

Mats Berglöf lotsar oss genom en stor garagehall där bussar står uppställda på långa led, in i plåtverkstaden där han själv arbetar.

– Här är målsättningen ännu att bussarna ska vara i bra skick, vi tillåts göra ett bra jobb. Problemet är att vi är alldeles för få anställda, vi borde vara fler för att hinna med.

I början av 1990-talet bolagiserades busstrafiken i Stockholm. Idag driver Storstockholms lokaltrafik (SL) ingen trafik i egen regi, utan är en upphandlande myndighet. Såväl busstrafik som reparationer drivs i nuläget av franskägda Keolis.

– Hela systemet med upphandlingar uppmuntrar till försämringar. Ju kortare anbudstiderna är, desto mindre intresse har företagen av att göra ordentliga reparationer eftersom de inte vet hur länge de kommer vara kvar, säger Mats Berglöf.

På verkstadsgolvet träffar vi Andreas Viklund, också han plåtslagare och en av undertecknarna av uppropet mot kollektivtrafiklagen.

– Vi värnar våra egna jobb i första hand. Med ännu fler privata aktörer vet vi inte hur det blir, säger han.

Han undrar vad som kommer att hända med bussverkstäderna när flera bussbolag ska trängas på vägarna.

– Ska konkurrenterna laga bussarna hemma på gården? Och ska de depåer som SL lägger miljardbelopp på att bygga stå tomma, frågar han.

Både Mats Berglöf och Andreas Viklund är överens om att det bästa vore om kollektivtrafiken helt och hållet både ägdes och drevs av samhället.

– Om landstinget ägde busstrafiken skulle det finnas möjlighet till politiskt inflytande på ett annat sätt än idag, anser Mats Berglöf.

– Den franska staten är storägare i Keolis som driver busstrafiken här i Stockholm, men vårt eget landsting får inte äga ett bussbolag för det anses snedvrida konkurrensen, påminner Andreas Viklund.

Andreas Viklund är fackligt aktiv och har valts till skyddsombud av jobbarkompisarna. I Stockholm har Kommunal nyligen genomfört en omorganisering. Den stora trafiksektionen har delats upp i tre mindre för de olika bussbolagen i regionen. Kritiska röster inom facket har oroats över att uppdelningen också kommer att innebära nedlagda klubbar och att ombudsmännen får större makt.

– Det är bra att vi har en egen klubb här på arbetsplatsen där vi kan enas som kollektiv och driva våra frågor, anser Andreas Viklund.

– Om vi inte hade en klubb och du bara skulle vara personalombud blir du som fackligt aktiv dessutom mycket mera utelämnad inför företaget, påminner Mats Berglöf.

Han har själv ett förflutet som både personalombud och skyddsombud, en tid han minns som fylld av duster inte bara med företaget, utan också med höjdarna inom Kommunal.

– Som kommunist kunde jag bli ganska hårt ansatt. Fast idag diskuteras det ingen politik överhuvudtaget i facket, det finns ingen ideologi kvar.

Andreas Viklund påpekar att medlemsundersökningar visar att en stor del av Kommunals medlemmar röstade borgerligt i det senaste valet.

– Det blåser blåa vindar även i facket. Det gör det svårare för oss som har en socialistisk syn att hävda oss.

Andreas Viklund trivs på verkstaden, där han är yngste arbetaren i ett kollektiv där många har hunnit fylla sextio år och mer. Han berättar att återväxten bland bussplåtslagare är dålig. Risken finns att det uppstår ett tomrum när kollegorna en efter en går i pension.

– Det finns få utbildningar där du kan bli plåtslagare, och det finns ingen med inriktning mot bussplåtslagare. Det här är ett yrke man måste jobba sig in i, säger Andreas Viklund

– Med det tänk som råder i samhället idag är bussplåtslagare kanske inte drömyrket, och lönerna lockar inte heller, fortsätter Mats Berglöf

Han har själv bara några månader kvar till pensionen, och han har inte haft anledning att ångra sitt yrkesval.

– Det är ett roligt och omväxlande jobb. Vi är svetsare, golvläggare och allt möjligt på en gång.

– Det är högt till tak här och vi har inga problem med cheferna, fyller Andreas Viklund i.

Faktum är att även depåchefen står med som undertecknare av uppropet mot den nya kollektivtrafikslagen.

– Han undrade vad det var för lista jag gick runt med när jag samlade namn, berättar Mats Berglöf. När jag förklarade vad det handlade om var hans reaktion att ”ja du, i den här frågan är jag också kommunist, jag skriver på”.

– Det är inte bara vi på golvet som ser fördelarna med att kollektivtrafiken drivs av samhället.

Andreas Viklund återgår till arbetet, och vi fortsätter rundvandringen i sällskap med Mats Berglöf.

I den intilliggande reparationsverkstaden sitter elektrikern Asko Ylitalo vid sin arbetsbänk, redo att rycka ut när någon av reparatörerna upptäcker elfel i bussarna.

Vi har träffats tidigare, Asko Ylitalo var en av de som deltog när anställda inom kollektivtrafiken samlades till möte tidigare i höst för att samla opinion mot den nya kollektivtrafiklagen.

– Jag tror att den nya lagen kommer innebära försämringar. Det kommer i alla fall inte att bli bättre för oss som jobbar.

– Jag tror inte det kommer funka rent praktiskt heller, tillägger han.

Asko Ylitalo jämför med sina egna erfarenheter från den avreglerade tågtrafiken.

– Jag brukar åka tåg till Fagersta. Först åker jag med SJ till Västerås och sedan byter jag till Tågkompaniet. Om Tågkompaniets tåg är försenade eller inställda får vi aldrig information om det i tid.

Det finns inget utrymme för samarbete när det är konkurrens som gäller.

Reparatörerna Lars Bromsjö och Tommy Svensson lämnar arbetet för en stund och ansluter till samtalet. De har båda undertecknat uppropet mot kollektivtrafiklagen.

– Jag anser att vissa saker ska ägas av samhället, som sjukvård, skola och kollektivtrafik. Det ska inte vara en klassfråga att till exempel ha råd att få vård, anser Lars Bromsjö.

– Fast både sossar och borgare verkar vara ganska överens i de här frågorna, påpekar Tommy Svensson.

Lars Bromsjö säger att många känner en oro över vad som ska hända när den nya kollektivtrafiklagen träder i kraft.

– Jag tycker det är konstigt att inte Metro eller någon annan tidning har skrivit mer om det här, säger han.

– Inte skriver Metro om det, de ägs ju av Stenbeck, säger Tommy Svensson.

– Där ser ni vad ni missar när ni inte läser Proletären, kommenterar Mats Berglöf blixtsnabbt.

Borgerlig media, som Dagens Nyheter, har visserligen nämnt att en ny lag ska träda i kraft. Men då beskrivs den avreglerade kollektivtrafiken som något positivt. Valfriheten ska öka för resenärerna, och bussföretagens representanter lovar nya och ”innovativa” busslinjer. De negativa konsekvenser som Proletären varnar för nämns som bäst i förbigående.

– Vi som jobbar har i alla fall inte fått någon information om vad den här lagen innebär, säger Lars Bromsjö.

– Men vilka är det som ska informera då, frågar Mats Berglöf retoriskt, och svarar själv:

– Vår fackförening så klart, facket borde engagera sig också i de stora samhällsfrågorna.

Den kunskap arbetarna inom kollektivtrafiken sitter inne med har politikerna inte frågat efter när de fattat beslut om den nya kollektivtrafiklagen, lika lite som politikerna tagit hänsyn till arbetarnas negativa erfarenheter efter år av privatiseringar.

– Lite medbestämmande och inflytande från oss som arbetar skulle inte skada, anser Lars Bromsjö.

Mats Berglöf berättar att arbetarna bjöd in samtliga riksdagspartier till verkstaden i samband med privatiseringarna på 1990-talet. Men inget av partierna var intresserade av arbetarnas åsikter, bara Miljöpartiet hörde av sig och tackade för inbjudan.

– Men när det är val kommer de hit för att värva röster, säger Tommy Svensson.

– Men sossarna har ju faktiskt sagt att de vill riva upp den nya kollektivtrafiklagen, fast de har ännu inte gjort något för att bevisa att de menar det, påminner Mats Berglöf.

Klockan närmar sig ett, och arbetarna börjar så sakteliga lämna verkstäderna på väg mot fikarummet och eftermiddagskaffet. Mats Berglöf följer oss ut innan han gör jobbarkompisarna sällskap. På vägen ut passerar vi en tom, mindre verkstad.

– Här brukar inhyrda från bemanningsföretag arbeta, berättar Mats Berglöf.

Hornsbergsdepån är inget undantag från övrig arbetsmarknad. Allt mindre av arbetet utförs av fast anställd personal. Mycket görs av underentreprenörer i andra verkstäder och inhyrda från bemanningsföretag har blivit allt vanligare.

– Många är förbannade över att företaget hyr in arbetare istället för att anställa själva. Men det är inget fel på killarna från bemanningsföretagen, det finns inga motsättningar mellan dem och oss som jobbar här, påpekar Mats Berglöf.

Innan vi skiljs åt återkommer vi till frågan om den nya kollektivtrafiklagen. För Mats Berglöf har kampen mot privatiseringar varit en aktuell fråga den senaste tjugoårsperioden.

– Vi har kämpat emot privatiseringarna och stångat huvudet i väggen ända sedan tidigt 1990-tal. Skillnaden är att då var vi som var motståndare i minoritet inom facket, idag ser det annorlunda ut.

– Jag tror att det går att få gehör för uppropet mot kollektivtrafiklagen hos många arbetare och fackligt aktiva, avslutar Mats Berglöf.