Saab begärt i konkurs
Tingsrättens nej förra veckan till rekonstruktion av Saab Automobil AB gav till följd att de anställda fortfarande står utan sin augustilön. På måndagen lämnade två tjänstemannafack in konkursansökan för att säkra sina medlemmars inkomster, medan IF Metall avvaktar.
Saabs framtid hänger på en allt skörare tråd men den obotlige optimisten vd Victor Muller vägrar kasta in handduken och begärde på måndagen åter rekonstruktion i ett överklagande till hovrätten.
Samtidigt presenterar Saabs företagsledning också att nya färska 650 miljoner kronor är på väg in i företaget, ett bete i syfte att få hovrätten att nappa på den uppenbarligen minst sagt tunna rekonstruktionsplanen.
Förra onsdagen hade arbetarna kallats till jobbet där vd Victor Muller skulle informera om framtiden. I intervjun här intill med två Saabarbetare framgår att i praktiken gav mötet ingenting. Definitivt inget besked i lönefrågan.
Under de fem månadernas produktionsstopp har samtliga fackföreningar snällt spelat med i skojaren Victor Mullers skådespel. Till och med när lönerna inte betalats ut har kritiken mot företagsledningen uteblivit.
I sig ett minst sagt märkligt sätt att ta tillvara medlemmarnas intressen. Men allvarligast är det som Saabarbetarna vittnar om i intervjun att IF Metall, och för den skull också de övriga facken, inte ha rört ett finger för att mobilisera medlemmarna till kamp för jobben.
Fackföreningarnas fundament är det kollektiva agerandet. Ur insikten om att endast tillsammans är vi starka växte arbetarrörelsen till en kraft med förmåga att omforma samhället. Men om inte arbetarna ges möjlighet att tillsammans diskutera situationen på arbetsplatsen, att tillsammans utforma och svetsa samman en handlings- plan, så undermineras den kraften.
Inte bara så att det kollektiva framträdandet uteblir, vilket är illa nog. Utan följden blir också att de fackliga medlemmarna utelämnas till sina egna funderingar, till oron i familjekretsen, till att i bästa fall prata med någon enskild förtrogen.
I avsaknad av kollektiva mötesplatser blir tv-apparaten och det liberala mediebruset för många arbetare enda källan till information och tänkandet formas därefter.
Så har högerregeringen bekymmersfritt kunnat gå genom Saab-krisen utan att ens behöva försvara sin rent kriminella vägran att lyfta ett finger för rädda jobben i denna för Västsverige så viktiga industri.
Men så plötsligt i söndags meddelade näringsministerns presschef att nu ska Saab minsann få regeringshjälp.
Sveriges ambassadör i Kina ska nämligen träffa det kinesiska näringsdepartementet för att försöka få dem att skynda på utbetalningen av kinesiskt kapital till Saab. En satsning värdig den liberala giganten Maud Olofsson.
Unionen och Ledarna tog sig på måndagen samman och lämnade in en konkursansökan. Visserligen med en nogsam förklaring att det bara sker för att värna lönegarantin för medlemmarna och att om rekonstruktionen av Saab skulle bli verklighet, vilket också utlöser lönegarantin, så dras omgående konkursansökan tillbaka.
Men tro inte att IF Metall följer exemplet. Nej Stefan Löfven & Co meddelar genom pressombudsmannen Lars Ankarfjäll att ”hoppet lever för oss och våra medlemmar”.
– De gör sin bedömning och vi gör vår, säger Ankarfjäll om tjänstemannafackens konkursansökan. Vi tror på den nya affärsplanen och att det ska lösa sig trots att Saab nu har brist i kassan.
Frågan är vilka medlemmar i IF Metall som ännu har kvar tron på den nuvarande förbundsledningens omdöme?