Röster mot högerpolitiken 1: Familjepolitik
Valfrihet. Ordet används ofta när borgarna vill motivera förändringar på familjepolitikens område. Föräldrar ska kunna välja hur de vill vara föräldrar. På något konstigt vis gynnar denna valfrihet i själva verket de val som regeringen vill att vi ska göra.
Som det här med vårdnadsbidraget. Förändringen kommer lägligt i en tid när kvinnors ställning på arbetsmarknaden under lång tid har försämrats genom omfattande nedskärningar i offentlig sektor.
Vårdnadsbidraget kommer att ”väljas” av de mammor som har svårt att komma in på arbetsmarknaden, eller av de mammor som faktiskt inte orkar att arbeta heltid i en allt mer stressad och pressad arbetssituation, samtidigt som de fortfarande har det största ansvaret för hemarbetet. Ett frivilligt val som av en händelse också bättrar på arbetslöshetsstatistiken.
Men detta att kvinnorna själva väljer vårdnadsbidraget innebär inte per automatik att det också är det bästa för kvinnor som grupp. Beslutet att stanna hemma i flera år med småbarn påverkar naturligtvis synen på alla kvinnors arbete. Vår arbetskraft riskerar att ännu mer betraktas som en reserv till männens insatser, medan vårt egentliga kall är att ta hand om våra egna barn.
Samtidigt sprids en föråldrad syn på föräldraskap och familj. Kärnfamiljen, och då framförallt moderns omsorger, blir hela samhällets skydd mot alla tänkbara hemskheter. Från drogmissbruk till gängkriminalitet. Trots att vi vet att ett av de största hoten mot barnens trygghet finns i kärnfamiljen. Trots att vi vet betydelsen av att även små barn får vistas i en större barngrupp där de får lära sig att ingå i ett kollektiv, i lokaler som inbjuder till både lek och lärande.
*
Säkert finns det föräldrar som är kapabla att erbjuda sina barn en utvecklande tillvaro i hemmet. Men deras beslut påverkar andra människors valfrihet. Säkert är att den kommun som får höga kostnader för vårdnadsbidraget kommer att skära ner på den kommunala barnomsorgen. På samma sätt som friskolesystemets fria val för vissa förvandlas till sämre skolgång för flertalet.
När kommunala förskolor får mindre resurser drabbas de barn vars mammor inte kan eller vill ha hushållsarbete och barntillsyn som heltidsarbete. En ensamstående förälder kommer aldrig att kunna utnyttja erbjudandet eftersom bidragets 3.000 kronor i månaden bara kan fungera som ett komplement till en andra vuxens stadiga inkomst.
Medan regeringen erbjuder vårdnadsbidraget som möjlighet för arbetslösa eller utslitna småbarnsmammor att få ihop ”livspusslet”, har de mer välbeställda kvinnorna helt andra valmöjligheter. Här är det inte frågan om att stanna hemma och själv sköta markservicen för några ynka tusenlappar i månaden. Den stressade kvinnan i karriären väljer naturligtvis att anställa en av regeringen skattesubventionerad piga som fixar tvätt, städning och läxläsning. Pigans egna valmöjligheter i nyliberalismens 2000-tal är betydligt mer begränsade.
JENNY TEDJEZA
Proletären 43, 2007
Säkert finns det föräldrar som är kapabla att erbjuda sina barn en utvecklande tillvaro i hemmet. Men deras beslut påverkar andra människors valfrihet. Säkert är att den kommun som får höga kostnader för vårdnadsbidraget kommer att skära ner på den kommunala barnomsorgen. På samma sätt som friskolesystemets fria val för vissa förvandlas till sämre skolgång för flertalet.
När kommunala förskolor får mindre resurser drabbas de barn vars mammor inte kan eller vill ha hushållsarbete och barntillsyn som heltidsarbete. En ensamstående förälder kommer aldrig att kunna utnyttja erbjudandet eftersom bidragets 3.000 kronor i månaden bara kan fungera som ett komplement till en andra vuxens stadiga inkomst.
Medan regeringen erbjuder vårdnadsbidraget som möjlighet för arbetslösa eller utslitna småbarnsmammor att få ihop ”livspusslet”, har de mer välbeställda kvinnorna helt andra valmöjligheter. Här är det inte frågan om att stanna hemma och själv sköta markservicen för några ynka tusenlappar i månaden. Den stressade kvinnan i karriären väljer naturligtvis att anställa en av regeringen skattesubventionerad piga som fixar tvätt, städning och läxläsning. Pigans egna valmöjligheter i nyliberalismens 2000-tal är betydligt mer begränsade.
JENNY TEDJEZA
Proletären 43, 2007