Regeringen vill bugga dig

Justitieministern Thomas Bodström skrev den 23 juli i Göteborgsposten
om sina planer för höstens arbete. Han räknade upp sina viktigaste
åtgärder mot terroristerna, såsom ”Lag om straffansvar för
terroristbrott” och ett samverkansråd med olika myndigheter. Han skrev
glatt att reglerna för överskottsinformation vid hemlig avlyssning nu
har lagreglerats. För honom var detta ett steg på vägen för utökad rätt
att kontrollera och bugga. Han skrev:

 

”Regeringen kommer nu att gå vidare för att ge polis och åklagare
möjlighet till så kallad buggning för att kunna bekämpa allvarlig
brottslighet. Regering ska ge polis och åklagare möjligheten att i
förebyggande syfte avlyssna personer som misstänkts planera
terroristattentat. Då det är frågan om planering av terroristattentat
säger det sig självt att det är särskilt viktigt att kunna agera
preventivt.”



Bodström skryter över att han fått med sig EU på två lagförslag.
Utbytet av information mellan EU:s polismyndigheter ska bli bättre och
det andra: ”Att skapa regler för lagring av information mellan
exempelvis mobiltelefoner. Förslaget handlar enbart om att lagra
information om vilka personer som varit i kontakt med varandra, inte
innehållet. Denna lagring sker redan i dag av operatörerna både i
Sverige och i andra länder. Förslaget syftar alltså till att reglera
ett system som redan finns.”



Juridiskt omöjligt

Bodströms utspel har irriterat många. Han angrips föredömligt av Åsa
Linderborg och Erik Wijk, bla i Svenska Dagbladet och Aftonbladet. De
kritiserar det juridiskt omöjliga begreppet terrorism. Också
liberalerna är kritiska. Huvudledaren i Dagens Nyheter den 7 augusti
visade Bodströms ögon och rubriceras: ”Han vill komma in i din dator”.
Ledaren skriver att han påstår sig vilja reglera ett befintligt system,
men att ett sådant system saknas. Polis och åklagare har dock rätt att
vid misstanke om grova brott använda den information internetföretagen
har sparat för faktureringen.



Bodström vill att vi ska stödja det systemskifte han driver i
samförstånd med Bush och Blair. Irriterat svarar han Linderborg och
Wijk i SvD den 3 augusti, att reglera system som redan finns och ett
bättre informationsutbyte kan inte hota demokratin.



Samma dag angrips han av Helle Klein i Aftonbladet: ”Bodström driver på
EU-nivå förslaget att införa obligatorisk lagring av information såsom
mejl, sms, internetsurfande och mobilsamtal. Det handlar inte alls om
att bevaka bara misstänkta terrorister utan att bevaka ALLA
EU-medborgares kommunikationsmönster. Telebolag och internetföretag
blir ålagda att spara alla sina kunders kommunikationsdata som
polismyndigheter och säkerhetstjänster ska kunna ha tillgång till.
Registreringsplikten gäller alltifrån sex månader till fyra år beroende
på vilken variant av liggande förslag som införs.”



Denna kontroll ska gälla både privatpersoner, företag såväl som
föreningar, vilket får Helle Klein att se ”ett skapande av ett ruggigt
kontrollsamhälle”. Detta hotar den enskildes integritet och demokratin,
i vilken ingår ideella organisationers självständighet gentemot staten.
Därtill får poliser och säkerhetstjänster i alla EU-stater tillgång
till all denna information.



Bodströms åtgärder ingår i ett systemskifte där varje enskild åtgärd
inte behöver vara särskilt allvarlig, men där helheten leder till den
rättsosäkerhet som tidigare drabbat kommunister, men som nu också slår
mot muslimer och många etniska minoriteter. Han medverkar i
USA-monopolens splittring av folk genom etnisk rasism. Hans lagförslag
sugs tacksamt upp av reaktionära åklagare, poliser och domare.



Den proposition om buggningslag som socialdemokraten Laila Freivalds lade år 2000 underkändes
nästan helt av lagrådet. Då Bodström kom med en proposition i ämnet,
2004/05:143, valde han att ljuga. Han citerade ”Utredning om
telefonavlyssning” SOU 1975:95 som ansåg att överskottsinformation inte
alls ska få användas. Han hävdade att ingen på senare tid ”synes ha”
hävdat denna långtgående ståndpunkt. Han ljög grovt.



”Skall förstöras”

Fortfarande i juni 2005 gällde ”Lagen om särskilt utlänningskontroll”
med texten: ”Om upptagning eller uppteckning innehåller något som inte
är av betydelse för det ändamål som har föranlett avlyssningen, skall
den i denna del omedelbart förstöras efter granskningen.” Därför var
det sannolikt olagligt då Säpo i mars i år tipsade Försäkringskassan om
den muslim, av fyra häktade, som de hade haft häktad ett år för
påstådda terroristbrott. Hovrätten underkände bevisen och som hämnd
skickade Säpo överskottsinformation till Försäkringskassan om att han
jobbade svart.



Först den 23 mars 2005 föreslog Bodström att ta bort förbudet mot fri
användning av överskottsinformation. Förslaget dyker upp, lite apropå
och okommenterat, i en lång snårig proposition. Innan dess hade
förbudet varit riksdagens.



Bodström undviker också att visa att Laila Freivalds använder förbudet
vid behandlingen av Buggningsutredningen SOU 1998:46. I lagrådsremissen
den 6 april 2000 föreslog hon följande lagtext: ”En upptagning eller
uppteckning som innehåller samtal eller tal som inte får omfattas av
hemlig avlyssning skall i dessa delar omedelbart förstöras.”



Olagligt blir lagligt

Olaglig telefonavlyssning har följt Kommunistiska Partiets historia.
Stockholmsavdelningens ordförande och telearbetare Curt Linderholm
följde trådarna 1975 till Säpochefen Hans Holmér och hans vän Ebbe
Carlsson, båda socialdemokrater. Drygt tio år senare åkte Ebbe Carlsson
fast i tullen för att smugglat förbjuden buggningsutrustning.
Socialdemokraten och justitieministern Anna-Greta Leijon fick sparken
efter många lögner och nödlögner. Också då uttryckte ärliga liberaler
sin avsky.



I ”förebyggande syfte” vill nu Bodström att polis och åklagare ska få
ökad legal rätt att registrera och bugga. Gång på gång har den
socialdemokratiska regeringen försökt legalisera olika former av
teleövervakning. Säkerhetstjänstkommissionens stora undersökning insåg
att sådan registrering ständigt sker. Det är obekvämt för
socialdemokratin att behöva ljuga om denna verksamhet. För dem är det
bättre om den är legal.



Thomas Bodström är en typisk socialdemokratisk ledare. Han vill
frottera sig med Bushs och Blairs justitieministrar. Det är
socialdemokratin vi måste avslöja och bekämpa för att värna
rättssäkerheten och demokratin.



TORBJÖRN BJÖRKMAN

Proletären 33, 2005