Hoppa till huvudinnehåll
Av

Raffinerad råkapitalism

• De skandalösa anställningsvillkor som kommit i dagens ljus på Preemraff är en dyr lektion i den samhällsordning EU och nyliberalerna strävar efter.




Men var är de politiker i Lysekil som vid högtidliga samanhang säger sig värna om rättvisa och människovärde?



Varför är det så tyst?



I våras hade vi i Lysekils kommunfullmäktige en debatt, initierad av
oss i Kommunistiska Partiet, om den överhängande risken för
lönedumpning.

Vi hade ett så beskedligt förslag som att kommunen måste kräva kollektivavtal vid upphandling av tjänster, exempelvis byggen.



Som om ett sådant krav skulle varit överflödigt återremitterades frågan.

Inget parti vågade ta debatten.



*


Just nu har vi i kommunen Sveriges största byggarbetsplats, där lönedumpningen slår alla rekord.



Ni kommunpolitiker som teg i fullmäktige, har ni inget att säga nu
heller eller tycker ni att det är OK med slavarbetsvillkor för asiater,
svältlöner för sydeuropéer och a-kassa till svenska byggarbetare? Det
är ju faktiskt det som den så kallade gränslösheten och ”fria
rörligheten” resulterat i.



Heder åt thailändarna som vågade trotsa det värsta svineriet och gå ut i vild strejk.

En försening av bygget skulle kosta fem miljoner per dag, och vare sig
det är en saudiarabisk shejk eller inhemsk kapitalist så är vinst eller
utebliven vinst det enda språk man förstår.



”Vi har fått oförskyllt negativ publicitet”, säger Preems koncernchef.
Man vill påskina att man inte hade ”en aning” om vilka usla villkor som
gällde för arbetarna på utbyggnaden.



Nej det är inte sant! Klart man fattat att de låga anbuden ”kunde” bero
på att anställningsvillkoren för de utländska arbetarna var sämre (än
för de svenska firmor som lagt bud), för att inte säga usla.



Det har ju faktiskt visat sig att det inte bara var usla utan rent av urusla.

Det har självklart hela tiden funnits med i kalkylen.



Hade jag blivit erbjuden en fabriksny Volvo för 5.000 kronor (eller
27.600 bath) hade i varje fall jag blivit konfunderad och känt mig som
en hälare.



*


Förhållandena på Premraffs utbyggnad sätter fingret på väldigt viktiga framtidsfrågor.



Den utbyggnad som förre kommunalrådet stred för, och till och med ville
ha uppluckrad miljöprövning för, hur många arbeten för kommunen
resulterar den i på lång och kort sikt.



Ett jobb skapades, det vet både jag och fd kommunalrådet, men i övrigt?

Hur skall människor som bor i Sverige kunna betala hyra mat och kläder
om de löner som dominerar på Premraffs utbyggnad skall bli norm?



Om den så kallade ”fria konkurrensen” skall gälla och arbetsrätt och avtalsenliga löner skall undermineras.



Hur skall vi komma till rätta med den förödande arbetslösheten för både
gamla och unga om vi inte ger dessa företräden till de jobb som skall
utföras i närområdet?

Vi tycker att regler som ger arbetslösa i Sverige företräde till jobben
före kapitalisternas rätt och vilja att importera billig arbetskraft
inte kan ifrågasättas på främlingsfientliga grunder.



Det är naivt att tro att företagen självmant skulle avstå från
lönedumpning, därför måste ett minimikrav vara att svenskt
kollektivavtal skall gälla oavsett vilken nationalitet arbetaren har.



Förhållandena på Preemraffs bygge är som sagt en lektion i raffinerad råkapitalism och inget annat.



Yngve Berlin

Proletären 37, 2005