Politiska orsaker till tågkaos
Vintern har kommit. Det återkommande snökaoset är här. Men det är fel att ge kung Bore skulden då det snarare handlar om pengar och politik.
I Stockholmsområdet drabbas både bussar, tunnelbana och pendeltåg vid kraftiga snöoväder. Men egentligen är inte vädret problemet.
Det är politiska beslut, avregleringar och upphandlingar som gör att trafikinfarkterna slår till när temperaturen kryper under nollan.
– Vi som jobbar på pendeltågen känner av en ökad belastning då snön kommer, säger tågvärden Olof Fryklöf på Sekos Pendlarklubb. Arbetspassen blir längre på grund av förseningar då tågen kör fast eller inte fungerar.
Konkret finns det flera orsaker till att kollektivtrafiken går i stå. På många av pendeltågens vagnar krånglar dörrarna. Trots att de redan är fem år gamla dras de fortfarande med allvarliga barnsjukdomar.
– När det kommer mycket snö går dörrarna inte att stänga, förklarar Olof Fryklöf. Då måste någon gå ut och fixa till det. I värsta fall har dörrarna isat igen. På så sätt uppstår förseningar. Tågen är helt enkelt inte anpassade efter våra stora trafikmängder och vårt klimat.
De tekniska problemen är i sig inte oöverstigliga. Satsas det tillräckliga resurser på personal och översyn skulle mycket gå att avhjälpa.
I sin förlängning går det alltid att köpa andra tåg. Svårigheterna ligger snarare i den oklara ansvarsfördelningen mellan alla olika aktörer.
– För många kockar desto sämre soppa, suckar Olof Fryklöf. Förr i tiden låg allt under SJ Banverket. Nu är Stockholms Lokaltrafik beställare, Stockholmståg ansvarar för driften. Sen har du ytterligare några firmor som står för underhåll, service och städning.
Saken blir inte lättare av att pendeltågen i Stockholms län på de allra flesta sträckor tvingas slåss om spårutrymmet med fjärr- och regionaltrafiken. 80 procent av landets tågtrafik har på ett eller annat sätt vägarna till eller förbi staden.
– I Stockholm passerar för många tåg i förhållande till antalet spår, berättar Olof Fryklöf. Då räcker det med ett mindre fel, till exempel dörrar på ett pendeltåg som strular, för att hela systemet ska komma i oordning.
Byggandet av Citybanan under Stockholm är tänkt att lösa upp en del av de strukturella knutarna. Likväl kvarstår faktum. De statliga investeringarna i järnväg följer en fallande skala. Från 14,5 miljarder kronor 2010 ner till fem miljarder kronor år 2014.
Med en ökad satsning på kollektivtrafik går vädrets makter att övervinna. Flera spår, nya maskiner och mer personal behövs för att hjulen ska rulla. Men då måste den kortsiktiga nyliberalismen, avregleringarna och anbudsjakten skottas ut ur maktens frostiga korridorer.