Politikerna stryper livräddarna
Borgarna i Stockholm skär med kniven även i brandförsvaret. Snabbt och slarvigt, utan att ta hänsyn till konsekvenserna och utan förberedelsetid för brandmännen har de beslutat om kraftiga nedskärningar. Mindre än en vecka efter att beskedet kom började det gälla förra måndagen.
På brandstationen i Solna, känd från tv-programmet ”Livräddarna”, arbetar Matts Jangerstad. Han är fackordförande och skyddsombud för regionens
brandmän.
– På de sju brandstationerna i Stockholm skall nu utryckningsstyrkan minska från nio till sju man, säger han. Då blir det endast möjligt att rycka ut med två bilar istället för med tre.
Just i Solna får kommuninnevånarna och de drygt 50 brandmännen där en nådatid. Solna och Sundbybergs kommuner köper nämligen sitt brandförsvar av Stockholm och det finns ett avtal som gäller i två år till. Men i huvudstaden blir följderna omedelbart allvarliga, Matts Jangerstad berättar som ett exempel att rökdykargrupperna kommer att minska:
– Nu har vi en rökdykare som forcerar säkerhetsdörrar och sedan går två andra in. Med bara två man måste de först forcera och sedan bära in allt nödvändigt, kanske uppför trappor i omgångar. Bara deras egen utrustning väger 25 kilo.
Nya arbetssätt
Han anser att rökdykarna då kanske endast har 50 procent kapacitet kvar när ”de börjar göra vad de skall göra”.
– De lär ju inte kunna ta hissen, säger Matts Jangerstad lite syrligt.
När färre brandmän skall utföra lika många olika arbetsuppgifter måste arbetssättet ändras och nya sätt att jobba ihop skapas. Detta kräver också mera utbildning.
– Det ställs nu ännu större krav på var och en och bristen på samövning skapar risker för både personal och tredje man. Vi kommer också att få en gigantisk omflyttning av gubbar eftersom det är olika åldersstruktur på olika stationer. En rökdykare får ju vara högst 50 år gammal.
• Har man förklarat för er hur ni ska kunna utföra ert arbete med de nya förutsättningarna?
– Nej, vi har bara fått höra att det ska klaras genom flexibel bemanning. Vad detta innebär har däremot ingen talat om.
Att inte göra en konsekvensanalys innan en sådan här nedskärning genomförs ansåg facket vara ett brott mot arbetsmiljölagen. Därför införde det förra veckan ett skyddsstopp mot införandet av den nya organisationen. Arbetsmiljöverket hävde snabbt detta, men Matts Jangerstad har inte ändrat åsikt.
Han berättar att i Göteborg gjorde man för ett par år sedan liknande nedskärningar och på ett år blev där mer än 200 utryckningar försenade. Nu återanställer den kommunen brandmän. När färre brandmän rycker ut vid ett larm tvingas de ju oftare att begära hjälp från andra stationer som har en längre utryckningstid. I Stockholm, där avstånden är betydligt större än i Göteborg, kommer detta att märkas ännu mera. Och det är verkligen inte sällan som Stockholms brandmän hjälper människor eller skyddar stora värden.
Enbart brandmännen i Solna gör 1300–1400 utryckningar på ett år och de gör mycket mer än att släcka bränder. De ingriper vid trafikolyckor och drunkningar, gör saneringar och kallas in vid översvämningar när till exempel rör brister. Alla är utbildade på defibrillator och kan alltså utföra avancerad livräddning. Nu skall borgarna i ett första skede spara 60 miljoner på denna viktiga samhällsresurs. I nedskärningarna ingår att 20 miljoner tas från samhällets krisledning, som är brandförsvarets ansvar.
– Skär man ner på sådana saker så är vi snart utan välfärdssamhälle, säger Matts Jangerstad. Marschen är redan påbörjad.
Ovisshet
Brandmännen arbetar nu i ovisshet. Vilka som får ha jobbet kvar, var man skall arbeta och vilken ambitionsnivå i arbetet som blir möjlig att ha är oklart.
– Vi har inte haft så mycket tid att tänka. Det har gått så helsickes fort, säger brandförman Lasse Bolund. Först när vi till slut fick hit distriktschefen innan jul förstod vi att detta innebar mycket mera än vi hade trott.
Nu har alla lite äldre brandmän, födda mellan 1945 och 1956, fått erbjudande om avgångsvederlag och förtida uttag av pensionen. En brandman tjänar med OB drygt 24000 kronor i månaden och erbjudandet är förhållandevis generöst jämfört med lönen. Men ändå ställer det varje brandman inför ett svårt beslut. Snabbt, senast den 15 februari, skall alla ha bestämt om de vill lämna ett yrke de trivs med och där de har hög kompetens. Beslutet blir inte lättare av att en äldre brandman som stannar kvar vet att därigenom kanske en yngre arbetskamrat blir uppsagd.
Även Lasse Bolund reagerar på att följderna av nedskärningarna inte är genomtänkta.
– Varför gjorde de ingen konsekvensanalys? Distriktchefen kunde inte svara när vi frågade honom om det.
Flera varningar
Efter Proletärens intervju med brandmännen har det kommit fram att det faktiskt finns en intern utredning från december i fjol. I den står att ”Besparingsförslaget ger negativa konsekvenser på den initiala insatsen med fördröjning av vitala funktioner vid tex en livräddande insats vid brand i byggnad”.
Tunnelbanan i Stockholm kräver stora insatser vid en brand, om detta skriver utredningen att ”Kapaciteten vid en större insats i tex tunnelbanan med flera rökdykar-grupper påverkas negativt. Tillgången på släckmaterial kommer att halveras för den initiala insatsen.”
Ingen hänsyn har tagits till dessa och flera varningar, det är bara pengarna som har räknats. Det kan bli ännu värre. År 2008 vill stadens moderatledda styre nämligen skära ned brandförsvaret med ytterligare 20 miljoner kronor.
En brandstation lär aldrig kunna ge utdelning till några aktieägare och den moderata logiken leder alltså nu till dessa skrämmande följder.
Lasse Simmons
Proletären nr 4, 2007
brandmän.
– På de sju brandstationerna i Stockholm skall nu utryckningsstyrkan minska från nio till sju man, säger han. Då blir det endast möjligt att rycka ut med två bilar istället för med tre.
Just i Solna får kommuninnevånarna och de drygt 50 brandmännen där en nådatid. Solna och Sundbybergs kommuner köper nämligen sitt brandförsvar av Stockholm och det finns ett avtal som gäller i två år till. Men i huvudstaden blir följderna omedelbart allvarliga, Matts Jangerstad berättar som ett exempel att rökdykargrupperna kommer att minska:
– Nu har vi en rökdykare som forcerar säkerhetsdörrar och sedan går två andra in. Med bara två man måste de först forcera och sedan bära in allt nödvändigt, kanske uppför trappor i omgångar. Bara deras egen utrustning väger 25 kilo.
Nya arbetssätt
Han anser att rökdykarna då kanske endast har 50 procent kapacitet kvar när ”de börjar göra vad de skall göra”.
– De lär ju inte kunna ta hissen, säger Matts Jangerstad lite syrligt.
När färre brandmän skall utföra lika många olika arbetsuppgifter måste arbetssättet ändras och nya sätt att jobba ihop skapas. Detta kräver också mera utbildning.
– Det ställs nu ännu större krav på var och en och bristen på samövning skapar risker för både personal och tredje man. Vi kommer också att få en gigantisk omflyttning av gubbar eftersom det är olika åldersstruktur på olika stationer. En rökdykare får ju vara högst 50 år gammal.
• Har man förklarat för er hur ni ska kunna utföra ert arbete med de nya förutsättningarna?
– Nej, vi har bara fått höra att det ska klaras genom flexibel bemanning. Vad detta innebär har däremot ingen talat om.
Att inte göra en konsekvensanalys innan en sådan här nedskärning genomförs ansåg facket vara ett brott mot arbetsmiljölagen. Därför införde det förra veckan ett skyddsstopp mot införandet av den nya organisationen. Arbetsmiljöverket hävde snabbt detta, men Matts Jangerstad har inte ändrat åsikt.
Han berättar att i Göteborg gjorde man för ett par år sedan liknande nedskärningar och på ett år blev där mer än 200 utryckningar försenade. Nu återanställer den kommunen brandmän. När färre brandmän rycker ut vid ett larm tvingas de ju oftare att begära hjälp från andra stationer som har en längre utryckningstid. I Stockholm, där avstånden är betydligt större än i Göteborg, kommer detta att märkas ännu mera. Och det är verkligen inte sällan som Stockholms brandmän hjälper människor eller skyddar stora värden.
Enbart brandmännen i Solna gör 1300–1400 utryckningar på ett år och de gör mycket mer än att släcka bränder. De ingriper vid trafikolyckor och drunkningar, gör saneringar och kallas in vid översvämningar när till exempel rör brister. Alla är utbildade på defibrillator och kan alltså utföra avancerad livräddning. Nu skall borgarna i ett första skede spara 60 miljoner på denna viktiga samhällsresurs. I nedskärningarna ingår att 20 miljoner tas från samhällets krisledning, som är brandförsvarets ansvar.
– Skär man ner på sådana saker så är vi snart utan välfärdssamhälle, säger Matts Jangerstad. Marschen är redan påbörjad.
Ovisshet
Brandmännen arbetar nu i ovisshet. Vilka som får ha jobbet kvar, var man skall arbeta och vilken ambitionsnivå i arbetet som blir möjlig att ha är oklart.
– Vi har inte haft så mycket tid att tänka. Det har gått så helsickes fort, säger brandförman Lasse Bolund. Först när vi till slut fick hit distriktschefen innan jul förstod vi att detta innebar mycket mera än vi hade trott.
Nu har alla lite äldre brandmän, födda mellan 1945 och 1956, fått erbjudande om avgångsvederlag och förtida uttag av pensionen. En brandman tjänar med OB drygt 24000 kronor i månaden och erbjudandet är förhållandevis generöst jämfört med lönen. Men ändå ställer det varje brandman inför ett svårt beslut. Snabbt, senast den 15 februari, skall alla ha bestämt om de vill lämna ett yrke de trivs med och där de har hög kompetens. Beslutet blir inte lättare av att en äldre brandman som stannar kvar vet att därigenom kanske en yngre arbetskamrat blir uppsagd.
Även Lasse Bolund reagerar på att följderna av nedskärningarna inte är genomtänkta.
– Varför gjorde de ingen konsekvensanalys? Distriktchefen kunde inte svara när vi frågade honom om det.
Flera varningar
Efter Proletärens intervju med brandmännen har det kommit fram att det faktiskt finns en intern utredning från december i fjol. I den står att ”Besparingsförslaget ger negativa konsekvenser på den initiala insatsen med fördröjning av vitala funktioner vid tex en livräddande insats vid brand i byggnad”.
Tunnelbanan i Stockholm kräver stora insatser vid en brand, om detta skriver utredningen att ”Kapaciteten vid en större insats i tex tunnelbanan med flera rökdykar-grupper påverkas negativt. Tillgången på släckmaterial kommer att halveras för den initiala insatsen.”
Ingen hänsyn har tagits till dessa och flera varningar, det är bara pengarna som har räknats. Det kan bli ännu värre. År 2008 vill stadens moderatledda styre nämligen skära ned brandförsvaret med ytterligare 20 miljoner kronor.
En brandstation lär aldrig kunna ge utdelning till några aktieägare och den moderata logiken leder alltså nu till dessa skrämmande följder.
Lasse Simmons
Proletären nr 4, 2007