Om ryska revolutionens betydelse
nnOm den ryska revolutionen bör man säga som Kinas legendariske premiärminister Zhou Enlai om den franska: Om dess fulla betydelse är det alldeles för tidigt att uttala sig.
Att revolutionen i Ryssland för i dagarna 90 år sedan präglade större delen av 1900-talet kan inte ens de mest hysteriska antikommunister förneka. Revolutionen var ett verksamt element i all politik och i alla delar av världen, som en möjlighet för fattiga och förtryckta människor och som en mardröm för all världens borgare.
Man kan alltid diskutera proportioner. Men den ryska revolutionen verkade i såväl den antikoloniala frigörelsekampen i tredje världen som i det sk folkhemsbygget här i Sverige.
Ingen kan heller förneka att världen sett väldigt annorlunda ut om det inte varit för Sovjetunionens seger i andra världskriget. Om världen och mänskligheten alls existerat utan denna seger. Också Hitler var som bekant på väg att skaffa sig och Tyskland kärnvapen.
*
Men låt oss inte blicka bakåt, utan framåt. Att den ryska revolutionen spelade roll på 1900-talet och så länge Sovjetunionen existerade är givet. Men spelar revolutionen någon roll idag, sexton år efter Sovjetunionens upplösning?
Borgarna svarar givetvis nej. Revolutionen avfärdas som en historisk parentes och för framtiden på sin höjd som ett avskräckande exempel. En del borgerliga företrädare hävdar rentav att historien tog slut med Sovjetunionens upplösning. Som den amerikanske filosofen Francis Fukuyama. Enligt Fukuyama är numera ”all vår framtid en liberal seglats på de fria marknadskrafternas oändliga ocean.”
Borgarna vill inte tillmäta ryska revolutionen någon framtida betydelse. För att de förtränger varje tanke på en framtid bortom sig själva och kapitalismen.
För vår del föredrar vi Zhou Enlais perspektiv. Historien tar aldrig slut och dess enskilda uttryck slutar heller inte att verka, åtminstone inte inom loppet av några årtionden eller ens århundraden. Det var därför Zhou Enlai inte ville värdera franska revolutionens betydelse ens 190 år efter stormningen av Bastiljen.
Men låt oss inte blicka bakåt, utan framåt. Att den ryska revolutionen spelade roll på 1900-talet och så länge Sovjetunionen existerade är givet. Men spelar revolutionen någon roll idag, sexton år efter Sovjetunionens upplösning?
Borgarna svarar givetvis nej. Revolutionen avfärdas som en historisk parentes och för framtiden på sin höjd som ett avskräckande exempel. En del borgerliga företrädare hävdar rentav att historien tog slut med Sovjetunionens upplösning. Som den amerikanske filosofen Francis Fukuyama. Enligt Fukuyama är numera ”all vår framtid en liberal seglats på de fria marknadskrafternas oändliga ocean.”
Borgarna vill inte tillmäta ryska revolutionen någon framtida betydelse. För att de förtränger varje tanke på en framtid bortom sig själva och kapitalismen.
För vår del föredrar vi Zhou Enlais perspektiv. Historien tar aldrig slut och dess enskilda uttryck slutar heller inte att verka, åtminstone inte inom loppet av några årtionden eller ens århundraden. Det var därför Zhou Enlai inte ville värdera franska revolutionens betydelse ens 190 år efter stormningen av Bastiljen.
*
Det finns en del likheter mellan revolutionerna i Ryssland 1917 och i Frankrike 1789. Under de första åren radikaliserades den franska revolutionen, framförallt genom småfolkets, de sk sansculotternas, påverkan, en radikalisering som nådde sin höjdpunkt under det sk skräckväldet 1793-94.
Än idag fasar borgarna inför detta välde, då giljotinen gick varm till småfolkets jubel. Maximilien de Robespierre, skräckväldets ledare, är än idag borgerligt hatad i Frankrike. Vet att den första statyn över Robespierre restes i Ryssland 1918. Men vet också att det var under skräckväldet som Frankrike införde allmän rösträtt och avskaffade slaveriet i kolonierna.
1794 slöt skräckväldet i kontrarevolution. Borgarna återtog den revolution de för ett ögonblick hade förlorat kontrollen över. Vilket 20 år senare ledde till att släkten Bourbon återinsattes på Frankrikes tron. På ytan slöt revolutionen i att den avrättade Ludvig XVI ersattes av sin bror.
Men bara på ytan. För Ludvig XVIII var inte en feodal kung. Utan en borgerlig. Revolutionen förverkligade inte sina stolta paroller om frihet, jämlikhet och broderskap. Men den rev det feodala privilegiesamhället.
Det finns en del likheter mellan revolutionerna i Ryssland 1917 och i Frankrike 1789. Under de första åren radikaliserades den franska revolutionen, framförallt genom småfolkets, de sk sansculotternas, påverkan, en radikalisering som nådde sin höjdpunkt under det sk skräckväldet 1793-94.
Än idag fasar borgarna inför detta välde, då giljotinen gick varm till småfolkets jubel. Maximilien de Robespierre, skräckväldets ledare, är än idag borgerligt hatad i Frankrike. Vet att den första statyn över Robespierre restes i Ryssland 1918. Men vet också att det var under skräckväldet som Frankrike införde allmän rösträtt och avskaffade slaveriet i kolonierna.
1794 slöt skräckväldet i kontrarevolution. Borgarna återtog den revolution de för ett ögonblick hade förlorat kontrollen över. Vilket 20 år senare ledde till att släkten Bourbon återinsattes på Frankrikes tron. På ytan slöt revolutionen i att den avrättade Ludvig XVI ersattes av sin bror.
Men bara på ytan. För Ludvig XVIII var inte en feodal kung. Utan en borgerlig. Revolutionen förverkligade inte sina stolta paroller om frihet, jämlikhet och broderskap. Men den rev det feodala privilegiesamhället.
*
Det vore dock oriktigt att reducera den franska revolutionens betydelse som blott antifeodal. Revolutionens idéer om frihet, jämlikhet och broderskap levde vidare och tog sig snart nog socialistisk form, först som utopi, som en dröm om något annat, och sedan som vetenskap, som ett handfast program för en socialistisk samhällsomvandling.
Den franska revolutionen, och det borgerligt kapitalistiska samhälle den resulterade i, födde den socialistiska idén.
Det vore dock oriktigt att reducera den franska revolutionens betydelse som blott antifeodal. Revolutionens idéer om frihet, jämlikhet och broderskap levde vidare och tog sig snart nog socialistisk form, först som utopi, som en dröm om något annat, och sedan som vetenskap, som ett handfast program för en socialistisk samhällsomvandling.
Den franska revolutionen, och det borgerligt kapitalistiska samhälle den resulterade i, födde den socialistiska idén.
*
Kontrarevolutionen i Ryssland är mer djupgående. Den började visserligen lika smygande som i Frankrike, som ett successivt återinförande av borgerliga förhållanden och borgerligt tänkande, men när cirkeln slöts 1991, så fanns inte sten på sten kvar av den socialism som upprättades 1917. Ryssland var åter kapitalistiskt.
Men det betyder inte att den ryska revolutionens idéer har upphört att verka. De idéerna inkluderar den franska revolutionens paroll om frihet, jämlikhet och broderskap, idag så skändligt övergiven av borgerligheten. Men som till dem lägger idén om att samhället bör äga och styra också över produktionsresurserna, idén om en produktionsordning som sätter mänskliga behov före vinstmaximering och idén om en planmässig samhällsutveckling. För att nu bara nämna några av den ryska revolutionens idéer.
Att inte se detta är borgarnas blindhet, att inte se att den ryska revolutionens idéer lever - för att de motsvarar de breda folklagrens behov i en tid då kapitalismen blir alltmer barbarisk och destruktiv; att de lever i människors kamp för bättre livsvillkor, över hela världen och faktiskt också här i Sverige.
Folkhemsbygget var ett reformistiskt projekt. Men likväl verkar den ryska revolutionen i tankarna på att återupprätta en folkhemspolitik, ty folkhemmet och den sk välfärdsstaten var kapitalismens sätt att möta det hot som den ryska revolutionen utgjorde och uppfattades som.
Kontrarevolutionen i Ryssland är mer djupgående. Den började visserligen lika smygande som i Frankrike, som ett successivt återinförande av borgerliga förhållanden och borgerligt tänkande, men när cirkeln slöts 1991, så fanns inte sten på sten kvar av den socialism som upprättades 1917. Ryssland var åter kapitalistiskt.
Men det betyder inte att den ryska revolutionens idéer har upphört att verka. De idéerna inkluderar den franska revolutionens paroll om frihet, jämlikhet och broderskap, idag så skändligt övergiven av borgerligheten. Men som till dem lägger idén om att samhället bör äga och styra också över produktionsresurserna, idén om en produktionsordning som sätter mänskliga behov före vinstmaximering och idén om en planmässig samhällsutveckling. För att nu bara nämna några av den ryska revolutionens idéer.
Att inte se detta är borgarnas blindhet, att inte se att den ryska revolutionens idéer lever - för att de motsvarar de breda folklagrens behov i en tid då kapitalismen blir alltmer barbarisk och destruktiv; att de lever i människors kamp för bättre livsvillkor, över hela världen och faktiskt också här i Sverige.
Folkhemsbygget var ett reformistiskt projekt. Men likväl verkar den ryska revolutionen i tankarna på att återupprätta en folkhemspolitik, ty folkhemmet och den sk välfärdsstaten var kapitalismens sätt att möta det hot som den ryska revolutionen utgjorde och uppfattades som.
*
Den ryska revolutionens idéer lever. Liksom dess erfarenheter, både de positiva och de negativa. Idag söker sig socialismen delvis nya vägar, som i Venezuela. Men det sker inte oberoende av den ryska revolutionen, utan i beaktande av dess erfarenheter.
Det är som sagt för tidigt att uttala sig om den ryska revolutionens fulla betydelse, alldeles för tidigt. För att den fulla betydelsen ligger framför oss.
Vem vet. Kanske reser Sveriges arbetare i framtiden en staty över Lenin, såsom Rysslands arbetare reste en staty över Robespierre. För att tacka honom för hans insatser i den svenska revolutionen.
Proletären 45, 2007
Den ryska revolutionens idéer lever. Liksom dess erfarenheter, både de positiva och de negativa. Idag söker sig socialismen delvis nya vägar, som i Venezuela. Men det sker inte oberoende av den ryska revolutionen, utan i beaktande av dess erfarenheter.
Det är som sagt för tidigt att uttala sig om den ryska revolutionens fulla betydelse, alldeles för tidigt. För att den fulla betydelsen ligger framför oss.
Vem vet. Kanske reser Sveriges arbetare i framtiden en staty över Lenin, såsom Rysslands arbetare reste en staty över Robespierre. För att tacka honom för hans insatser i den svenska revolutionen.
Proletären 45, 2007