Nej till privat förlossningsvård
Barnmorskeförbundets ordförande Ingela Wiklund argumenterar i en debattartikel i Dagens Nyheter för införandet av en förlossningspeng i Sverige. På samma sätt som skolelever kan ta med sig sin skolpeng och själva välja skola ska gravida kvinnor inför förlossningen själva kunna välja var och hur de ska föda.
Huvudargumentet i debattartikeln där en av medförfattarna är Ellinor Petersen, ordförande för Föreningen Föda hemma, är att fler svenska kvinnor borde få möjlighet att föda sina barn i hemmiljö. I dag är det endast Stockholms läns landsting som har ett avtal med barnmorskor som jobbar med hemförlossningar.
De senaste årens försämringar av förlossningsvården där kvinnoklinikerna särskilt under sommarmånaderna snabbt blir fulla och där nyförlösta kvinnor uppmuntras att så snabbt som möjligt lämna sjukhuset skapar otrygghet, inte minst bland förstföderskor. Överfulla förlossningsavdelningar och stressade barnmorskor inverkar självklart negativt på förlossningsarbetet och självklart leder försämringarna till att både patienter och barnmorskor börjar se sig om efter andra alternativ.
Men fler hemförlossningar är inte en lösning som leder framåt. Hur välutbildade och rutinerade barnmorskorna än är så kan en hemförlossning aldrig uppfylla samma krav på säkerhet och resurser som en modern sjukhusförlossning. Trots att nästan samtliga gravida kvinnor i Sverige har tillgång till en väl fungerande och professionell mödravård innan förlossningen kan alla möjliga komplikationer aldrig förutses och när komplikationer uppstår är möjligheterna att rädda situationen mycket större på ett sjukhus.
Grunden för Sveriges mycket låga mödra- och spädbarnsdödlighet är att förlossningsvården är församhälleligad och centraliserad till de stora sjukhusen.
Att nästan samtliga svenska kvinnor föder barn på offentligt ägda och drivna sjukhus innebär också att förlossningsvården är relativt jämlik. Om vi bortser från kungligheter och högsta överklass föder kassörskan på Ica och direktören barn på samma avdelning.
Det är samma rutiner, samma välutbildade barnmorskor och samma barnläkare. Detta är en rättvisa viktig att försvara. Oavsett ekonomiska tillgångar får du och ditt barn ta del av samhällets gemensamma resurser. Den som tar sig igenom värkarbetet eller genomgår ett kejsarsnitt behöver aldrig fundera på kostnaderna för smärtlindring eller operationssalar. Och kassörskans barn har inte mindre chanser att överleva än direktörens.
Att införa en förlossningspeng är att ta första steget på en väg mot en differentierad förlossningsvård. På samma sätt som att skolpengen har bidragit till en orättvis skola där arbetarbarnen är de stora förlorarna.
Trots att Barnmorskeförbundet skjuter hemförlossningsivrarna framför sig och säger sig värna kvinnans rätt att välja själv är de verkliga motiven bakom förslaget om en förlossningspeng troligen mer krassa.
En privatiserad förlossningsvård utgör en möjlighet för barnmorskorna att själva driva förlossningskliniker där resursstarka storstadskvinnor kan föda sina barn långt borta från sjukhusens stressiga besparingsvardag.
Att barnmorskorna önskar sig en bättre arbetsmiljö och möjligheter att till fullo använda sig av sin utbildning och sina erfarenheter i vårdarbetet är förståeligt. Men att argumentera för en förlossningspeng är att svika tanken om lika vård för fattig och rik. Det är ett vägval som leder till att kassörskans barn så småningom kommer att få en sämre start i livet än direktörens.