När vinsten styr

Aftonbladet har på sajten ”Världens bästa skola” i en mängd artiklar granskat skolan och friskolans klippare får en del kängor, och det fria skolvalet kritiseras.

Aftonbladets journalister visar på många bra exempel hur friskolorna och det fria skolvalet segregerar och hur den kommunala skolan utarmas på resurser.

Till exempel startades det förra året 32 friskolor, medan mer än dubbelt så många kommunala, 66 stycken, lades ned. Så ser statistiken ut under hela 2000-talet – fri-skolor startas och kommunala skolor läggs ned i större utsträckning.

Exemplen på hur riskkapitalister gör enorma vinster och hur stora skolkoncerner köper och säljer är många. De tre största friskolekoncernerna, Academedia, John Bauer och Pysslingen, ägs alla av riskkapitalbolag.

SVT:s Rapport visade 2008 att en tredjedel av Sveriges bolag som driver friskolor valde att ge utdelning på bolagets aktier. Totalt 84 miljoner kronor delades ut under 2007.

Inför valet 2010 gjorde Vänsterpartiet en undersökning av 25 företag inom friskolebranschen som redovisade en sammanlagd vinst på omkring 200 miljoner.

Det är numera uppenbart för alla hur friskolorna slår sönder den svenska skolan. Ända sedan den sk reformen som tillät andra än samhället att driva skolor har vi kommunister sagt just detta.

I ett nummer av Proletären så tidigt som 1992, långt innan friskolorna slagit igenom, går att läsa ”Förlorarna är på förhand givna. Segregeringen ökar, sak samma om det döljs under sken av att vissa elever är mer intresserade av musik, dans, data, språk eller dylik, än av vad andra barn än.
Ökad valfrihet i storkapitalets intresse gynnar övre medelklassen och slår mot arbetare och invandrare”.

Det krävdes inte stor analysförmåga för att räkna ut det. Intresset ljuger aldrig. Släpps privata företag in i skolvärlden så kommer det vara vinsten som styr – och den vinsten ska hämtas någonstans. Det säger ju sig självt. Små friskoleentreprenörer kommer att bli stora skolkoncerner.

Proletären kunde dock inte förutse till vilken grad friskolorna skulle slå igenom och hur snabbt det skulle gå.

Läsåret 2010-2011 gick 23,8 procent av gymnasieskolans elever och 11,9 procent av eleverna i högstadiet i friskolor. Det innebär att en stor del av arbetarklassens barn går i friskolor.

Ett relativ ny marknad för friskolereformerna är de yrkesförberedande gymnasieskolorna och även de nya lärlingsutbildningarna, som redan har införts på försök. Baggium Utbildning är den i särklass största aktören när det gäller lärlingsutbildningar, med över 6000 lärlingselever. Förutom den vanliga skolpengen har Baggium fått 194 miljoner kronor i statliga bidrag för lärlingseleverna.

Naturligtvis går inte alla pengar till en fullvärdig yrkesutbildning, utan redan har det rapporterats om att många elever inte får den viktiga yrkespraktiken under utbildningen.

Det politiska minnet är kort, och vad som tidigare var helt självklart kan snabbt bli omöjligt i dagens nyliberala Sverige. Trots att det är uppenbart vilken roll friskolorna spelar i skolvärlden vill inget av de etablerade partierna se problemets kärna – skolpengssystemet och den fria etableringsrätten för friskolor.

Att högern är för kapitalisternas rätt att göra vinst på vad som helst är väl inte förvånande. Socialdemokraterna är uttalat positiva till friskolor, men vill få bort de värsta avarterna genom en lag om investeringsskydd så att inte hela vinsten går till aktieutdelningar.

Även Vänsterpartiet svävar på målet, och har som linje att det bara är icke vinstdrivande företag som ska tillåtas driva skolor, och att en särskild avgift ska införas för att begränsa antalet ansökningar om att starta friskolor.

Det räcker inte med begränsningar eller regleringar, utan de kapitalistiska skolföretagen måste stoppas, och för det krävs att friskolereformen rivs upp.