Lysekil: Rädda fritidsgården!

Lysekils kommunledning sålde fastigheten samma dag som ungdomsgården
invigdes. Visst är det skandal, man blir förbannad trots att man är
luttrad vid det här laget.

Kommunledningen är som en gammal proffsboxare, ”man blir aldrig vis av skadan”.

Två
vanligt förekommande ingredienser i kommunpolitiken i Lysekil präglar
denna senaste soppa. Det ena är att man saknar strategi (och intresse)
för hur man skall befordra en så positiv utveckling som möjligt för
kommunens föreningslösa ungdom.

Det andra är den nyliberala
försäljningshysterin där Kommunstyrelsen (med delegation från
fullmäktigemajoriteten) slumpar bort kommunala fastigheter till
vrakpris.

En dagboksanteckning för den politiska utvecklingen i Lysekil skulle kunna se ut så här:

Lysekil den 17 januari 2007: Den nya ungdomsgården i Brastad invigs i kommunens fastighet, ”Kyrkskolan”.

Lysekil
den 17 januari 2007: Kommunalråden Roland Karlsson (fp) och Sven-Gunnar
Gunnarsson (s) säljer fastigheten ”Kyrkskolan” för 600000 kr.

Ständig stridsfråga
Frågan
om samlingsplatser för kommunens ungdom har alltid varit en angelägen
fråga för kommunisterna i Lysekil och en ständig stridsfråga i
kommunfullmäktige.

På budgetmötet i november 2006 blev frågan tydligare än någonsin.

Förutsättningarna inför budgetmötet var att:

Den
ungdomsgård KPML(r) lyckades förmå kommunen att starta upp i Brastad,
(en tätort någon mil utanför centrum) för ganska exakt tio år sedan
hade totalförstörts i en brand och ungdomarna stod helt utan
samlingslokal.

Då, på budgetmötet -97, för tio år sedan stod
frågan, för eller emot att starta en permanent ungdomsgårdsverksamhet i
denna del av kommunen. Vårt förslag vann med siffrorna 23 mot 15 och
två som avstod att rösta.

Sedan dess har gården drivits i kommunal regi och varit välbesökt och uppskattad av både ungdomar och föräldrar.

Men som sagt, nu hade den gått upp i rök och bara aska återstår.

Det
saknades dock inte ersättningsalternativ, på försäljningslistan över
fastigheter som kommunstyrelsen ville avyttra fanns nämligen en utmärkt
lokal för ungdomens behov.

När årets budget skulle klubbas krävde vi därför:

•
Att kommunen stryker fastigheten ”Kyrkskolan” i Brastad från sin
försäljningslista under rubriken ”Reavinster, försäljning av
fastigheter” i budgetförslaget.

• Att kommunen, utan att sätta
en återuppbyggnad av de nedbrunna lokalerna vid idrottshallen i
motsättning, utreder möjligheten att göra Kyrkskolan till ett
aktivitetshus för ungdomen i Brastad.

Torftig politik kostar
Kraven möttes av en plågad tystnad från övriga fullmäktige och vi fick avslag på våra yrkanden.

Men
trots detta öppnades gården i ”kyrkskolan” sju veckor senare, precis
som vi föreslagit. Vi trodde ett tag att verkligheten hunnit ikapp de
skygglappade kommunalråden men så väl var det inte.

En lokal
journalist frågade det folkpartistiska kommunalrådet hur i herrans namn
man kan sälja en kommunal fastighet där det bedrivs kommunal
verksamhet.

”Vi var i det närmaste bundna till en försäljning” svarar Roland Karlsson, småpåvelikt.

Det
var de inte alls, vi förslog ju på budgetmötet sju veckor tidigare att
man skulle avföra Kyrkskolan från försäljningslistan och istället göra
om den till ungdomsgård.

Hade fullmäktige gått på vårt förslag
hade fastigheten inte varit till försäljning och ungdomsgården hade
kunnat utvecklas till något väldigt positivt.

Nu får den bara fram till juni på sig, sedan skall den private köparen ta över fastigheten.

Det
var naturligtvis inget olycksfall i arbetet att fullmäktigemajoriteten
avslog vårt krav. Sin vana trogen gör kommunledningen  sig av med
lokaler som skulle kunna användas för medborgarnas bästa.

Det
blir billigast så tycks man resonera. Då ”slipper” man ju anställa fler
ungdomsledare och få ”kostnader” för samlingsplats och aktiviteter för
kommunens ungdomar.

Men man har grundligt fel, det är torftig politik som kostar oerhört mycket i det långa loppet.

Ändrade förutsättningar
Deras agerande är maktfullkomligt och odemokratiskt.

Att kommunstyrelsen kan sälja fastigheter utan att frågan får behandlas i kommunfullmäktige är åt h-vete helt enkelt.

Vi
har hela tiden motsatt oss KS delegationsrätt att sälja kommunens
fastigheter som bara gör kommunen fattigare och fastighetsköparna
rikare.

Nu visar det sig att den här beslutsgången också drabbar andra nämnders verksamhet.

Inte ens berörda, ansvariga tjänstemän visste att förutsättningarna för deras verksamhet saboteras mot kontant betalning.

”Ena
handen” bygger en bra verksamhet och förväntningarna stegras hos
ungdomar och föräldrar, men så saboteras det hela från maktfullkomliga
och fyrkantiga politiker.

Det är skamligt.

Det verkar som
herrar kommunalråd tycker att man har mandat att sälja trots att
förutsättningarna ändrats, från det att delegation gavs.

Så kan det inte få vara.

Upphäv försäljningen!

I
den offentliga debatt som följde krävde vi att man måste upphäva
försäljningen av ”Kyrkskolan” och omgående avskaffa KS delegationsrätt
att sälja fastigheter.
Och genom vår interpellation slapp kommunfullmäktige ändå inte undan debatt i frågan.

När
undertecknad räknade upp ett antal dåraktiga kommunala
fastighetsaffärer replikerade kommunalråd Karlsson att ”bara för att vi
har gjort dåliga affärer tidigare behöver inte detta vara en dålig
affär”.

Men det är just vad det är och köparna vet vem de handlar med.
De
har nämligen en fastighet hos mäklarna med utgångsbud 2300000 kr. En
fastighet de köpt av kommunen för ett antal år sedan för 174000 kr.

Det
värsta är ändå att man med försäljningen av ”Kyrkskolan” försnillar
förutsättningarna till en bra ungdomsverksamhet i en socialt utsatt
kommundel.

”Vi har inte råd att ha en fastighet där vi bara har verksamhet kvällstid” argumenterade en centerpartistisk kvinna.

Vi
för vår del tror att frågan står precis tvärtom. Vi har inte råd att
inte ha bra samlingsplatser med vettig verksamhet för kommunens
ungdomar.

Det blir uppenbart inte någon fortsättning för den nyöppnade ungdomsgården i Kyrkskolans lokaler efter sommaren.

Men man har planer på att verksamheten skall inrymmas i en gymnastiksal kvällstid i en annan skola till hösten.

Hur det blir med den saken återstår att se men klart sämre lär det bli.
Debatten
kanske i alla fall har det goda med sig att dom inte vågar dribbla bort
frågan helt och göra ungdomarna totalt utan samlingsplats.

Yngve Berlin,
fullmäktigeledamot för Kommunistiska Partiet
Proletären nr 6, 2007