LO-förbunden är splittrade i årets avtalsrörelse

Menar Kommunal allvar med krav på höjda kvinnolöner?

Publicerad 4 oktober 2011

Årets avtalsrörelse har dragit igång, men LO-förbunden är splittrade. Frågan om jämställdhetspotten har fått IF Metall, GS och Livs att slå bakut, och de ställer sig vid sidan om LO- samordningen som rör lönekraven.

Fakta och bakgrund
Avtalsrörelsen
  • Den svenska arbetsmarknaden består av över 110 centrala parter, 50 arbetsgivarorganisationer och drygt 60 fackförbund, som tillsammans tecknar över 650 kollektivavtal.
  • Under 2011 och 2012 ska över 500 avtal omförhandlas för ca 2,8 miljoner anställda.
    Först ut är industrin där förhandlingarna ska vara klara den 30 november i år.
  • Industrin sätter det så kallade märket i avtalsrörelsen, vilket innebär att kollektivavtalen inom industrin blir en norm för andra sektorer på arbetsmarknaden.
  • 30 september utbytte IF Metall avtalskrav med arbetsgivarna. IF Metall kräver 3,7 procent i löneökning och minst 560 kronor till alla, men 910 kronor till avtalens lägsta löner.
  • Teknikföretagen som är IF Metalls motpart i Teknikavtalet kräver noll kronor i centrala löneökningar och vill istället att lönerna ska förhandlas lokalt. De vill också att visstidsanställningarna ska förlängas från 12 till 24 månader och att arbetsgivaren inte längre ska behöva dra fackavgiften från arbetarnas löner.
  • LO-förbunden samordnar sina förhandlingar under avtalsrörelsen och har tre övergripande krav: Begränsa möjligheterna till visstidsanställningar, motverka de orättvisa lönerna för kvinnor och lågavlönade, förbättra avtalsförsäkringarna.
  • Källa: IF Metall, LO, Svenskt Näringsliv

Syftet med jämställdhetspotten är att utjämna löneskillnaderna mellan kvinnor och män. Idag tjänar LO-kvinnor betydligt mindre i snitt än vad LO-män gör. Majoriteten LO-förbund kom därför överens om att avsätta 100 kronor till en särskild pott som ska gå till arbetarna i lågavlönade, kvinnodominerade yrken.

LO-förbunden har arbetat på liknande sätt för att utjämna löneskillnaderna mellan könen sedan 1997.
Men i år sade flera industrifack stopp. 100 kronor till kvinnopotter är alldeles för mycket, hävdar ordförandena i IF Metall, Livs och GS. Någonstans runt 50 kronor är gränsen för hur långt de kan sträcka sig.

Detta är inte första gången som kvinnopotterna väcker debatt. Även tidigare är det industrifack som har motsatt sig liknande konstruktioner. Exempelvis har IF Metall ett flertal gånger varnat för att de ska lämna LO-samordningen om LO driver krav på jämställdhetspotter. När frågan var uppe inför LO:s kongress 2008 trodde dock dåvarande avtalssekreteraren Erland Olausson att hoten inte skulle få LO-sam-ordningen på fall.

– Jag har arbetat inom LO i 32 år och jag blir inte så upphetsad varje gång sådana hot kommer, sade han då till Sveriges Radio.

Fast den här gången blev alltså hoten verklighet. Kommunals ordförande Annelie Nordström beklagar högljutt industrifackens agerande.

– Jag är arg och besviken. Jämställdhetspotten behövs, säger hon exempelvis i en upprörd kommentar till LO-tidningen.

Men frågan är hur arg Annelie Nordström i själva verket är. För inte ens Kommunals ledning verkar tro helhjärtat på jämställdhetspotter på 100 kronor. Nordström framhåller nämligen några dagar senare att en pott på 100 kronor bara är ”ett förhandlingskrav”, och att hon inte alls förväntar sig att resultatet ska vara så högt när förhandlingarna är över.

Dessutom poängterar hon att inte alla låg-avlönade kvinnor förtjänar rejäla lönelyft.

– Vi talar om kvinnogrupper som har kvalificerade yrkesarbeten där rekryteringsbehovet kommer att bli fantastiskt stort i framtiden, säger Annelie Nordström till Kommunalarbetaren.

Vilka lönelyft städerskor eller handelsanställda förtjänar preciserar Kommunals ordförande dock inte.

Med andra ord finns det anledning att förhålla sig skeptisk också till Kommunals agerande. Inte minst med tanke på att Annelie Nordström stödde Industriavtalet i LO-styrelsen.

Industriavtalet var redan påskrivet och klart när LO-sam-ordningen inför avtalsrörelsen påbörjades. Industriavtalet slår fast att industrin har en löneledande roll, och är på så vis ett hinder för löneutjämnande åtgärder som kvinnopotter. Detta var också ett starkt skäl till att förbund som Pappers, Elektrikerna, Byggnads och Transportarbetarförbundet motsatte sig avtalet.

– Att män tjänar mer än kvinnor är ett grundproblem i det svenska samhället. Det industriavtal som nu planeras, sätter stopp för satsningen på jämställdhetspotter som framgångsrikt minskat gapet mellan kvinnors och mäns löner. Det är ett svek mot alla kvinnor och ett nederlag för jämställdheten, sade exempelvis Elektrikernas ordförande Jonas Wallin till Kommunalarbetaren strax innan Industriavtalet blev klart.

Också Kommunal borde ha sett de uppenbara farorna med Industriavtalet.

Industrifacken siktar på att skriva nya avtal redan i slutet av hösten, men Kommunals och Hotell- och Restaurangs avtal löper ut först en bra bit in på nästa år.

Då återstår det att se om facken fortfarande är beredda att slåss för rejält höjda kvinnolöner, också i förhandlingarna med arbetsgivaren.