Lantliv i storstaden

Inklämt mellan miljonprogramsområdena Akalla, Hjulsta, Rinkeby, Tensta och Husby ligger Järvafältet, ett naturområde i norra Stockholm. Fortsätter vi tre busshåll-platser från tunnelbanestationen i Akalla kommer vi till Hästa Gård, ett ekologiskt stadsjordbruk som förfogar över 185 hektar odlings- och betesmark.

– På 1990-talet diskuterade politikerna vad de skulle göra med den här marken. Valet stod mellan en golfbana och ett ekologiskt jordbruk, berättar Oloph Fritzén, bonde på Hästa gård.

Stockholms 4H-förening fick uppdraget att starta ett bolag för att driva gården. Marken arrenderar gården av Stockholms stad. Idag finns här ett komplett jordbruk med kor, lamm, grisar, hästar och kycklingar. Huvuddelen av åkermarken används till djuruppfödning, men här finns även grönsaks- och veteodlingar. Produkterna säljs i den egna gårdsbutiken.

Oloph Fritzén möter upp på gårdsplanen en fredagsförmiddag i december. Det råder ett lugn över gården. Stressen inför jul som vi känner igen från matbutiker och köpcentra märker vi inte av här. Bondgården har redan avklarat sitt bidrag till julfirandet.

Gårdsbutikens frysar är fyllda med julskinkor och andra godsaker till julbordet.

– Jordbruket här är ganska normalstort, men det är mer mångsidigt än andra jordbruk. Det är en tydlig inriktning på natur och kultur, berättar Oloph Fritzén.

Hit kommer skolklasser på besök, en möjlighet för stadsbarn att överhuvudtaget få se levande djur. På gården anordnas olika arrangemang för företag och föreningar som kommer och håller kurser. Dessutom finns här sociala verksamheter som arbetsträning, arbetslöshets- och integrations- projekt liksom en daglig verksamhet.

– Jag tror det är ett ganska unikt arbetssätt att utöver jordbruket ha olika typer av sociala verksamheter, säger Oloph Fritzén.

Julen är den stora mathelgen. Bara julskinkan beräknas sälja i kvantiteter om 7000 ton inför årets julfirande. Samtidigt har storkonsumtionen av kött gjort att många har reagerat mot förhållandena inom djurproduktionen.

Inför julen 2009 gjorde djurrättsaktivister uppmärksammade avslöjanden av förhållandena på svenska grisgårdar. Obehagliga bilder spreds i media på stressade och tätt hoppackade djur som i vissa fall drivits till kannibalism. En påminnelse om att djurens hälsa och matens kvalité lätt blir en andrahandsfråga i den kapitalistiska rovdriftens tidevarv.

Importen av billigt utländskt kött från länder med lägre krav på djurskydd och kvalitetsgarantier pressar de svenska bönderna. Särskilt grisnäringen är hårt pressad. 1997 var 95 procent av det griskött som konsumeras i Sverige svenskproducerat. Idag är siffran nere runt 60 procent. En verklighetens kontrast mot vurmen för det lokala och närproducerade, och en verklighet som gjort att många bondgårdar har gått i konkurs och att de som vill överleva i branschen satsar på allt större och industriliknande gårdar.

Hästa gård hör till de som valt en annan väg. ”Här både kan och vill du se hur maten produceras” står det på Hästa gårds hemsida, och vi kan inte annat än instämma. Här vistas djuren största delen utomhus istället för i trånga och mörka ladugårdar, och de får sin huvudsakliga näring från naturbete istället för foder som importerats från andra sidan jorden.

– Jag är uppvuxen på en bondgård i Småland, en miljö där jag hörde bönderna klaga över att det inte gick att leva på jordbruket. För många var det svårt att få ihop till en vanlig arbetarlön, berättar Oloph Fritzén.

– Jag vill hitta sätt där det går att leva på lantbruket utan att hetsa fram storskalighet. Jag vägrar att vara en del av det, jag anser att det är möjligt med måttlighet. Det ska vara kul att vara bonde också.

Nötköttsproduktionen är Hästa gårds huvudnäring. Oloph Fritzén berättar att det på gården finns 30 moderdjur som var och ett föder en kalv årligen som går till slakt. Det låter inte så mycket, särskilt inte i jämförelse med de fabriksliknande gårdarna som föder upp hundratals djur åt gången. Men enligt Oloph Fritzén så ger nötproduktionen tillräcklig avkastning för att det ska vara möjligt för Hästa gård att satsa på olika sidoverksamheter.

– I övriga branschen är det inte något populärt synsätt, där går ju utvecklingen mer och mer mot att man bara ska göra en grej som att vara grisbonde eller mjölkbonde.

– Jag tycker att det skulle vara tråkigt att bara göra en sak. Det är klart att det innebär mycket arbete att jobba som vi gör, men här blir bonden närvarande på ett annat sätt och inte bara en anonym figur som sitter i en traktor.

Vi promenerar längs hagarna på Järvafältet samtidigt som Oloph Fritzén berättar om Hästa gårds verksamhet. På en lerig åker bökar två grisar som undgått ödet att hamna på julbordet.

Årligen föder Hästa gård upp ett tiotal grisar som går till slakt. En gris beräknas ge ungefär 85 kilo ätbart kött så tio grisar utgör en försvinnande liten del av de 7000 ton julskinka som kommer att konsumeras till jul. Frågan är hur lönsamt de är att föda upp tio grisar?

– Eftersom vi säljer i egen butik har vi minskat på andelen mellanhänder som ska ha del av vinsten. För oss ger tio grisar en omsättning på 130000 kronor, det är ingen dålig extrainkomst, förklarar Oloph Fritzén.

Grisarna på Hästa gård matas med överbliven mat från en Ica-butik i grannskapet, ett förnuftigt sätt att ta tillvara på den mat som butiken annars slänger för att den anses vara för gammal.

– Vår grisproduktion är helt utan miljöpåverkan, konstaterar Oloph Fritzén, inte utan en viss stolthet i rösten.

Det låter som ett vettigt alternativ som borde passa fler grisuppfödare. Särskilt som de svenska grisbönderna klagar över dyra foderkostnader.

– För 10-15 år sedan var det här standard, bönder samlade ihop matrester från restauranger och andra kök som de matade grisarna med. Man slutade med det när det började spridas sjukdomar bland grisarna, berättar Oloph Fritzén.

– Idag tror de flesta att de inte är tillåtet att mata grisarna med matrester, men vi har kollat upp det och bröd och äpplen är inga problem att använda.

Miljötänkandet finns ständigt närvarande. Det ekologiska jordbruket tillåter inte handelsgödsel eller kemiska bekämpningsmedel. Istället bygger odling och djuruppfödning på att ta tillvara på den naturliga miljön. Det har inspirerat till flera påhittiga lösningar där de olika näringsgrenarna på Hästa gård växelverkar.

Oloph Fritzén visar oss gårdens senaste byggnad, ett kombinerat stall och växthus. Här ska de två grisarna vi träffade tidigare bo i vinter, till vårsådden kommer de att ha bökat upp jorden och tillfört marken gödsel och näring. Som en bonus ger kombinationen växthus och stall djuren möjlighet att vistas i dagsljus även när de är inomhus.

– Dessutom kostar det tiotusen kronor att bygga jämfört med kostallet som kostat en miljon, säger Oloph Fritzén, med en gest mot kossorna som står och idisslar bakom oss.

En liknande finurlighet används vid gårdens kycklinguppfödning och äggproduktion. Kycklingarna bor i portabla burar på hjul som flyttas en gång om dagen. På så sätt får kycklingarna tillgång till färskt gräs och slipper trampa runt i sin egen avföring.

Kycklingarna håller till i kohagarna där de bidrar till gödslingen genom att sprätta i komockorna och äta upp skadeinsekter och andra småkryp.

Det är ett tillvägagångssätt som skiljer sig markant mot kycklingindustrins trånga burar där framavlade kycklingar föds upp på kortast möjliga tid. På Hästa gård har kycklingköttet inte heller pumpats fullt med vatten, ett manipuleringstrick som den konventionella kycklingindustrin satt i system för att dryga ut köttet till fördel för vinsterna.

Resultatet när kycklingarna fått växa till sig i naturligt tempo och i huvudsak har livnärt sig på grönbete är inte oväntat ett saftigare och smakrikare kött – det kan vi intyga efter ett empiriskt test.

Det ekologiska jordbrukets begränsning är att produktiviteten är lägre än i det konventionella jordbruket, vilket medför högre priser på varorna. På den punkten kan Hästa gård inte konkurrera med importerat kött eller grönsaker från konstgödslade odlingar. Oloph Fritzén är medveten om problematiken. I det direkta närområdet ligger fattiga förorter som Rinkeby och Husby där många invånare tvingas att vända på varje krona.

– Vi försöker hålla sansade priser, det ska inte vara dyrare hos oss än vad ekologiska produkter kostar i vanliga affärer. Jag vill inte att vi ska producera exklusiva varor som bara de som bor i Sollentuna har råd att köpa, men det är inte möjligt för oss att hålla lika låga priser som de varor du kan köpa på Lidl.

När vi blickar ut över de vidsträckta hagarna på Järvafältet tornar förorternas höghus upp sig i bakgrunden. Storstaden är nära, den lantliga miljön till trots. Även om miljonprogramsområdenas invånare kanske inte är de köpstarkaste säger Oloph Fritzén att gården har mycket positivt utbyte med de boende i närområdet.

– Här bor många utlandsfödda som vuxit upp med småjordbruk och sedan hamnat i betongförorter i Sverige när de tvingats fly från sina hemländer. För dem är det väldigt uppskattat att det finns en bondgård runt knuten där de kan vara med i arbetet.

I samarbete med Studiefrämjandet driver Hästa gård sedan en tid ett projekt för utlandsfödda svenskar som arbetat som jordbrukare i sina hemländer. Tanken är att de ska lära sig det svenska jordbruket för att lättare komma in på arbetsmarknaden.

Projektet har resulterat i en grönsaksodling med försäljning och självplock.

– Vi som jobbar på gården plöjer, harvar och gödslar marken, resten av arbetet sköter de själva.

Oloph Fritzén uppskattar att ett jordbruk av Hästa gårds storlek producerar livsmedel för omkring 200 familjer. Det räcker inte långt för att mätta Stockholms befolkning, men de positiva exempel vi sett här är inspirerande.

I en tid av tilltagande klimatkris och då medvetandet ökar om det ohållbara i långväga lastbilstransporter och övergrepp på naturen känns det förnuftigare att producera maten så nära dem som ska äta den som möjligt, med största hänsyn till människor, djur och miljö.

I ett planerande och långsiktigt samhälle utan hämmande kortsiktiga vinstintressen så skulle det inte heller vara någon omöjlighet.

Oloph Fritzén ser ljust på Hästa gårds framtid. Han påpekar att det är en verksamhet som sakta men säkert är under uppbyggnad.

– Det är liksom ingen som går in och stöttar med ett stort kapital, det är på den nivån att vi jobbar extra med snöskottning på vintrarna för ha råd med projekt vi vill driva sommartid.

Att döma av det hittillsvarande vädret så kommer det att bli klent med extrainkomster den här vintern, men just den här fredagen har faktiskt årets första snö fallit i Stockholm. Det är inga mängder, men tillräckligt för att gårdsplanen ska vara täckt av ett vitt lager som börjat töa.

Oloph Fritzén ursäktar sig och säger att han måste återgå till gårdssysslorna. Medan han sätter sig i traktorn för att skotta bort snöslasket innan det hinner frysa till is tar vi en avslutande promenad runt Hästa gård och önskar god jul till korna, grisarna, hästarna och lammen.