Kvinnors underordning består visar statlig utredning

Publicerad 2 augusti 2005

Jämställdheten mellan man och kvinna har i vissa avseenden ökat
under 1990-talet. Men inte för alla, inte så mycket bland arbetarklass
som inom den politiska och ekonomiska eliten och särskilt inte för
ensamstående med barn.

På tisdagen presenterade Jämställdhetspolitiska
utredningen resultatet av sitt arbete under ordförandeskap av Gertrud
Åström, docent vid institutionen för ekonomisk historia vid Stockholms
universitet. Uppdraget, givet av regeringen, var att "göra en översyn
av jämställdhetspolitikens mål, inriktning, organisation och
effektivitet. Vidare uppdrogs åt utredningen att pröva om de
samhällsförändringar som skett under tioårsperioden medför att
jämställdhetspolitiken bör ges en ny inriktning."

Intressant resultat
I skrivande stund har vi bara tagit del av utredningens egen
sammanfattning. Resultatet är ur många synpunkter intressant.
Utredningen verkar seriös, även om vi som alltid i statliga
undersökningar saknar det grundläggande klassperspektiv som är
förutsättningen för att kunna analysera och förstå vart samhället är på
väg.

Detta sagt trots utredarnas konstaterande att jämställdheten är
betydligt bättre inom den politiska eliten med 45 procent kvinnor och
55 procent män, än bland folket som helhet. Utredarna ser hur
politikerna förblindas att tro att jämställdheten är bättre än vad den
är ute i verkligheten: "Utredningens uppföljning av det nuvarande målet
visar på en ganska snäv förståelse av maktbegreppet, där den
demokratiska diskussionen (läs politikernas diskussion, vår anm) i
stort sett handlat om representationsfrågor."

Utredning tycks vara bland de bättre vi tagit del av de senaste
decennierna. Så finns en principiell kritik av politikers användning av
teoretiska begrepp som inte tydligt definieras. Utredningen kritiserar
den politiska eliten för att begrepp som "könsmaktordning" och
"feministisk inriktning" har givits en central roll för
jämställdhetspolitiken utan att de definierats.

På vanlig svenska menar utredarna att utan vetenskaplig förankring
slänger sig politikerna med begrepp som de inte begriper innebörden av.
"Att använda teoretiska begrepp utan närmare förklaring kan också
innebära ett demokratiskt problem om det görs på ett sådant sätt att
det utestänger människor."

Utredarnas egen vilja till snabbare framsteg i jämställdhetsarbetet
märks tydligt: "Špotentialen att åstadkomma förändring i riktning mot
jämställdhet, inte ligger i vilka ord eller begrepp som används.
Däremot är radikaliteten beroende av vilken innebörd centrala begrepp
ges och i vad mån denna innebörd kan översättas i politisk handling som
leder till förändringar i samhället." En svidande kritik mot det
politiska etablisemanget och vi anar möjligheten till verkligt
progressiva slutsatser hos utredningen.

Inte minst tycks flera av de forskarrapporter som ingår i
undersökningen vara värda ett närmare studium. Här finns bland annat
studier av lågavlönade kvinnors försörjningsstrategier och hur
överflyttningar av omsorgen om äldre från institutioner till anhöriga
påverkat jämställdheten. Flera samhällsområden belyses men här nöjer vi
oss med att kort referera utredarnas syn på "utvecklingen av den
ekonomiska jämställdheten" under 1990-talet.

Höjd utbildningsnivå
På den positiva sidan har kvinnor höjt sin utbildningsnivå, stärkt
positionen på arbetsmarknaden, minskat deltidsarbetet, minskat sitt
obetalda arbete, tillgången på barnomsorg har ökat, maxtaxan har
inneburit minskade marginaleffekter och de kvoterade "pappamånaderna"
har ökat fädernas uttag av föräldrapenning.

På den negativa sidan konstaterar utredarna att kvinnors höjda utbildningsnivå inte givit högre lön i motsvarande utsträckning.

Trots att kvinnor minskat hemarbete med 4,5 timmar har det "inte
inneburit någon reell omfördelning av det obetalada hem- och
omsorgsarbetet mellan kvinnor och män." Orsaken är bland annat att
männen inte alls har ökat sitt hemarbete, vilket visar sig i att "bland
sammanboende kvinnor och män förefaller män helt opåverkade av om
kvinnor arbetar deltid eller heltid."

En av de största negativa faktorerna för jämställdheten är
nedskärningarna inom äldreomsorgen. Kvinnliga anhöriga, främst äldre
makar och medelålders döttrar har ökat sitt obetalda omsorgsarbete om
gamla. Insatserna från manliga anhöriga har inte ökat i motsvarande
grad. Utredningen konstaterar att "om inte andra lösningar på
äldreomsorgsbehovet genomförs, finns risk att kvinnors obetalda arbete
ökar."

På den negativa sidan finns också att främst kvinnor står för ökningen
i sjukskrivning. Kvinnor är mer sjukskrivna än män oavsett ålder,
utbildning, familjetyp eller bransch. Det samma gäller ökningen av
förtidspensioner.

Men visst finns ett klassperspektiv med när utredningen kommer in på
arbetsmarknaden. "Den största otryggheten har de LO-anslutna kvinnorna.
Denna utveckling har gått i motsatt riktning mot de
jämställdhetspolitiska målen." Kvinnor finns på arbetsmarknaden i
nästan lika stor omfattning som män, men könssegregeringen är starkt
kopplad till löneskillnaderna som i stort sett varit oförändrade sedan
1980, samma år som jämställdhetslagen trädde i kraft.

Kvinnofälla
Intressant är också att nyföretagande, borgarnas omhuldade "starta
eget", riskerar bli en kvinnofälla. Många går i konkurs, särskilt i
glesbygd är detta ett problem. "Risken är stor att man för över
strukturella problem till den enskilda individen."

Utredningen konstaterar att sämst ställda i alla avseenden är
ensamstående kvinnor med barn, men också de mycket få ensamstående
männen med barn. Här förslås ett förvärvsavdrag till stöd för dessa
grupper.

Ett förslag som i förstone verkar rimligt men som kräver närmare
studier för ett slutgiltigt ställningstagande. Vi återkommer med
kommentarer till detta och utredningens övriga förslag där skärskilt
tanken på en ny statlig myndighet för jämställdhet kräver en ordentlig
analys för ställningstagande. Vi har en grundläggande skepsis mot
byråkratiska metoder för att lösa grundläggande och strukturella
samhällsproblem, men detta måste naturligtvis vägas mot vikten av
kraftinsatser för ökad jämlikhet mellan könen, en för kommunister
mycket högt prioriterad fråga.

Lars Rothelius
Proletären 31, 2005