Kvinnoröster från högerpolitikens Sverige 2: Tuffare tider och några ljusglimtar
Varför sparkar borgaralliansen på dem som redan ligger? Jag blir så
upprörd när jag tänker på det. Det började redan efter valet och
fortsatte när borgarna presenterade sin budget. Vi var förbannade på
jobbet. Vi är många mödrar som har barn som är på väg ut i arbetslivet.
De får kämpa med långa perioder av arbetslöshet varvat med osäkra
anställningar. Jag kunde flytta hemifrån när jag var 19 år, trots att
jag var arbetslös. Jag hade jobbat ett år och kvalificerat mig för
a-kassa, och det räckte för att få förstahandskontrakt på en lägenhet!
Nu har borgarna försvårat det att få gå med i a-kassan. Det är dyrare
att vara med och man får lägre ersättning som arbetslös. Men det finns
ju ändå inga lägenheter att hyra, om man nu skulle ha råd med det.
Snart finns väl inga hyreslägenheter alls, om borgarna får hållas.
*
Jämfört med andra kommunalare är vi gynnade på Tvätteriet. Alla som
vill, arbetar heltid. Men medelåldern är hög och jobbet tungt – många
känner av det i kroppen. Jag ser det varje gång jag är på
fackexpeditionen. Högen med arbetsskadeanmälningar växer, både de som
är klara för att arkiveras och de som behöver hjälp med formuleringarna.
Men jag tror inte att jag har träffat någon som inte vill jobba och
göra rätt för sig. Trots värk och att man kanske bara kan jobba två
timmar om dagen, så biter folk ihop. Ofta straffar det sig och de blir
helt sjukskrivna, men de vill tillbaka.
”Det ska löna sig att arbeta” säger borgarna. Det är ett stort hån. De
kan lika gärna säga rent ut att alla som är sjukskrivna eller
arbetslösa fuskar. Det är ju vad borgarna tycker. ”Nu ska de jagas med
blåslampa!”
Försäkringskassan har blivit mycket tuffare. ”Klarar du inte att jobba
på Tvätteriet, kan du klara ett annat jobb! Vi kan inte godkänna
fortsatt sjukskrivning.” Men vem vill anställa en kvinna på 40-50 år,
med värk i armar och axlar? Hur ska de kunna slåss med alla arbetslösa
om det fåtal arbeten som finns? Så länge de har en anställning så gör
inte arbetsförmedlingen ett jota för att hjälpa dem hitta ett annat
jobb.
Jämfört med andra kommunalare är vi gynnade på Tvätteriet. Alla som
vill, arbetar heltid. Men medelåldern är hög och jobbet tungt – många
känner av det i kroppen. Jag ser det varje gång jag är på
fackexpeditionen. Högen med arbetsskadeanmälningar växer, både de som
är klara för att arkiveras och de som behöver hjälp med formuleringarna.
Men jag tror inte att jag har träffat någon som inte vill jobba och
göra rätt för sig. Trots värk och att man kanske bara kan jobba två
timmar om dagen, så biter folk ihop. Ofta straffar det sig och de blir
helt sjukskrivna, men de vill tillbaka.
”Det ska löna sig att arbeta” säger borgarna. Det är ett stort hån. De
kan lika gärna säga rent ut att alla som är sjukskrivna eller
arbetslösa fuskar. Det är ju vad borgarna tycker. ”Nu ska de jagas med
blåslampa!”
Försäkringskassan har blivit mycket tuffare. ”Klarar du inte att jobba
på Tvätteriet, kan du klara ett annat jobb! Vi kan inte godkänna
fortsatt sjukskrivning.” Men vem vill anställa en kvinna på 40-50 år,
med värk i armar och axlar? Hur ska de kunna slåss med alla arbetslösa
om det fåtal arbeten som finns? Så länge de har en anställning så gör
inte arbetsförmedlingen ett jota för att hjälpa dem hitta ett annat
jobb.
*
Tillbaka till den förhöjda finansieringsavgiften till a-kassan, som det
så fint heter. Det var 187 personer som skrev under protester mot
försämringarna i a-kassan. Då ska ni veta att det är nästan total
uppslutning.
Klubben har tappat medlemmar pga avgiften. De anser sig inte ha råd att
betala. Det är flera äldre som varit med i facket i hela sitt liv, och
som nästan skäms för att de begär utträde. Det är ju inte bara
höjningen på 240 kronor. Borgarna har ju tagit bort avdragsrätten för
fackavgift och a-kassa också. Den skattesänkning vi fick vid årsskiftet
naggas i kanten av den ena försämringen efter den andra.
Men det finns ljusglimtar. Vi har skrivit in flera nya medlemmar också,
i alla åldrar. Än så länge har borgarna inte lyckats med sitt syfte:
att krossa facket. Än har de inte knäckt oss.
Ingela Eriksson Thelin
Proletären 10, 2007
Tillbaka till den förhöjda finansieringsavgiften till a-kassan, som det
så fint heter. Det var 187 personer som skrev under protester mot
försämringarna i a-kassan. Då ska ni veta att det är nästan total
uppslutning.
Klubben har tappat medlemmar pga avgiften. De anser sig inte ha råd att
betala. Det är flera äldre som varit med i facket i hela sitt liv, och
som nästan skäms för att de begär utträde. Det är ju inte bara
höjningen på 240 kronor. Borgarna har ju tagit bort avdragsrätten för
fackavgift och a-kassa också. Den skattesänkning vi fick vid årsskiftet
naggas i kanten av den ena försämringen efter den andra.
Men det finns ljusglimtar. Vi har skrivit in flera nya medlemmar också,
i alla åldrar. Än så länge har borgarna inte lyckats med sitt syfte:
att krossa facket. Än har de inte knäckt oss.
Ingela Eriksson Thelin
Proletären 10, 2007