Kvinnan skyddas inte av lagen

Christian Diesen, professor i processrätt vid Stockholms universitet, gästade Kommunistiska Partiets och RKU:s  kvinnokonferens för att prata om kvinnors olikhet inför lagen.

– Könsdimensionen är där de största orättvisorna finns, menar han.

Framförallt gäller det brott inom relationer där kvinnor och barn har mycket svårt att få upprättelse i det svenska rättssystemet.

Christian Diesen menar att detta kan förklaras med en patriarkal tradition där det som sker i hemmet är mannens ensak. Mannen har rätt till sin fru och sina barn. Och för tjugofem år sedan fanns inte brott som barnmisshandel eller kvinnofridskränkning.

Var tionde kvinna våldtas
Just nu håller Christian Diesen på med en studie under rubriken ”Den rättsliga hanteringen av övergrepp mot kvinnor och barn” som också är en jämförande studie mellan olika europeiska länder. I sitt föredrag på kvinnokonferensen fokuserade han på den delen av forskningen som rör brottet våldtäkt.

Tio procent av alla kvinnor blir någon gång under sitt liv utsatt för en våldtäkt. Det begås lågt räknat 20000 våldtäkter om året i Sverige.

– Det innebär att det är ett mycket frekvent brott, säger Christian Diesen.

Antalet anmälningar av våldtäkter har ökat stort de senaste tjugo åren. Från 900 anmälningar 1985 till 2400 anmälningar 2004. Forskarna räknar ändå med ett mörkertal på 90 procent. Varför är det då så få som anmäler en våldtäkt? Christian Diesen anger flera olika skäl. Kvinnan upplever ofta att det inte är någon idé att anmäla. Hon kan vara rädd för rättsprocessen och offentligheten. Hon kanske skuldbelägger sig själv eftersom samhället säger att det ofta är kvinnans eget fel när hon blir våldtagen. Hon kan känna lojalitet mot mannen eller så betraktar hon helt enkelt inte det skedda som en våldtäkt.

Inte många män döms
Men trots att antalet anmälningar alltså hela tiden ökar så är det inte fler män som döms för våldtäkt.

– Sedan 1965 har ungefär 160 personer om året dömts för våldtäkt, sedan 2000 är det omkring 200 per år, berättar Christian Diesen.

Endast tio procent av de anmälda förövarna ställs inför rätta. Resten av fallen läggs ner. 80 procent av de åtalade fälls, vilket är lägre än för andra brott. Det hela mynnar ut i att endast en procent av alla våldtäkter i Sverige leder till fällande dom.

Christian Diesen går över till att förklara varför så många våldtäktsfall läggs ner. Vad gäller överfallsvåldtäkter så handlar det ofta om att det är svårt att hitta gärningsmannen. Men om man hittar honom är det stor chans att han blir fälld.

Det är de så kallade relationsvåldtäkterna, där kvinnan har ett förhållande till mannen eller där hon har följt med honom hem efter krogen, som är komplicerade. Svenska män har nämligen lärt sig att det ofta räcker med att lämna en så kallad samtyckesinvändning för att gå fri. Det innebär att mannen erkänner att han hade sex med kvinnan, men att hon var med på det. Eller i alla fall att han trodde att hon var med på det. I så fall finns det ju inget uppsåt, vilket krävs för att dömas för brottet.

– Slutsatsen är att kvinnans ord inte räcker, menar Christian Diesen. Trots att mannen egentligen ska kunna gå att döma mot sitt nekande om kvinnan är fullt tillförlitlig. Men så är det inte i praktiken.

Han har också i sin forskning kommit fram till att risken för en man att bli åtalad för våldtäkt står i direkt proportion till hans och kvinnans sociala status. Om mannen har hög social status, om han är tidigare ostraffad och kvinnan var ung, utmanande klädd och berusad, då är det näst intill omöjligt att fälla honom för våldtäkt. Men om mannen är invandrare och kriminellt belastad medan kvinnan har hög social status och var nykter vid tillfället, då är chanserna betydligt större.

– Det verkar finnas en kvot av män som döms för våldtäkt inom relationer varje år och de utgörs till största delen av kriminella, missbrukare och invandrare.

Manligt perspektiv
Christian Diesen menar att eftersom det är så svårt att döma en våldtäktsman så finns det en uppgivenhet hos polisen när en kvinna kommer för att anmäla en våldtäkt. Det ”perfekta offret” måste vara en skyddsvärd kvinna (alltså inte promiskuös). Hon får inte ha tagit några risker och hon måste också bedömas klara av rättsprocessen som av många kvinnor beskrivs som en andra våldtäkt.

Utredningsförutsättningarna måste också vara optimala. Finns det motiv för en falsk anklagelse? Har kvinnan dröjt med sin anmälan? Gjorde hon för lite motstånd? Överdriver hon i sin berättelse?

Allt detta sammantaget innebär att utredningen fokuseras på offret och präglas av misstro gentemot henne.
– Många misstänkta blir aldrig ens hörda, berättar Christian Diesen.

Detta innebär att det nästan är omöjligt för en våldtagen kvinna att få upprättelse.

– Samtyckesinvändningen godtas nästan alltid och rimligheten i berättelserna bedöms utifrån mannens föreställningsvärld och pornografin.

På ett mer ideologiskt plan innebär denna ordning att lagen och dess tillämpning inte skyddar kvinnans sexuella självbestämmanderätt. Christian Diesen menar att ett av problemen är att lagen är skriven ur ett manligt perspektiv.
– Utgångspunkten är inte kränkningen av kvinnans sexuella självbestämmande. Grunden för våldtäktsbrottet är istället våldet, vilket innebär att kvinnan måste göra motstånd för att det ska kallas våldtäkt. Det är de fysiska skadorna som är grunden för utredningen.

Christian Diesen menar att det fram till det senaste sekelskiftet fanns bättre förutsättningar att döma män för våldtäkt inom relationer än det finns idag. Idag godtas alla invändningar som rimliga, även att fjortonåriga flickor skulle vilja ha våldsamt gruppsex.

– Jämställdheten har tagit ett steg tillbaka i praktiken, menar han.

I dagens lagstiftning utgår man ifrån att kvinnan samtycker till sex om hon inte säger något annat. Christian Diesen vill se en ny sexualbrottslag som istället slår fast att kvinnan är tillgänglig bara om hon säger ja. Skrivningen skulle då istället bli att den som utan samtycke utför sexuell handling mot annan ska dömas för våldtäkt.

Förutom att en sådan skrivning skulle ge bra signaler, inte minst till unga killar, så skulle fokus i utredningen flyttas från offret till gärningsmannen. Från att kvinnan ska visa hur hon gjorde motstånd till att mannen ska visa hur han fick sitt samtycke. Christian Diesen är noga med att påpeka att detta inte innebär någon omvänd bevisbörda.

– Problematiken i ord mot ord-situationer kvarstår. Den här reformen skulle mer ha en ideologisk betydelse för det allmänna rättsmedvetandet.

Många frågor
Efter föredraget var det många i publiken som hade intressanta frågor att ställa till Christian Diesen. Bland annat varför det ställs frågor om kvinnors klädsel och sexuella historia i rättssalarna.

– Det är ett sätt för försvaret att lägga grund för samtyckesinvändningen, svarar Christian Diesen. Och domarna tillåter nästan alla frågor. Det är därför det är viktigt med ett målsägarbiträde.

En annan åhörare frågar om pornografins betydelse för våldtäktsbrottet och Christian Diesen menar att han ofta stöter på inställningen att ”som pornografin ser ut idag så är det inte så konstigt att det blir som det blir”.

– Pornografin har stor inverkan på den här brottsligheten, framförallt bland tonåringar och vid gruppvåldtäkter som var relativt ovanliga tidigare.

En annan fråga handlar om varför män våldtar. Om det handlar om en allmän maktlöshet i samhället.

– Jag tror att det är farligt att se våldtäktsbrottet som ett uttryck för våld i första hand. Det måste ses i förhållande till könsrollerna. Om att mannens tillfredsställelse står i fokus.

Skulle inte fler förhör av misstänkta gärningsmän verka preventivt, undrar någon.

– Våldtäkt är socialt stigmatiserande och polisen vågar inte gå på mannen. De tänker på mannens rättssäkerhet i första hand.

Finns det något sätt att förhindra ord mot ord-situationer?

– Den svenska polisen är dålig på att förhöra och särskilt vid sexualbrottmål. Den som har våldtagit vet det själv och det gäller att locka fram behovet av att erkänna.

Hur påverkas jämställdheten i stort av att så få våldtäktsmän döms?

– Det är viktigt för normbildningen i samhället att ungdomar får schyssta värderingar. I det sammanhanget är rättssystemet inte till någon hjälp i dag.

JENNY NYSTRÖM
Proletären 9, 2006