Jul på Posten
När vi stiger in på Postens utdelningskontor i
Högsbo/Majorna klockan åtta på morgonen har de anställda redan sorterat
brev ett bra tag. Reklam för julskinka och julklappar, julkort och
vanliga brev ska in i rätt fack, så att allt sedan kan delas ut. Det är
mycket att göra och högarna med post ser aldrig ut att ta slut, men det
är en god stämning och medan arbetet med att sortera posten fortgår
finns det tid att småprata lite med varandra.
Vi träffar Janne Karlsson, Anna-Karin Sparredal, Thomas
Jacobsson, Moses Elfström och Urban Olin när de tar en kort paus i
fikarummet.
– Den här veckan före jul är olik alla andra. Det är väldigt mycket
julkort, hittills har vi faktiskt slagit rekord i antalet julkort varje
år, så länge jag kan minnas. Vi får se om det blir ett nytt rekord i
år, säger Janne Karlsson.
För brevbärare handlar julen inte bara om tomtar, julklappar och glögg.
För dem är veckan innan julafton en av årets mest hektiska.
– Jag ser annorlunda på julen för att jag är brevbärare. Men vi som är
anställda här vet vad det handlar om, så alla är ändå på gott humör,
säger Janne Karlsson.
Julkorten strömmar in till utdelningskontoret, men det är inte de som utgör det största arbetet för brevbärarna.
– Det största problemet är reklamen, det är den som förstör allt. Det
känns som att Posten tycker att det är viktigare att vi får ut all
reklam än att vi får ut breven, säger Moses Elfström och Thomas
Jacobsson instämmer.
– Det är för att reklamen ger Posten intäkter. Reklamen har förstört vårt jobb, säger han halvt på skämt och halvt på allvar.
Förr ingick inte utdelningen av reklam i brevbärarnas ordinarie
uppgifter, utan de fick lönetillägg om de delade ut reklam. Reklamen
delades då dessutom alltid ut efter att den ordinarie rundan var
avslutad, för att breven skulle prioriteras. Det var först för cirka
tio år sedan som utdelningen av reklam inte längre var frivillig, utan
gjordes till en del av det normala brevbärarjobbet, berättar de.
– Men skulle vi haft våra arbeten kvar om det inte varit för reklamen? frågar Anna-Karin Sparredal.
– Det stora problemet är hur reklamen fördelas. Säljarna bryr sig inte
om hur vår arbetsbörda ser ut, och det är ett problem. För två veckor
sedan var det jättelugnt, då borde vi ha delat ut Frölundatidningen och
Vårt Göteborg istället för nu när vi har så mycket annat, säger Moses
Elfström.
De andra nickar instämmande.
– Felet från början var ändå att Posten bolagiserades så att det
skapades en konkurrenssituation. Nu ska Posten fungera som vilket
privat bolag som helst, och de kan motivera att vi ska dela ut vilken
skit som helst med att det räddar jobben, säger Thomas Jacobsson.
*
Brevbärarna som sitter i fikarummet har jobbat länge på Posten – flera
av dem i tjugo eller till och med trettio år. Trots det tjänar de bara
cirka 19.000 kronor i månaden.
– Det är en fruktansvärt dålig lön. Det är svårt att hitta yrken där de tjänar sämre, säger Janne Karlsson.
Därför har de som jobbar på postkontoret kommit överens om att facket
borde kräva minst 2.000 kronor i lönelyft i avtalsrörelsen.
– Dessutom tycker vi att facket ska driva krav på att de individuella
lönerna avskaffas, och att minimilönerna ska höjas, berättar Anna-Karin
Sparredal. I dag är ingångslönen på Posten 14.700 kronor i månaden.
Trots den låga lönen så trivs brevbärarna med sitt jobb.
– Arbetskamraterna är det bästa, säger Anna-Karin Sparredal.
– Och det är skönt att vi får vara utomhus. Om man kan sitt distrikt
bra så kan man tänka på något annat, eller lyssna på musik, säger Urban
Olin.
Rasten går snabbt, och när tjugo minuter har gått måste alla återgå
till arbetet. Det är fortfarande mycket kvar att göra, och de går
tillbaka för att sortera post.
Brevbärarna som sitter i fikarummet har jobbat länge på Posten – flera
av dem i tjugo eller till och med trettio år. Trots det tjänar de bara
cirka 19.000 kronor i månaden.
– Det är en fruktansvärt dålig lön. Det är svårt att hitta yrken där de tjänar sämre, säger Janne Karlsson.
Därför har de som jobbar på postkontoret kommit överens om att facket
borde kräva minst 2.000 kronor i lönelyft i avtalsrörelsen.
– Dessutom tycker vi att facket ska driva krav på att de individuella
lönerna avskaffas, och att minimilönerna ska höjas, berättar Anna-Karin
Sparredal. I dag är ingångslönen på Posten 14.700 kronor i månaden.
Trots den låga lönen så trivs brevbärarna med sitt jobb.
– Arbetskamraterna är det bästa, säger Anna-Karin Sparredal.
– Och det är skönt att vi får vara utomhus. Om man kan sitt distrikt
bra så kan man tänka på något annat, eller lyssna på musik, säger Urban
Olin.
Rasten går snabbt, och när tjugo minuter har gått måste alla återgå
till arbetet. Det är fortfarande mycket kvar att göra, och de går
tillbaka för att sortera post.
*
Johnny Wallin och Marcus Stråhle sitter inne på ett litet kontor som är
beläget i ena hörnet av den stora sorteringslokalen. De är arbetsledare
på utdelningskontoret, och nu inför jul innebär det många extra timmars
jobb.
– Det är alltid mycket post så här års. Vi har cirka tjugo stycken som
jobbar extra hos oss för att vi ska hinna med allt, berättar Johnny
Wallin.
– Vi två jobbade dessutom i söndags för att vi ska hinna med att dela
ut dagens post och sortera julkorten. Det är betydligt mer reklam nu
för tiden, ofta är det så mycket att brevbärarna inte kan ta allt,
berättar Marcus Stråhle.
Viktgränsen är på 125 kilo reklam per brevbärardistrikt. Utöver detta
tillkommer de vanliga breven, så det är ett fysiskt krävande jobb att
vara brevbärare.
Mikael Lago som jobbat på Posten i Högsbo/Majorna i fem år är en av de
brevbärare som flera gånger kommit upp i viktgränsen den senaste
månaden.
– Posten tjänar ju pengar på att det är mycket reklam, men det är tungt
för oss brevbärare, säger han samtidigt som han fortsätter sortera
julkort.
Trots att jobbet kan vara fysiskt påfrestande så trivs han väldigt bra.
– Det är skönt att vara ute varje dag. Tänk att bara sitta inne på ett kontor…
Vi fortsätter att gå runt och titta in i de bikupsliknande
avdelningarna där brevbärarna sliter med att sortera posten. Samtidigt
är Kent Frank i full gång med att göra frukost en trappa upp. Veckan
före jul serveras det gröt och mackor varje morgon vid niotiden.
Kent Frank har varit brevbärare på just det här utdelningskontoret i
trettioett år, frånsett ett fåtal månader. Så han har varit med ett
antal jular tidigare, och det märks att han dessutom har erfarenhet av
tidigare grötkok.
– Jag trivs väldigt bra här, annars hade jag inte varit kvar så länge, säger han.
– Den goda kamratskapen är det bästa. Annars kan jobbet vara ganska
tungt. Och det blir tyngre och tyngre varje år, berättar Kent Frank.
Han var liksom brevbärarna i fikarummet med på den tiden då
reklamutdelningen inte ingick i deras normala arbetsuppgifter. På den
tiden fick brevbärarna desutom extra lönetillägg om de delade ut
massutskick.
– Vi har förlorat mycket på att tillägen togs bort och allt blev
obligatoriskt. Vi har stått helt still lönemässigt, om man jämför med
andra LO-grupper.
Kent Frank tycker att detta borde uppmärksammas i avtalsrörelsen.
Han menar att de speciella lönesatsningar som görs borde ske utöver de
vanliga kraven, och inte på bekostnad av andra lågavlönade grupper.
– Det är ju riktigt att exempelvis ungdomslönerna ska upp, det ska vara
lika lön för alla. Men det borde inte ske på bekostnad av oss.
Satsningarna på ungdomar eller kvinnor borde vara tillägg som görs
utöver den vanliga lönesatsningen, menar han.
Medan vi pratar hinner risgrynsgröten bli färdig, och de första
brevbärarna kommer upp för att äta. Kent Frank berättar att det
tidigare serverades frukost varje dag, och inte bara till jul. Men
skattemyndigheterna såg frukosten som en förmån som måste beskattas,
och det var omöjligt att räkna ut hur mycket skatt det skulle bli för
var och en. Därför drogs frukosten in.
Johnny Wallin och Marcus Stråhle sitter inne på ett litet kontor som är
beläget i ena hörnet av den stora sorteringslokalen. De är arbetsledare
på utdelningskontoret, och nu inför jul innebär det många extra timmars
jobb.
– Det är alltid mycket post så här års. Vi har cirka tjugo stycken som
jobbar extra hos oss för att vi ska hinna med allt, berättar Johnny
Wallin.
– Vi två jobbade dessutom i söndags för att vi ska hinna med att dela
ut dagens post och sortera julkorten. Det är betydligt mer reklam nu
för tiden, ofta är det så mycket att brevbärarna inte kan ta allt,
berättar Marcus Stråhle.
Viktgränsen är på 125 kilo reklam per brevbärardistrikt. Utöver detta
tillkommer de vanliga breven, så det är ett fysiskt krävande jobb att
vara brevbärare.
Mikael Lago som jobbat på Posten i Högsbo/Majorna i fem år är en av de
brevbärare som flera gånger kommit upp i viktgränsen den senaste
månaden.
– Posten tjänar ju pengar på att det är mycket reklam, men det är tungt
för oss brevbärare, säger han samtidigt som han fortsätter sortera
julkort.
Trots att jobbet kan vara fysiskt påfrestande så trivs han väldigt bra.
– Det är skönt att vara ute varje dag. Tänk att bara sitta inne på ett kontor…
Vi fortsätter att gå runt och titta in i de bikupsliknande
avdelningarna där brevbärarna sliter med att sortera posten. Samtidigt
är Kent Frank i full gång med att göra frukost en trappa upp. Veckan
före jul serveras det gröt och mackor varje morgon vid niotiden.
Kent Frank har varit brevbärare på just det här utdelningskontoret i
trettioett år, frånsett ett fåtal månader. Så han har varit med ett
antal jular tidigare, och det märks att han dessutom har erfarenhet av
tidigare grötkok.
– Jag trivs väldigt bra här, annars hade jag inte varit kvar så länge, säger han.
– Den goda kamratskapen är det bästa. Annars kan jobbet vara ganska
tungt. Och det blir tyngre och tyngre varje år, berättar Kent Frank.
Han var liksom brevbärarna i fikarummet med på den tiden då
reklamutdelningen inte ingick i deras normala arbetsuppgifter. På den
tiden fick brevbärarna desutom extra lönetillägg om de delade ut
massutskick.
– Vi har förlorat mycket på att tillägen togs bort och allt blev
obligatoriskt. Vi har stått helt still lönemässigt, om man jämför med
andra LO-grupper.
Kent Frank tycker att detta borde uppmärksammas i avtalsrörelsen.
Han menar att de speciella lönesatsningar som görs borde ske utöver de
vanliga kraven, och inte på bekostnad av andra lågavlönade grupper.
– Det är ju riktigt att exempelvis ungdomslönerna ska upp, det ska vara
lika lön för alla. Men det borde inte ske på bekostnad av oss.
Satsningarna på ungdomar eller kvinnor borde vara tillägg som görs
utöver den vanliga lönesatsningen, menar han.
Medan vi pratar hinner risgrynsgröten bli färdig, och de första
brevbärarna kommer upp för att äta. Kent Frank berättar att det
tidigare serverades frukost varje dag, och inte bara till jul. Men
skattemyndigheterna såg frukosten som en förmån som måste beskattas,
och det var omöjligt att räkna ut hur mycket skatt det skulle bli för
var och en. Därför drogs frukosten in.
*
När ryktet sprids i lokalen om att frukosten är färdig tar det inte
lång tid innan borden i fikarummet fylls av gröttallrikar, ägg, kaffe
och smörgåsar. Märta Linnros, Patrik Frisén, Pontus Magnusson och
Frasse Fransson är några av dem som kommer upp för att njuta av Kents
frukost.
– Jag tycker att det är ett bra jobb att arbeta som brevbärare. Det är
skönt att få jobba utomhus och det är väldigt bra stämning här, säger
Märta Linnros. Hon är vikarie och har bara jobbat på kontoret några
månader. Tidigare var hon anställd på Adecco, och då hyrdes hon in en
vecka av just det här utdelningskontoret.
– Det är mycket bättre att vara anställd av Posten, även om det bara är
ett vikariat. Då vet jag vilken dag jag ska jobba, och det finns tid
att lära känna arbetskamraterna, säger Märta Linnros.
I vanliga fall arbetar hon halvtid, men i mellandagarna ska hon jobba
heltid eftersom det behövs mycket personal. I gengäld är hon ledig
veckan efter jul, och då ska hon åka till släktingar i Småland.
Frasse Fransson och Pontus Magnusson är fast anställda, och båda har varit med vid ett flertal jular tidigare.
– Det är mer paket än vanligt vid jul, och det kan bli tungt med
all reklam. Jag har haft problem med min nacke och rygg, men nu har vi
ganska bra västar som hjälper, säger Frasse Fransson.
– Det finns inget som begränsar hur mycket reklam det kan bli. Posten
säger inte nej till någon kund, med hänvisning till konkurrensen,
tillägger Pontus Magnusson.
Patrik Frisen har också varit med tidigare. Han har arbetat på utdelningskontoret i tio år nu, och trivs i stort sett bra.
– Det är skönt att vara ute och det är ett självständigt arbete, säger han.
Precis som de andra vi pratar med så ska han jobba i mellandagarna, om
brevbärarna vill ha ledigt så gäller det att vara ute i väldigt god
tid. Men på julafton så ska Patrik Frisén vara hemma med sin familj och
ta det lugnt.
När ryktet sprids i lokalen om att frukosten är färdig tar det inte
lång tid innan borden i fikarummet fylls av gröttallrikar, ägg, kaffe
och smörgåsar. Märta Linnros, Patrik Frisén, Pontus Magnusson och
Frasse Fransson är några av dem som kommer upp för att njuta av Kents
frukost.
– Jag tycker att det är ett bra jobb att arbeta som brevbärare. Det är
skönt att få jobba utomhus och det är väldigt bra stämning här, säger
Märta Linnros. Hon är vikarie och har bara jobbat på kontoret några
månader. Tidigare var hon anställd på Adecco, och då hyrdes hon in en
vecka av just det här utdelningskontoret.
– Det är mycket bättre att vara anställd av Posten, även om det bara är
ett vikariat. Då vet jag vilken dag jag ska jobba, och det finns tid
att lära känna arbetskamraterna, säger Märta Linnros.
I vanliga fall arbetar hon halvtid, men i mellandagarna ska hon jobba
heltid eftersom det behövs mycket personal. I gengäld är hon ledig
veckan efter jul, och då ska hon åka till släktingar i Småland.
Frasse Fransson och Pontus Magnusson är fast anställda, och båda har varit med vid ett flertal jular tidigare.
– Det är mer paket än vanligt vid jul, och det kan bli tungt med
all reklam. Jag har haft problem med min nacke och rygg, men nu har vi
ganska bra västar som hjälper, säger Frasse Fransson.
– Det finns inget som begränsar hur mycket reklam det kan bli. Posten
säger inte nej till någon kund, med hänvisning till konkurrensen,
tillägger Pontus Magnusson.
Patrik Frisen har också varit med tidigare. Han har arbetat på utdelningskontoret i tio år nu, och trivs i stort sett bra.
– Det är skönt att vara ute och det är ett självständigt arbete, säger han.
Precis som de andra vi pratar med så ska han jobba i mellandagarna, om
brevbärarna vill ha ledigt så gäller det att vara ute i väldigt god
tid. Men på julafton så ska Patrik Frisén vara hemma med sin familj och
ta det lugnt.
*
När posten har sorterats är det dags att dela ut den. En del brevbärare
cyklar, andra åker på de nyinskaffade flakmopederna och några åker bil.
Brev och reklam packas ner i cykelväskor, i bagageutrymmen och i flaken
på mopederna, och sedan bär det av. När väl all post har delats ut
återstår det att göra eftersändningar och sortera b-posten innan
arbetsdagen är över.
– Reklamdagar är jag rejält trött när jag kommer hem, berättar Moses
Elfström. En undersökning som gjorts visar att brevbärare har ett av de
mest fysiska jobben.
– Vi springer ju upp och ned i kanske nittio trappuppgångar och bär på
en massa post, det är ett tufft kroppsarbete, säger Janne Karlsson.
Därför är alla positiva till beslutet att alla hus ska ha
fastighetsboxar 2011. De gör att brevbärarna åtminstone inte behöver
springa med posten i trapporna.
– Men Posten kommer inte bara att bjuda på detta. Om de lägger ner
pengar på boxar så finns det en risk att de tar bort personal. Därför
måste vi kräva en oförändrad personalstyrka, säger Thomas Jacobsson.
När posten har sorterats är det dags att dela ut den. En del brevbärare
cyklar, andra åker på de nyinskaffade flakmopederna och några åker bil.
Brev och reklam packas ner i cykelväskor, i bagageutrymmen och i flaken
på mopederna, och sedan bär det av. När väl all post har delats ut
återstår det att göra eftersändningar och sortera b-posten innan
arbetsdagen är över.
– Reklamdagar är jag rejält trött när jag kommer hem, berättar Moses
Elfström. En undersökning som gjorts visar att brevbärare har ett av de
mest fysiska jobben.
– Vi springer ju upp och ned i kanske nittio trappuppgångar och bär på
en massa post, det är ett tufft kroppsarbete, säger Janne Karlsson.
Därför är alla positiva till beslutet att alla hus ska ha
fastighetsboxar 2011. De gör att brevbärarna åtminstone inte behöver
springa med posten i trapporna.
– Men Posten kommer inte bara att bjuda på detta. Om de lägger ner
pengar på boxar så finns det en risk att de tar bort personal. Därför
måste vi kräva en oförändrad personalstyrka, säger Thomas Jacobsson.
*
Trots att vi bara varit på utdelningskontoret i Högsbo/Majorna i knappt
en dag så har vi fått känna av den sammanhållning och goda gemenskap
mellan brevbärarna som alla vi träffat vittnar om. Det är som en
tidigare anställd brevbärare sade, som nu jobbar på utdelningskontoret
under sitt studielov:
– Det är ju ett särskilt tugg och en gemenskap här på jobbet. Det är klart jag saknar det när jag inte är här.
LISA ENGSTRÖM
Proletären 51-52, 2006
Trots att vi bara varit på utdelningskontoret i Högsbo/Majorna i knappt
en dag så har vi fått känna av den sammanhållning och goda gemenskap
mellan brevbärarna som alla vi träffat vittnar om. Det är som en
tidigare anställd brevbärare sade, som nu jobbar på utdelningskontoret
under sitt studielov:
– Det är ju ett särskilt tugg och en gemenskap här på jobbet. Det är klart jag saknar det när jag inte är här.
LISA ENGSTRÖM
Proletären 51-52, 2006