Japan stänger kärnkraftsreaktorer

Tidigare fick Japan en tredjedel av sin el från kärnkraft, men Fukushima-katastrofen förändrade situationen helt och hållet. Japanska politiker och myndigheter har tvingats tänka om, bort från kärnkraftssamhället för att satsa på andra alternativ till elförsörjningen.

Följderna av den kraftiga jordbävningen utanför japanska östkusten den 11 mars 2011 blev katastrofala. Ungefär en timma efter skalvet svepte en tsunami in över Japans nordostkust som drog med sig hus, bilar, tåg. Allt följde med flodvågen och förödelsen blev enorm.

En av de värsta naturkatastroferna hittills i världen drabbade japanerna denna marsdag. Förluster som det kommer ta flera år att återställa. Men det är inget mot vad som återstår, eftersom jordbävningen och tsunamin även slog ut ett av världens största kärnkraftverk: Fukushima Dai-ichi.

Tre reaktorer drabbades av härdsmälta. Reaktorbyggnader sprängdes och radioaktivitet spreds över ett stort område. I dagsläget beräknar man att det tar 30 år innan följderna av skadade reaktorer säkrats till en rimlig nivå. Men strålningen (Cesium-137) kommer att bestå i minst 600 år.

Rapporter om kärnkraftskatastrofen i Fukushima i svensk massmedia har stannat av. Man får intrycket att det hela är på väg att ebba ut och återgå till något slags normalläge. I själva verket är det precis tvärtom.

Av små notiser som ändå publiceras blir det uppenbart hur allvarligt läget är efter katastrofen i Fukushima, som på vilket sätt människorna drabbats av radioaktiv strålning i områdena runt kärnkraftverket och att alla kärnkraftsreaktorer i landet snart är stängda.

Nyligen refererades ett sådant dramatiskt besked från Japan kortfattat i svensk media, att ”Japan stänger ännu en kärnkraftsreaktor”. Efter det är det bara två av 54 reaktorer som är kvar i drift, vilka också de snart ska stängas för inspektion.

Om någon månad är alla kärnkraftsreaktorer i Japan stängda, och det är inte säkert att de någonsin kommer att startas igen.

Det är inte frågan om en snabbavveckling av kärnkraften. Orsaken är helt enkelt att kärnkraften har blivit så illa sedd av människor att ingen politiker vågar agera mot den starka opinionen som växt fram efter katastrofen i Fukushima.

Det är de lokala myndigheterna i prefekturerna som måste ge tillstånd att starta reaktorer som tagits ur drift. Men nu är kärnkraftsmotståndet så stort runt om i landet att de politiskt ansvariga i prefektoraten helst avstår från att trycka på startknappen.

Risken att inte bli omvald är alltför stor i detta läge. Givetvis kan lokala myndigheter ändra sig med tiden. Men ännu är inte vidden av katastrofen fastställd, om det nu någonsin går att göra.

Miljontals människor är i dag drabbade av det som inte kunde hända, men som likafullt blev en fasansfull verklighet i kärnkraftverket i Fukushima Dai-ichi.

I prefekturen Fukushima har dock politikerna redan bestämt sig för att för gott stänga alla tio reaktorerna inom deras område, inte bara de som förstördes av jordbävningen och tsunamin.

En svår omständighet för myndigheterna är att händelseförloppet inte är helt säkerställt, att det var tsunamin som orsakade kärnkatastrofen i Fukushima.

Det finns vittnesmål om att kylsystemet redan hade slagits ut av jordskalvet, trots att myndigheterna försäkrat att kärnkraften var säker mot sådana naturkrafter.

Enligt uppgiften ska arbetarna ha flytt redan innan tsunamin sköljde över kärnkraftverket, eftersom det läckte ut radioaktivitet.

Vad som egentligen hände ska granskas av en oberoende undersökningskommission och visar det sig att reaktorerna inte var jordbävningssäkra kommer opinionen mot kärnkraften i Japan att förstärkas.

Det talar för att Japan på allvar är på väg bort från kärnkraftssamhället. Det blir ingen lätt uppgift, men det kommer att lyckas i ett samhälle där alldeles för få alternativ till elproduktion prövats i större skala.

Det finns i realiteten ingen annan utväg för Japan än att ställa om från kärnkraft till förnyelsebar energi. Historiens grymma ironi att japanerna för andra gången i den nukleära tidsåldern drabbats av värsta tänkbara följderna sätter gränser för kärnkraften.

I Sverige skrivs det inte mycket i medierna om de långsiktiga följderna av kärnkraftskatastrofen i Japan. Debatten är nästan helt inriktad på att de gamla svenska reaktorerna måste ersättas av nya innan de helt tjänat ut inom ett tiotal år.

Kärnkraftslobbyn skränar i kör att det inte finns några alternativ, med allt från företrädare i Industrikraft till Jan Björklund (FP) i spetsen. Det finns ingen hejd på eländet som drabbar oss om inte det byggs nya reaktorer, jobben uteblir och stora delar av landet släcks ner.

Och nu har kärnkraftsanhängarna fått en påskyndare i socialdemokraten Stefan Löfven som bjuder in till energisamtal över blockgränserna. Löfven själv har inte ägnat en tanke på att avstå från kärnkraftssamhället för att satsa på andra alternativ.

I grund och botten finns det ingen plan på att leda bort Sverige från ett beroende av kärnkraft. Men nu tvingas Japan därtill och visar på att det är fullt möjligt att växla om från livsfarlig kärn-
kraft till förnyelsebar energi.

Snart har alla Japans kärnkraftsreaktorer stannat. Går då landet under, i mörker och elbrist? Inte precis, även om det i detta akuta läge har ålagts sparsamhet och nedsläckning periodvis i prefekturer. Även naturgas och kol har börjat användas för elproduktion.

Vindkraft och solenergi vinner mark och staten delar nu ut subventioner för att öka takten i den nödvändiga omställningen i det trängda läget. Det är ju ingen planerad avveckling av kärnkraft utan en följd av det som inte kunde eller fick hända.

Sverige har alla möjligheter att genomföra en ordnad reträtt från kärnkraftem, men det hindras av kärn-
kraftslobbyn och media som väljer att inte skriva om vad som egentligen händer i Japan efter kärnkraftskatastrofen.