”Irakutvisningarna är oacceptabla”

Under den senaste aktionen utanför flyktingförvaret i Kållered, Göteborg, deltog runt 160 personer. De blockerade förvaret i protest mot att ett trettiotal irakier skulle sättas på ett plan för att tvångsutvisas till en högst osäker framtid i Irak.

Blockaden organiserades av nätverket Aktion mot Deportation. Nätverket är en sammanslutning av såväl privatpersoner som organisationer. David är med i nätverket, medan Joel är aktiv i Socialarbetare för Social Aktion, en av organisationerna som ingår i Aktion mot Deportation.

– Den senaste tidens utvisningar är ett symptom på ett mer rasistiskt samhälls-klimat. Flyktingpolitiken har varit illa förut också, men nu strider den till och med mot Amnestys och FN:s rekommendationer. Sverige kritiserar ju ofta länder som Kina för att de bryter mot FN-konventioner, men nu gör vi själva det, säger David.

– Amnesty och FN är knappast radikala organisationer. Det är väldigt grundläggande rättigheter som Sverige bryter mot, tillägger Joel.

Tvångsutvisningarna av irakier har väckt starka reaktioner över hela Sverige. Blockaderna av flyktingförvaret i Kållered är inte unika. Liknande aktioner har organiserats utanför förvaret i Märsta, Stockholm, och i Malmö.
– Enda sättet att förändra är att det blir ett tillräckligt hårt tryck för en annan politik, säger Joel.

Hittills har regeringen och migrationsminister Tobias Billström (M) ignorerat protesterna och kritiken från människorättsgrupper och FN:s flyktingorgan UNHCR. De senaste avvisningarna har till och med inkluderat personer från de fem provinser som UNHCR pekat ut som särskilt osäkra och från de minoritetsgrupper som FN-organet menar är i behov av skydd (se fakta).

Sedan en tid tillbaka har utvisningarna dess-utom intensifierats, och deportationerna antar allt mer industriella former. Med ungefär en månads mellanrum chartras flygplan som fylls med flyktingar och flygs till Bagdad. Flyktingarna är dels irakier från Sverige, men också irakier från andra EU-länder. Avvisningarna samordnas av EU:s gränsbevakningsbyrå Frontex, som också står för en stor del av kostnaderna.

Med på planen finns personal som ska se till att utvisningarna sker snabbt och effektivt. Läkare och sjuksköterskor är på plats för att kunna ge lugnande medel om det anses behövas. Kriminalvårdare och poliser ansvarar för att hålla ordning.

Avvisade flyktingar har själva vittnat om hur de tvingats bära handfängsel under hela resan, som tar över nio timmar, och en del berättar om hur de drogats i smyg.

Så fort en avvisning har verkställts börjar polisen samla in nya irakier och placera dem i förvar i väntan på nästa flyg.

– Det får inte gå till så här! säger Davidmed eftertryck.

Han poängterar samtidigt att det inte bara är utvisningarna av irakier som är oacceptabel, utan alla avvisningar till länder som befinner sig i en liknande situation.

– Det är svårt att säga om regeringen i första hand har rasistiska eller ekonomiska motiv, säger Joel och tillägger:

– Många beslut fattas dessutom inte i Stockholm, utan i Bryssel. Där är främlingsfientliga partier med och påverkar i hög utsträckning.

Både han och David menar att den inhumana hanteringen av irakiska asylsökande är en del av en större logik, där flyktingpolitik inte längre handlar om att ge skydd åt dem som flyr från krig eller förtryck.

– Företrädare för kommuner och myndigheter åker till Holland för att söka arbetskraft, men det finns inte plats för dem som verkligen behöver skydd. Ekonomiska intressen får gå före människovärde, säger David.

– Ja, de vill handplocka vilka som ska få komma hit, säger Joel.

Båda två återkommer också till att Sverige nu har ett rasistiskt parti i riksdagen. De är oroade över att de andra riksdagspartierna viker sig och anpassar sin politik efter Sverigedemokraterna.

– Det handlar om vilka förklaringar man ger på samhällsproblemen. Sverigedemokraterna skyller alla sociala och ekonomiska problem, som arbetslöshet, på flyktingarna. Där måste vi ta debatten och visa vad arbetslösheten verkligen beror på, säger Joel.

Joel och David berättar att de arbetar för en förändrad flyktingpolitik på både kort och lång sikt. I ett kortsiktigt perspektiv handlar det om att stoppa tvångsutvisningarna till Irak och att flyktingförvaren ska avvecklas. På längre sikt handlar det om att Migrationsverkets bedömningar måste bli mindre restriktiva.

– Och ur ett ännu längre perspektiv skulle jag vilja se en värld med öppna gränser. Men det är nog mer en utopi, säger Joel.

För tillfället går åtminstone utvecklingen åt helt motsatt håll. Sverige för en hårdare och hårdare flyktingpolitik. Men ingen av dem är beredd att ge upp kampen.

– Det är inget argument för att inte protestera. Det är nödvändigt med en medveten och kollektiv kamp, både bland politiska partier och bland organisationer som arbetar med flyktingar. Vi måste fråga oss vad det egentligen är som händer. Sverige skickar faktiskt folk till Irak som riskerar att bli dödade, säger Joel och David nickar.

– Vi måste våga bli förbannade och visa att vi inte ställer upp på det här.