Hoppa till huvudinnehåll
Av

I riskkapitalets händer

– I allmännyttan är bostad en rättighet, säger Inger Johansson vars hyresrätt det senaste decenniet har används som spekulationsobjekt för internationella riskkapitalbolag.


I Biskopsgården i Göteborg ligger ett kvarter trevåningshus från 1950-talet där Inger Johansson och hennes man hyrt samma lägenhet i 35 år.

I början ägdes husen av Göteborgshem som då var allmännyttans största bolag i Göteborg, men i slutet av 1980-talet ombildades Göteborgshem till Poseidon och flera tusen lägenheter såldes till privata ägare. Inger Johanssons lägenhet köptes av Skanska.

– Då var det inte så mycket protester bland hyresgästerna, minns hon. Göteborgshem hade misskött kåkarna och Skanska var ju ändå ett svenskt företag.

Men i slutet av 1990-talet bestämde sig Skanska för att sälja hyreshusen. Finansiärer vid köpet var ett hopkok av småföretag tillsammans med riskkapitalbolaget GE Capital.

– Det här var företag som inte hade något med bostäder att göra, säger Inger Johansson. Folk förstod att det handlade om spekulation.

Som medlem i Kommunistiska Partiets bostadsförening i Biskopsgården var Inger Johansson en av dem som drog i gång protester mot försäljningen. Hyresgästerna krävde bland annat att Göteborgs stad skulle köpa tillbaka husen, men när de ringde socialdemokratiska politiker i stadshuset talade de för döva öron.

– Det är lätt att glömma att det var sossarna som var först med att sälja ut allmännyttan i Göteborg. Många tror att det har med högerregeringen att göra.

Socialdemokraterna i Göteborg intygade istället att GE Capital intresserade sig för ett långsiktigt ägande av husen i Biskopsgården. Efter drygt tio år har husen nu sin tredje ägare med spekulation som främsta syfte. Först var det Acta, ökänt för sina kackerlacksangripna hus i Malmö, och nuvarande ägare är första AP-fonden genom Willhem AB.

De privata ägarna låter husen förfalla, både utanpå och inuti. Det finns inga renoveringsfonder och alla ytskikt chanserar.

– När Göteborgshem ägde lägenheterna visste vi att vi skulle få nya tapeter efter ett visst antal år, säger Inger Johansson. Det handlar om att bostad är en rättighet och den trygghet som finns i allmännyttan finns inte här.

När Skanska bekantgjorde försäljningen till GE Capital med anslag i trappuppgångarna kunde Kommunisterna snabbt ordna ett välbesökt möte för hyresgästerna. Det bildades arbetsgrupper som samlade in namn och ringde upp politiker.

– Vi hade ett skitbra samarbete med fin uppslutning, minns Inger Johansson. Samtidigt är hyresfrågan svår. Vi kan ju inte vägra att bo och det fungerar inte alltid att deponera hyran.

För Kommunisternas partiförening var kampen mot försäljningen ändå en framgång, trots att affären inte gick att stoppa.

– Hyresgästerna började läsa Proletären och efteråt kunde vi upprätthålla en bra tidningsförsäljning. De som var med i kampen och fortfarande bor kvar köper fortfarande tidningen och röstar på oss.

Idag är Inger Johansson bekymrad för de kvarter som har varit hennes hem i så många år.

– Jag är rädd för att området kommer att förslummas. Vad händer när stammar och avlopp rasar ihop? Vem ska betala? Eftersom det är en AP-fond som äger husen så blir det väl vi som får betala, antingen genom hyran eller i förlorad pension.