”Fred kräver fredliga medel”

Jan Öberg om kriget mot terrorismen och alternativen

Publicerad 9 september 2011

– Människor från höger till vänster har köpt föreställningen att krig handlar om att rädda människoliv. Det är något orwellskt över det. Vad jag vet handlar krig om att döda, bomba och förstöra. Det säger fredsforskaren Jan Öberg i en intervju om Sverige och världen efter 11 september.

Fakta och bakgrund
Transnationella stiftelsen
    25 år i fredens tjänst
  • Transnationella Stiftelsen för Freds- och Framtidsforskning (TFF) grundades 1986 av fil. dr. Jan Öberg och fil. dr. Christina Spännar. TFF beskriver sig som en oberoende tankesmedja, ett globalt nätverk samt en webbsida med målet att bidra till fred med fredliga medel.
  • Organisationen har över 70 medarbetare och rådgivare världen över. Bland dem Hans von Sponeck, tidigare vice generalsekreterare i FN, Richard Falk, FN:s sändebud för de av Israel ockuperade områdena, och den norske fredsforskaren Johan Galtung.
    Regeringen ströp bidrag
  • Under 1990-talet ägnade TFF mycket av sitt arbete åt konfliktlösning i forna Jugoslavien. Under kriget mot Jugoslavien 1999 kritiserade Jan Öberg den svenska utrikespolitiken och uppslutningen bakom Nato-bombningarna.
  • Straffet kom året därpå. De 300.000 kr per år som stiftelsen fått i statligt bidrag sedan 1991 uteblev. Sedan dess har TFF inte fått ett öre från staten.
  • Det är det enda folkligt finansierade forskningsinstitutet i sitt slag i Sverige.
    Konstruktiva lösningar
  • De kommande 25 åren ska TFF flytta fokus från att kritisera och diagnostisera vad som är fel till att i högre utsträckning presentera konstruktiva lösningar.
  • – Vi kommer inte att sluta kritisera politikerna men förskjuta tyngdpunkten i vårt arbete. Istället för att bara säga ”nej till…” eller ”USA ut ur…” måste vi komma med förslag på vad vi ska göra istället, förklarar Jan Öberg.
  • En ny webbsida ska startas under namnet ”Imagine A Better World” och sociala medier och bilder användas i högre utsträckning för att nå och påverka människor.

– Alla vet vad som skedde 11 september men säger man 7 oktober vet ingen vad det står för. Det är inte bra. 11 september blir meningslöst om man inte kommer ihåg svaret från USA, kriget mot Afghanistan.

Jan Öberg, grundare av Transnationella stiftelsen för Freds- och Framtidsforskning, är inte den som flyter med strömmen. Det blir tydligt när vi ringer upp honom apropå tioårsdagen av 11 september.

– Självklart ska vi tänka på offren i USA, men varje dag sker trettio 11 september i utvecklingsländerna till följd av brist på rent vatten, mat och mediciner. Tolv miljoner på Afrikas horn får för lite hjälp, säger han.

Redan för tio år sedan, när dammet ännu inte hade lagt sig över det raserade World Trade Center, framhöll Jan Öberg i en intervju i Proletären att terrorismen är ett litet problem jämfört med fattigdomen. Här skulle insatser från väst kunna rädda liv i massomfattning. Han varnade samtidigt för kriget som lösning på terrorproblemet.

– Kriget mot terrorismen har skapat mer terrorism än vi hade i september 2001, och det mänskliga och ekonomiska priset har varit groteskt högt, säger han.

Medan angreppet mot Afghanistan inleddes mindre än en månad efter 11 september pågick uppladdningen mot Irak under lång tid. Jan Öberg var en av miljontals människor världen över som försökte förhindra kriget. I januari 2002 och 2003, sista gången bara två månader innan de första missilerna sköts mot Bagdad, besökte han Irak. Landet var redan då svårt sargat efter mer än ett decennium av ekonomiska sanktioner.

– Att säga ”vi blev ju av med Saddam”, det är som om en läkare skulle säga: ”Operationen gick bra, vi plockade ut tumören, men tyvärr dog patienten.” Väst borde känna skam och skuld för det vi gjort i Irak.

Det senaste av västvärldens angrepps-krig är fredsforskaren lika kritisk till. Argumentet ”vi blev ju av med Gaddafi” håller inte heller.

– Nato har dödat många fler och bombat mycket mer än västliga medier talar om. Kriget har skapat över en miljon flyktingar, det är mellan femton och arton procent av den befolkning som Nato officiellt skulle skydda. Och nu fortsätter inbördeskriget där flera falanger strider mot varandra.

En fråga Jan Öberg ställer sig är hur det kom sig att Nationella övergångsrådet (NTC) först sa nej till våld och utländsk inblandning och sedan vände 180 grader.

– Vem var det som sa till NTC; Om ni tar till vapen har ni vårt stöd? Vilka västliga agenter fanns på plats i Libyen? Vilka trupper på marken fanns där? Var det CIA eller SAS som sa åt rebellerna vad de skulle göra?

• Hur anser du att konflikten i Libyen borde ha lösts?
– Min huvudkritik är att man beslöt att bomba utan att prova något annat först. Inga förhandlingar, inga fredsbevarande styrkor. Mycket kan sägas om Gaddafi men det har inte kommit fram några bevis för att han hade för avsikt att begå ett folkmord. På fjorton dagar förvandlades han från en bundsförvant till ”diktatorn”. Demoniseringen och avhumaniseringen syftade till att göra bombningar möjliga.

Åsikten om att man måste samtala och pröva allt innan man tar till militära lösningar genomsyrar Jan Öbergs och TFF:s arbete, som baseras på just den normen i FN-stadgan

– Västvärlden talar inte med andra folk. Vi gör som vi vill genom vår militära och ekonomiska övermakt.
Han nämner Kina som ett exempel på en stormakt som valt en annan väg. Istället för att använda vapen och upprätta militärbaser bygger de skolor i afrikanska länder.

– Jag vill inte idyllisera Kina, men kineserna för inte fem krig i Afrika.

Jan Öberg menar att den viktigaste aktören i dagens globaliserade värld borde vara FN. Trots stora brister är det den enda organisation som stakar ut en väg för att leva tillsammans på detta klot.

– Om man jämför FN-stadgan med EU:s grundlag Lissabonfördraget måste man säga att utvecklingen i världen gått tillbaka. FN-stadgans paragraf 1 säger att fred ska skapas med fredliga medel. I Lissabonfördraget står inget om fred, försoning och konfliktlösning, där nämns inte kärnvapennedrustning, säger Jan Öberg och fortsätter:

– FN har aldrig varit svagare och har aldrig haft en så dålig generalsekreterare som idag, och FN och folkrätten har aldrig förr ignorerats och missbrukats såsom idag.

Ett exempel på detta är resolution 1973 om Libyen, vars skrivning om skydd av civila använts för att legitimera ett halvår av krig. I Sverige har hela det politiska etablissemanget, från Vänsterpartiet till Moderaterna, köpt föreställningen att krig handlar om att rädda människoliv.

– Också medierna faller in i att krig är lösningen. Inga mainstreammedier har ställt frågan om vi kunde ha gjort något annat, om Sverige kunde ha bidragit med något annat än Jas, säger Jan Öberg.

• När vi intervjuade dig för tio år sedan kallade du den dåvarande socialdemokratiska regeringen för en papegoja som upprepar allt USA säger. Vad säger du om Sveriges utrikespolitik 2011?
– Jag svarar med en motfråga: Kan du komma på något område där Sverige har en fundamentalt annan politik än USA och Nato?