Fiasko med jobbcoacher

Det var i december 2008 som regeringen presenterade sin stora satsning på jobbtränare, eller jobbcoacher som de valde att kalla det, för att minska arbetslösheten som ökade för varje månad i finanskrisens spår.

På en presskonferens där alliansens alla partiledare närvarade förklarade KD-ledaren Göran Hägglund att ”vi satsar tre miljarder till förstärkning och matchningsverksamhet genom upphandling av coachningsinsatser”.

Tanken var att med hjälp av dessa ”vägledare” skulle arbetslösa snart få nytt jobb igen. Men det fanns de som inte lät sig övertygas av regeringens frikostiga satsning på coacher som en lösning för att minska den skenade arbetslösheten. Dessutom är många kritiska till den smygprivatisering av myndighetsutövandet i Arbetsförmedlingens regi som det är frågan om.

Att regeringens ensidiga satsning på jobbcoacher har kritiserats är ingen överdrift. Det fungerar inte och det förekommer oseriösa jobbcoacher som använder ovetenskapliga metoder som hypnos, healing och hjärntvätt. För att arbeta som coach krävs varken formell utbildning eller certifikat.

Under de två år som gått har regeringens satsning på jobbcoacher dömts ut som misslyckad. Och detta trots att det inte har funnits underlag för att påstå att coachningen inte genererat jobb.

Ingen grundlig genomgång har nämligen gjorts ännu. Nu har dock AF gjort ett första försök att utvärdera miljardinvesteringen.

Inte oväntat visar det sig att satsningen på jobbcoacher är verkningslös. I undersökningen som Arbetsförmedlingen gjort visar det sig till och med att arbetssökande har mindre chans till arbete med en coach än genom att agera på egen hand.

Har den arbetslöse haft oturen att bli erbjuden jobbcoach har det i de flesta fall lett till att det inte blivit något jobb alls.

I ett pressmeddelande tvingas AF konstatera att ”arbetssökande som har haft jobbcoachning har fått praktikplatser i något större omfattning, men i något mindre omfattning ett arbete jämfört med arbetssökande som inte har haft jobbcoachning”.

Jobbcoacherna försämrar möjligheterna för arbetslösa att få jobb. Sämre utfall av miljardsatsningen kan det inte bli och är ett svidande nederlag för högerns arbetsmarknadspolitik.

Enligt AF har 37 procent, knappt fyra av tio, jobb 90 dagar efter avslutad coachning. Men definition av ”jobb” är inte helt korrekt. AF räknar även in springvikarier och andra deltidsarbetslösa i siffrorna, det vill säga de som fortfarande söker jobb, men som lyckats få jobb några timmar i veckan för att dryga ut kassan.

TV4 Nyheterna har räknat ut att det bara är 17 procent av de arbetslösa som med hjälp av jobbcoacher fått ett ordinarie jobb, eller inte ens två av tio. Ett redan uselt facit av coachningen är alltså friserat för att om möjligt dölja regeringens havererade arbetsmarknadspolitik.

Investeringen i jobbcoacher beräknas kosta närmare tre miljarder kronor under perioden 2009-2011, inklusive externa coachföretag och de interna coacherna på AF. Dessvärre lär denna miljardrullning fortsätta.

Regeringen är nöjd med att arbetsmarknadspolitiken privatiseras trots det faktum att traditionell arbetsförmedling är bättre än de privata coacherna. Att var sjätte coachföretag, enligt TV4 Nyheterna, saknar F-skattsedlar, inte är momsregistrerade och har skulder hos kronofogden förändrar inte den uppfattningen.

Den moderatledda regeringen har satt i system att kapitalister ska kunna tjäna pengar på arbetslösa, exemplen är coachföretagen och Jobbfabriken som nu tar sig an långtidsarbetslösa som hamnat i det vedervärdiga fas 3.

Det är goda affärer för privata aktörer på svenska folkets bekostnad och med det är regeringen tillfreds. Systemet med jobbcoacher som löper ut i vid årsskiftet ska användas även i framtiden. Var det hela slutar går inte att säga, det enda säkra är att pengarna har kastats i sjön.