Fältarbetare viktigt stöd åt Malmöelever

En flicka berättar om ett disco hon ska gå på.

– Det discot är du för ung för, manar Leila Zinai, som verkar vara alla högstadiebarns jourhavande storasyster.

En trio tjejer drar av ett hip hop nummer på stående fot och vill veta vad hon tycker.

– Bra, mycket bra.

Det handlar om att hon är vuxen och att de här barnen har ett väldigt behov av att bli sedda, förklarar hon.

– Därför är jag som en sugmagnet i korridoren.  

Arbetslöshet
Södra
innerstaden är hennes fält och stadsdelen hon vuxit upp i. Det är en
del av Malmö med stora sociala problem. De flesta barnen på
Sofielundsskolan är från invandrarfamiljer. Många har arbetslösa
föräldrar och bor trångt.

– Det gör att de får svårt att
koncentrera sig på skolan. Pedagogerna har fullt upp med det de är
experter på, att lära ut, och hinner inte ta sig tid med dem. Där
kommer vi in.

Ljudnivån är hög och ungarna spritter av liv. Som gäst i deras värld kanske man uppfattar dem som provocerande, som jobbiga.

Leila Zinai beskriver sitt arbete som tveeggat.

–
Det handlar om att skapa en god relation men också att sätta gränser.
Man får inte vara ljudkänslig, ler hon men tillägger att annars kan vem
som helst lära sig att möta ungdomarna.

– Bara man har viljan och engagemanget. Om de använder hårda ord så innebär det att de vill förmedla något till oss.

Leila
Zinai menar att vuxenvärlden gärna vill se saker svart eller vitt,
antingen eller, men att verkligheten är mer komplicerad än så.

–
Jag förstår till 100 procent den oro som får folk att vilja ha en massa
poliser. Men det måste få finnas öppenhet och förståelse också. Jag ser
det som en familjegrej. Barnen behöver regler, men också bli sedda och
bekräftade. Det handlar om att bygga underifrån.  

Språkförbud som folkpartiet i Malmö föreslagit som ett sätt att minska stöket i skolan tror hon inte på.

–
Det är som att säga att ”Du får inte vara människa”. Tänk om någon
skulle förbjuda mig att tala svenska om jag flyttade utomlands?

Det
finns skillnader mellan invandrarfamiljer och svenska, men likheterna
är större, menar Leila Zinai. Att vara tonåring i Sverige är på ett
sätt likadant för alla.

– Det handlar om att bli vuxen. Vem är
jag? Vart är jag på väg? Den stora skillnaden är om du har föräldrar
som mår bra och är delaktiga i samhället. Svenska föräldrar som är
utanför, i arbetslöshet, förmedlar också ett missnöje till sina barn.

Vuxna saknas
Hon
stryker under att hon aldrig är ensam i sitt arbete. Hon är en del av
ett team som innefattar ytterligare en fältarbetare, och tre
socialarbetare till på Familjens hus. De mejslar ut strategier för att
hjälpa ungdomarna i området. Där tar de hjälp av lokala eldsjälar:
fritidsledare, föräldrar och människor i föreningslivet.

– Vår styrka finns i nätverket, säger Leila Zinai.

När
hon började arbeta i Södra innerstaden för fyra år sedan upptäckte hon
att det saknades vuxna i barnens miljöer. Och de saknade något vettigt
att göra på sin fritid.

Ett av de första projekten hon
arbetade med var Ungdomsrådet, där ungdomar ska göra sina röster hörda
gentemot stadsdelens politiker och framförallt visa hur en demokratisk
process går till.

– Ungdomarna samlade in namn på en
protestlista för att det inte fanns något att göra i deras område.
Politiker bjöds in till en diskussion där Ungdomsrådet satt som
moderator. Tyvärr kom det inte så många politiker men de fick lära sig
hur det går till att påverka.

Erbjud sommarjobb
Det
räcker inte med att ”titta på”, lika lite som det hjälper med enbart
förbud och regler, menar Leila Zinai. Man måste erbjuda ungdomarna
något, få dem att känna delaktighet. Exempel på detta är att erbjuda
ungdomsjobb på somrarna i området de bor i för att få dem att ta
ansvar. Flera ungdomar har fått arbete i projekt som startats av
stadsdelen och med uppgiften har de vuxit.

– Man blir ständigt
förvånad över hur duktiga de är. Det är en skön känsla när någon som vi
haft att göra med några år senare svischar förbi i sin nya bil och
vinkar till oss.

– Vi förbereder dem för vuxenvärlden och förhoppningsvis så får de vi möter med sig något som stärker deras självkänsla.

Nils Littorin
Proletären nr 6, 2007



Ett arbete som ger resultat

På
Sofielundsskolan är man tacksam över fältarbetare Leila Zinai och
hennes kollega Mohammed Mohammeds insatser. 2001/2002 möjliggjorde
pengar från Storstadssatsningen anställningen av fältarbetare i
stadsdelen Södra innerstaden.

De inledde sitt arbete på bland
annat Sofielundsskolan och tillhörande fritidsgård. Då fanns det
problem med droger på gården och på skolan, problem som skolan slipper
idag mycket tack vare fältarbetarnas arbete. Deras arbetsuppgift är att
finnas i barn och ungdomars fritid. De söker sig dit behoven är stora.

Fältarbetarna lyder under stadsdelens enhet för Barn och Familj – sektionen för
förebyggande
arbete. I samarbetet mellan skola, socialtjänst och polis, SSP, spelar
fältarbetarna en viktig roll med sin positiva kontakt med ungdomarna.
Utöver att röra sig i ungdomens miljö är fältarbetarna involverade i en rad projekt.

Några exempel:
En
årlig ”tjejmässa” som arrangeras tillsammans med tjejer i området.
”Ungdomsrådet” som syftar till att visa ungdomar hur en demokratisk
process fungerar och ge dem möjlighet att påverka politikerna.
Sysselsättning på somrarna, som utgör en stor skyddsfaktor mot att
hamna i destruktivt beteende, som missbruk.

Dessutom får ungdomarna pengar att röra sig med och växer med det ansvar som ett arbete innebär.

Södra
innerstadens fältarbete var från början ett projekt, men ingår nu i
stadsdelens ordinarie budget. I Malmö ser det olika ut mellan
stadsdelarna vad gäller fältarbete. De stora stadsdelarna har någon
form av fältarbete medan de mindre inte har det.